Igår kväll hade vi en snickare här som skall räkna på flytspackling och värmeslingor för badrumsgolvet. Har även bett honom räkna in läggning av golvskivorna i badrummet, så att Lelle i helgen kan koncentrera sig på att isolera källaren. Det går ju för dem i ett naffs att lägga golvskivorna när de ändå är där och skall gjuta golvet. Skulle få prisuppgift av honom idag. När han såg vårt källarprojekt i övrigt, log han och undrade om vi hade gott om tid. Jag svarade att vi har hela livet på oss. Inställningen tycktes göra honom glad.

Idag vid tio tiden föddes en Tarzan-son hos Drefvikens i Skogås. Under timmen därpå fick han sällskap av en syster och en bror. Så nu ligger det tre små svarta ullnystan i valphagen och blir omhändertagna av mamma Monya. Allt gick bra och Monya är enligt rapporterna en supermorsa utan cape.

Den har nämligen i helgen använts flitigt.

Jag har gett mig på det övervuxna vildvinet över entrén och klätterhortensian som har fått ta över murarna på ömsom sidor trappen. Murarna är jättevackra så jag tycker det är synd att täcka över dem helt. Tanken jag haft är ju att flytta på klätterväxterna och använda dem till spaljéerna som skall rama in platån. Insåg i lördags att om de ser ut sådär till våren kommer jag att få ett tungt jobb med att flyta dem. Klippa ner klätterhortensia på våren är en risk, då den blöder och riskerar att dö. Så jag beslutade mig för att ge mig på att ansa dem rejält nu istället. Jag har visserligen gått så hårt åt klätterhortensian så de är inte säkert att den överlever ändå... Men det ger sig. Jag har en till i hörnet på huset vilken ändå måste ner sedan då den klättrar på fasaden och så finns det en pipranka att tillgå om det skulle knipa.

En lite rolig detalj som kom fram var valvet över entrén. Formen är asieninspirerad, så det skall få vara kvar. Ev funderar jag på att måla den mattsvart. Det gör att jag fick en tanke om att föra över det svarta även i  spaljérna. Så nu har min hjärna snöat in på glesa träribbor i svart runt om platån istället. Min mor lät bygga altan i somras och insynsskyddet blev så sjukt snyggt, så något liknande kan jag tänka mig att ha. Fast glesare, så jag får grönskan klättra igenom dem.

En mindre kul sak som blev mer synlig är den tråkiga färgen och formen på belysningen vid trappan. Det är en glasglob som sprider sitt ljus sfäriskt. Ljuset har en sjuk-gul färg då glaskupan är gul. Den bländar en dessutom. Där måste vi hitta på något annat. Gärna något som ger ett mer riktat ljus nedåt och åt två håll. Finns ingen anledning att ägna sig åt "light pollution" mer än nödvändigt. Njuter ju så av att kunna se stjärnorna.

//Annika

Hittade ett mail i min inbox igår. Sista chansen-priser på blomsterlökar från Odla.nu. Så nu ligger det ett paket på väg mot vår adress. I den finns 15 allium Purple sensation, som jag tänkt skall få komma upp bland daggkåpor. Gillar ju daggkåpans lite limegröna färg och kan tänka mig att en lila boll svävandes ovanför kan lyfta det rejält. Ett gäng tulpan Angelique som jag inte har en aning om var jag skall sätta... men de är ju så maffiga, med sina dubbla kronblad och utslagna i solljuset ser de ut som rosor. I paketet finns även en mix av vita och lila tulpaner, som jag har en tanke om skall hamna uppe på platån, men det återstår att se. Kanske hamnar de i krukor i entrén istället. Sist men inte minst finns det ett gäng Persian Pearl, som jag skall få upp på sluttningen, mellan stenarna. De skall få sprida sig i stenpartiet och med sin färg få väcka livsandarna i sluttningen på våren.

Jag misstänker ju att tulpanerna och de övriga vårblommande lökarna som är planterade sedan gammalt kommer att visa sig vara röda och gula... Snart är det november och då är det dags att ta kameran och gå ett varv i trädgården och dokumentera igen.

//Annika

Skulle så gärna vilja botanisera loss bland alla lökväxter i affärerna och trycka ner dem i jorden! Har hittat en tulpansort som är rosa och limegrön! Så fräck! En sådan riktig färgexplosion, men ändå i ljusa färger skulle jag gärna se på våren. Men jag får ge mig till tåls. Jag måste avvakta och se vad som redan är planterat och vad som behagar komma upp.

Så istället har jag börjat drömma om att till våren ta itu med entrén... Vet att det förmodligen är helt galet prioriterat, men samtidigt är det ju det som ger liksom "tonen" till hela trädgården och huset - det första man ser när man kommer hem. Idag är det en soptipp... Massor med byggskräp kvar, som skall köras till tippen vid tillfälle. Känns som att jag bara skrapade på ytan under min semester.

