Jag har den senaste tiden fått ett antal rätt ruskiga påhopp över att jag i min blogg delger vad jag känner. Det har givetvis lett till att jag funderat mycket över hur mycket man bör lämna ut sig den här vägen. För indirekt lämnar man i vissa lägen ut andra. Det är det kritiken främst varit över.

Men jag har kommit till en ståndpunkt: mitt liv är mitt att leva. Jag försöker hanterat mina upplevelser så gott det går. Det senaste halvåret har varit långt tuffare än jag trodde var möjligt. Människor jag möter på vägen är med och bidrar till mina erfarenheter och jag kan inte ignorera det. Min blogg är en kanal för mig att delge tillvaron i MITT liv. Inklusive mina erfarenheter. Vare sig det gäller hundarna, huset eller mina personliga upplevelser. Jag försöker hålla mig strikt till hur JAG upplever saker och ting och inte lägga skuld eller börda på någon annan.

Många gånger har jag funderat över att lägga korten på bordet och berätta vad som verkligen har hänt. Som en bearbetningsmetod. Som en varning till andra. Som en väckarklocka. Som en upplysning om att det kan hända vem som helst. Men har kommit fram till att det förmodligen skulle skada mig mer än det skulle göra nytta. Människor i min omgivning - mina vänner - är i många lägen väl insatta. De som inte är det, är ovetande om detaljerna för att de inte vågat fråga.

Det jag dock känner att jag bör lyfta är att min sjukskrivning i somras inte hade ett dugg med min arbetssituation att göra. Mitt jobb var mitt andningshål under lång tid. Så ni som varit oroliga över att jag varit på väg in i väggen på grund av jobbet, kan lägga farhågorna åt sidan. Så var inte fallet. Min sjukskrivning var till följd av en akut krisreaktion som uppstod enbart på grund av den situation som omgav mig privat. Den situationen är åtgärdad. Även om det kommer att ta tid att läka såren efter den och jag är medveten om att det kommer att ta tid. Det skall få ta den tiden som krävs, för min skull.

Så den kommande tiden ämnar jag ägna åt mig själv. För att läka. Ni får ha hur mycket åsikter ni vill om det. Men så kommer det att bli. Det är för min skull, ingen annans. Mitt liv är MITT att leva.

//Annika

 

Anki Hult

10 december 2010 07:40

Heja dig Annika, du är så mycket mer klarsynt än jag.. så jag som ligger 23 år före dig i krisen sitter här och lär mig hur jag borde gjort för länge länge sedan :-) Stå på dig tjejen, det är ingen annan som gör det för dig!

 

Lollo

10 december 2010 13:32

Fler personer borde göra som du, sätta ner foten och ta över sitt eget liv!! Du är bäst!

 

Ella

10 december 2010 23:01

Kära vännen! Står bakom dig, har stått bakom dig och kommer att stå bakom dig vilken väg du än går i livet. Du är den enda som kan veta vad som är rätt för dig. Allt annat är inte värt att lägga vikt vid. Kramar

 

Rebecka

12 december 2010 10:00

Du vet vad som är rätt och inte. Skit i det andra. Du är en värdefull person och betyder så mycket för din omgivning

http://havetstormar.blogg.se

 

Marika

12 december 2010 10:05

Bra skrivet Annika!!! Du fixar detta!!
Kramar till dig i massor!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Frosten är ut marken och tack vare en mild vinter så har det gått att gräva redan i ett par veckor.   Förra helgen roade jag mig med att ta upp en av de gamla odlingslådorna uppe på terrassen vid växthuset. Den har de börjat murkna. Där har jag n...

Så vad ska man hitta på 2017 då?   Förhoppningen är att jag ska hitta tillräckligt med tid åt att ta vid spårträningen på allvar så att jag kan starta Ginny i spåret. Yzma ska starta sin första "riktiga" lydnadstävling i januari. Har inga förhopp...

Tiden går bevisligen fort. Trots att vi inte haft några valpar den här hösten så har det uppenbarligen rasslar förbi. Sommarsemestern avlöpte väl. Trots en del missöden med husvagnen. Körförbud, elfel, ombesiktning o en kyl som ena stunden funger...

Jag hann förstås jubla lite för fort över kylskåpet igår kväll. När jag fått kylen tillbaka på sin plats o ännu senare gick ner för att kolla så att den fungerade: så gjorde den givetvis inte det. Vad #svordom liksom! Så jag kopplade ur gasol och el ...

I torsdags kom ytterligare en riddare till undsättning. Den här gången i en svart kinesisk jeep. Be mig inte stava till namnet för det kommer inte att bli rätt. Men med Anders hjälp så fick vi igång bromsljusen och händig som han är fixade han även d...