Idag har jag varit på IKEA. Hem kom jag - på moped, då bilen har varit på service - med en ny behållare för... foder! Jag har den senaste tiden tröttnat på att få ha fodersäckarna inne på toaletten. "På toaletten??!!" Ja, jag har nämnligen en italienare som ÄTER sig IGENOM fodersäckarna, så de kan inte stå framme. (Så den som har bekymmer med matvägrande italienare skall definitivt satsa på de här linjerna!). När hon inte är på dem så har jag en pudelherre som ligger och vaktar dem... Det är inte mycket roligare. Utrymme för förvaring i skåpen är redan som det är bristfällig, således får man inte in en fodersäck i något av skåpen i och runt köket. Resultatet blev att dessa flyttades in på toaletten... Där finns en dörr man kan stänga.

Så på IKEA idag så hittade vi FILUR. En rektangulär plastbehållare med lock. Den är 55 cm hög och 29 cm bred/djup på ena hållet och 38 på andra hållet. Notera att den finns i tre storlekar och jag införskaffade den största på 42 liter, för 99 kr. Den har ett lock - vilket visserligen inte är konstruerat så att det skall hålla tätt - men den har ett ORDENTLIGT lock. På gångjärn. Inte ett sådant man måste lyfta av och på och hålla på att lägga undan någonstans medan man måttar upp foder. Utan det är bara att fälla upp och fälla ner. Ungefär som toasitsen. I samma ögonblick som jag får till liknelsen så är jag glad att vi bor två tjejer i det här huset.

Behållaren är inte jättesexig, men den är i alla fall vit. Inte en massa foderreklam och annat bjäffs på. Dessutom konstaterade Leia att den ju faktiskt går att dekorera efter behag. Samma flicka tyckte att jag gott kunde ta den fina turkosblommiga tapeten och använda i hundrummet. "Du kommer ändå att tillbringa så mycket tid där och man skall igenom där när man skall ut i trädgården och då är det fint om det är fint". Tänk att den har jag uppfostrat... Ibland blir jag så stolt så jag spricker. För hon har ju helt rätt! Jag är lyckligt lottad som har en så klarsynt 15-åring.   

//Annika

...med fingrarna i myllan. Kryddorna som var inhandlade har fått se sig samplanterade. Fint blev det.

Rosmarin, gräslök, timjan, marockans mynta och smultronplantor i den främre. I den bakre krukan finns fransk dragon, basilika, oregano och gräslök.

Man skulle kunna tro att jag är ett stort fan av gräslök, men det är jag inte. Men den här har överlevt vintern och jag hade inte hjärt att slänga den, så den blev delad och planterad på nytt.

Det viktigaste som hänt idag är dock att jag kommit fram till att jag saknar verkligen ljudet av vatten. Så även om den gamla dammen har gått i graven så har jag beslutat att det skall bli en ny. Ungefär lika stor och eftersom den då blir grävd så torde fiskarna klara av vintern i den om jag lägger isolertak på den när kylan kommer. Jag har sett ut ett hörn till den redan. Jag tror att den kommer att bli hjärtformad...  

//Annika

Idag är jag äntligen feberfri, tycks det i alla fall. Jag hör fortfarande dåligt - har lock för båda öronen. Är tät och rösten är tjock. Jag börjar liksom ana ett slut på detta även om det känns som man skall gå itu när man hostar. Vilket jag fortfarande gör ganska mycket. Yrseln är något bättre. Det svajar inte till så kraftigt längre, så nu börjar väl greppet om innerörat oxå släppa. Men vad slut man är i kroppen! Helt sjukt. Körde Leia till tandläkaren i morse. Det var allt jag orkade med. Stupade nästan när jag kom hem.

Idag skall jag försöka sätta mig på altanen och gräva ner några kryddor i större krukor. På lördag är det lydnadstävling med Tarzan igen. Det kan ju gå hur som helst. Det har ju inte blivit något tränat när matte legat däckad sedan påsk. Vi får se det som ett träningstillfälle.

//Annika

Jag är genomförkyld. Orken finns inte att sätta spaden i jorden. Men lusten att göra NÅGOT finns i alla fall. Så vad gör man när man inte orkar ge sig på något fysiskt ansträngande... Jo! Man klipper en hund! Inte vilken hund som helst, utan den man skall spara ut päls på! *dah*

Fick förmodligen en idiot-idé och som alla idiot-idéer jag får så skall de genomföras. För om inte annat så lär man sig något på dem.

Jag resonerade som så här:

Hon saknar MINST 5 cm päls i nacken.

Just nu tovar knäna som f-n.

Det blir mindre päls att bada, föna, karda.

Jag suger på att få till formen på bakbenen och rumpan.

Så då plockar man fram rakmaskinen och kollar om ungen kanske kan stå i en continental som vuxen...

Före:

I vad man skulle kunna kalla för en T-60 variant efter mötet med saxen i mitten på mars. Behöll huvudhåret för att kunna spara ut till en second puppy på nytt.

