Ja det är i princip det jag gjort de senaste två veckorna sedan pergolan blev mer aller mindre klar. Vi var på IKEA och införskaffade ett soltak för att få skugga från den starka solen mitt på dagen - innan silverregnet hunnit etablera sig tillräckligt. Sedan dess har jag i princip parkerat min rumpa här ute direkt när jag kommit hem från jobbet och suttit här tills att det varit dags att gå och lägga sig. Njuter helt galet av vår "nya" uteplats.

Jordgubbarna är platerade i flera av lådorna och kryddväxter har vi oxå fått på plats. Man ser en skymt av dammen när man sitter här och filosoferar. Gräset har dock vuxigt högt runt den, så den kommer inte riktigt till sin rätt just nu. Men vad spelar det för roll. Vattnet porlar, bin och humlor surrar, fjärilar lekar, fåglarna kvittrar och tillvaron ter sig rätt ljuvlig just nu.

//Annika

Ibland slås jag av hur oerhört priviligerad jag är. Som människa. Jag har ett hus att bo i - långt ifrån fancy, men det är mitt och det ser ut därefter för att jag har möjligheten att starta projekt i form av renoveringar och inredningsidéer. Jag har ett bra jobb och har möjligheten att utvecklas när jag byter det till hösten mot ett som förhoppningsvis är ännu roligare. Jag är frisk. Jag har mat på bordet. Så innihelvetemycket att jag numera väger 20 kg mer än jag borde. Jag har råd att ägna min fritid åt det jag tycker är roligast. Det är klart att jag drömmer om resor och keramikkurser och annat men ärligt talat. Man kan faktiskt inte få allt. Framför allt hinner man inte allt. Inte på en gång. Var sak har sin tid. Jag är vit. Jag är kvinna i ett samhälle där jag får älska vem jag vill. Jag kan flera språk. Jag behöver inte skydda mitt barn eller mig själv från att vilken stund som helst få dörren insparkad, bli våldtagen eller skjuten. För den jag är. För att jag lever på en viss plats. För de åsikter jag har. För att jag inte delar andras religion. För vem jag delar min vardag med.

Mitt största problem idag är att det vid Eu-valet senast framkom att en tiondel av vårt lands befolkning inte begriper att vara tacksamma över det de har idag utan vill försäkra sig om att ingen skall ta deras lilla ifrån dem, eller att ge fler möjligheten att leva i fred och kunna njuta av friden i tillvaron.

Historien har upprepat sig så många gånger genom alla århundraden och just nu undrar jag om det ens är möjligt att förhindra återupprepning. Vi har i skolan läst om utrotning av hela folkslag i Rwanda. Det är bara 25 år sedan. För 70 år sedan gasade vi ihjäl homosexuella, judar, romer... För drygt 100 år sedan satte vi indianer i reservat och slaktade dem för att komma åt marken. För 200 år sedan exporterade vi slavar till Amerika. För knappt 1000 år sedan slaktade vi alla som inte gick med på att böja sig för vår tro. För 2000 år sedan förslavade vi människor för att bygga fantastiska pyramider och mausoleer.

Vad är det i oss människor som gör att vi utsätter våra medmänniskor för detta oavsett tid? Vilken funktion i hjärnan drar igång girigheten, avundsjukan och stridslystnaden? Vad är det som gör att vi hatar varandra så till den milda grad att vi kan plåga livsanden ur en annan människa? Vi förtär vår jord och har ihjäl varandra och allt levande. Allt för ekonomin. För att vi skall kunna visa upp att vi kunde minsan byta bil. Eller åka till Thailand på semester.

Samtidigt gråter en liten kille på förvaret sig till sömns. Han och hans familj blev hämtade av polisen idag. Imorgon skall de få åka tillbaka till ett land han aldrig sett. De säger att hans farmor finns där. Hans vänner och skola finns här. Men han får inte vara kvar. För du vill åka till Thailand på semester och köpa en ny bil. Du vill inte att dina kronor skall gå till att han skall få växa upp här.

//Annika

I lördags medan Anna roade sig med viltspårkurs och tävling av öppenklass viltspår så fick jag takribborna till pergolan på plats och den första blomlådan klar. Grymt nöjd faktiskt.

Under söndagen snickrade vi sedan de andra blomlådorna som utgör staket mot entrén och planterade jordgubbsplanor i den nedre raden. Nu återstår bara två korta blomlådor som skall placeras i andra änden. Överraderna skall fungare som kryddträdgård. På bekväm klipphöjd och undan skvättiga hanhundar och betande tikar.

Visionen nu är att gjuta och lägga trampplattor i betong och anlägga gräs framför. Marken måste jämnas till lite först. Därefter tar vi vid med belysningsfrågan.

//Annika