Efter:

Efter ett första försök till en continental-grund. Men geee vad svårt det är att få kort på en hund när man skall göra det på egen hand!

Efter en timme i solen så var jag tvungen att ge upp. Världen började snurra igen och jag var helt slut. Så det finns massor kvar att göra och rätta till. Men på det hela taget så kan jag ju tycka att det inte ser SÅ pjåkigt ut. Vi pratar om en 14 månader gammal tik"valp" som inte löpt första gången än. Det finns hopp för den här lilla. Ett löp och en sommar i sjön så kommer de där bakbenen att bli riktigt bra tror jag.

Benbollarna bak måste få en bättre fom och jag har varit feg i rakandet. Likaså när det kommer till höftbollarna. Men hellre lämnar jag kvar för mycket i det här skedet. Bröstet går att lyfta massor. Hon ser ut som att hon skall tippa framlänges... Men det finns ju tid till det. Det är som sagt en del kvar innan nacken är i kapp...

Så vad säger ni? Siktet inställt på MyDog 2012? För inte sjutton går det nu att ställa henne i Ljungskile i augusti.

Nu skall jag hälla i mig en balja té, ta med mig en arsenal med pappersnäsdukar och krypa ner i min säng. Men det tar emot när vädret är så fantastiskt. Det är inte rättvist att man skall behöva ligga sjuk när det är så fint ute!

//Annika

Skärtorsdagkvällen var vi och tävlade. Tänker inte lämna någon längre redogörelse för den, då det måste vara i särklass den sämsta prestation vi gjort. Inte så mkt hundens fel, utan mitt. Jag var nämligen ruskigt yr. Hade jag haft lite vett i huvudet så hade vi avstått, men nu har jag ju inte det.

Platsliggandet var nervöst - Tarz började krypa mot mig. Linförigheten var han någon helt annanstans. Ställandet nollade vi. Läggandet - dubbelkommando. Inkallningen sprang han förbi. Apporten släppte han. Hoppet var väl det enda som var ok.

Men när det kommer till träning: begriper inte hur jag skall få honom intresserad under linförigheten under tävling? På träning kan jag ju korrigera honom och då rätar han upp sig. Men när jag inte kan göra det på träning så är det som om han tar tillfället i akt och verkligen tar ut svängarna.

Ställandet nöter vi vidare på. Det går SAKTA framåt. Läggandet blir märkbart bättre.

Nu har jag även börjat träna in framåtsändande.

Men linförigheten ger mig gråa hår.

//Annika

Ibland får jag frågan om hur länge italienare lever. Jag hävdar att man bör räkna 12-15 år. Givetvis beroende på hälsa. Idag hittade jag en nytagen bild på Vildas farfar Romeo, på Skogsvilles blogg. Han är 14 och still going strong:

Sand And Sea's Alfa Romeo

//Annika

Jösses vilket fanatstiskt påskväder vi fått. Det är så varmt på altanen att jag fått fälla upp parasollet.

Jag har sovit halva dagen. Enda ryck jag gjort idag är att jag har badat Yzma. Det går alldeles för långt mellan gångerna. Motivationen sjönk en aning när jag fick klippa ner henne. Jag måste skärpa mig på den punkten. Det blir aldrig ordning på den pälsen annars. Hon bygger ju inte direkt på motivationen heller. Sekunden efter att hon var klar och färdigtottad så kastar hon sig ut i högen med ris och mossa... Kul.

Nu skall jag ta mig en snabb dusch, lasta in två pudlar och en italienare och åka och hämta Jalla. Rebeckas lilla stjärna skall vara här det kommande dygnet då matte är i Dresden och ställer ut Alva och Snigel. Husse skulle nog ut på galej ikväll. Fick en rapport tidigare idag - Alva blev BT2 och tog både vinthundscert och kennelklubbscert!! Snigel var hack i häl som BT3.

Svartingarna får hänga på och hämta Jalla, så att vi kan ta en träningssväng på brukshundsklubben innan det är dags för middag. Grillat ikväll igen kanske?

//Annika

Fåglarna kvittrar för fullt. Solen skiner så att jag fått dra ner markiserna. Altandörren står öppen så hundarna kan gå fritt in och ut. Vilda ligger på altanen och solar sig.

Själv har jag tagit det väldigt lugnt idag. Tvättat en maskin tvätt, bäddat rent i sovrummet. Vädrat. Dammsugit och torkat av några golv så att det känns fräscht. Sopat av altanen och ställt i ordning utemöblerna. Bytt till det ljusare tyget i parasollet. Pillat med lite plantor. Planterat om några chilliplantor. Tror det blir vita chilli i dem. Njuter av lugnet.

Funderar på att åka ner till affären och köpa mig en köttbit till grillen. Det hade varit gott. Nu när man kan sitta där ute och njuta av våren.

//Annika