Jag har en vision om att entréplatån skall ramas in med spaljéer av armeringsmatta, som kan låta intas av  klätterhortensian och kanske vildvinet. Hela platån skall grusbeläggas (det är Jyllandsplattor i dag) och i det trampstenar. Planteringsbänkarna skall bort - de är kloss an husgrunden = fuktpåverkan. Istället blir det förmodligen stora krukor med växter i. Vilka - det vet jag inte än. Men en klematis är ett måste, dem gillar Lellle. Sedan har jag en önskan om ett vattenelement. En damm i hörnet mot muren. Kanske kan man smuggla in en slang genom muren så att man får ett litet tunt vattenfall en dryg meter upp, ut från muren och ner i den lilla dammen. Den tunna stålen vatten skulle kunna få fylla ett bamburör i en spökskrämma. Ljudet tror jag skulle kunna upplevas som rofyllt. Intill dammen kan man ställa en bänk, med tak ovanför. Det skulle bli en fin plats för svalka efter bastun. Insynsskyddad sommartid av växtligheten på spaljéerna.

Visioner skall man ha.

//Annika

Idag har jag ägnat dagen - eller rättare sagt sju timmar av den - åt att regla och isolera ytterväggarna till det som skall bli Leias rum.

Den bortre väggen är färdigisolerad, medan entréväggen bara fått upp reglarna.

Jag har aldrig gjort detta och jag gjorde tappra försök att nå Lelle för att få lite anvisningar över vad jag bör tänka på  - utan framgång - så jag bara körde på. Jag har ingen aning om ifall det blivit rätt. Drygt sju meter fick jag gjort och det visade sig vara lättare än jag trott! Men jag lär ha träningsvärk imorgon, jag har ju INGA muskler.

Så där ja! Nu håller vi kylan ute.

Det är lite fix kvar runt fönstret och isolering ovanför den samma. Men jag måste säga att jag är riktigt nöjd, för att aldrig ha gjort detta tidigare! Miljöisoleringen kliar inte till närmelsevis lika mycket som den traditionella dito, men nog kliar det en smula. Trots långärmat och handskar.

Planen är att samtliga ytterväggar skall isoleras, därefter sätts ångspärr och gips upp. Det börjar ju bli kallt nu, så isoleringen är prio. Men eftersom källaren inte värms upp inifrån än, så är det inte jättebråttom att få upp ångspärren.

På badrumsgolvet saknas bara golvspån. Jag letar efter någon som kan tänka sig att komma och flytspackla golvet och lägga värmeslingor. Därefter ämnar jag ta vid själv, med primening, tätskikt och slutligen kakel.

Nu skall jag upp i växthuset och duscha innan Kung Bore gör sin entré för natten.

//Annika

Tarzan har fått förfalla. Har inte klippt och badat honom sedan Barbro och Håkan var här i juli... Nos och tassar har visserligen rakats då och då, men det kommer man inte långt med.

Så dagen ägnades åt bad och klipp. Åkte ner till mamma för att bada o klippa eftersom vårt badrum inte klarar av den typen av konster riktigt. Sedan kan jag tycka att det inte är riktigt schysst att bada dem i växthuset nu när det är såpass kallt. Det är ju en annan sak för oss som inte har ngn päls som blir genomblöt.

Jag är ju långt ifrån något ess på klippning, men det börjar arta sig.

En babian?

Så här såg alltså pudeln ut badad och fönad. Han hann torka för mig under föningen så jag lyckades inte få det rakt på alla ställen. Sjukt mycket päls har han! Bad och fön tog drygt två timmar...

En pudel.

Här tycker jag att jag fått till grunden till en T-60 hyffsat. Det finns fortfarande MASSOR att ta av och klippmaskinen glömde jag givetvis hemma, så nos o tassar är inte gjort. Men orken räckte inte längre. Så nu ger jag mig inte på honom förrän om en vecka eller två igen. Fick förresten möjligheten att prova ett nytt schampo Leone hade vänligheten att ha med sig när hon kom. Det var riktigt bra, i alla fall på Tarzan. Pälsen fick stuns och blev lättklippt. Inte alls det där fjösiga som sitter kvar i saxen.

Mysigt med en nybadadd och nyklippt pudel i sängen.

//Annika

Den 20:e mars 2008 dog David Johansson i muskelcancer. Han blev 11 år gammal. Bredvid sig i sin kamp hade han sina älskade hundar. De fanns till för honom i stunder av smärta, sorg, vrede, trötthet och till slut då han lämnade jordelivet. Edison och Drutt gjorde att David kämpade än hårdare än vad han kanske hade orkat annars. När David lämnade så fanns hundarna som tröst för hans familj. Med familjen började de samla in pengar till Barncancerfonden. För stödet de givit sin husse i hans svåra stunder och sin familj i sorgen och i arbetet med insamlingen fick Edison och Drutt ta emot SKK's Braghundpris 2008.

Själv följde jag Davids kamp genom Drutts uppfödare Leone (Monyas matte) och genom Davids syster Agnes blogg. Jag har fällt många tårar på vägen, när jag läst Agnes ord. När Edison och Drutt valdes till bragdhundar och jag såg deras arbete med att samla in pengar till Barncancerfonden så kände jag att jag ville bidra. Då startade jag en insamling till Davids minne. Målet var att på ett år få ihop 10 000 kr. IDAG nådde vi målet! Det är många som bidragit och utan er alla hade vi inte lyckats med just det här målet. Så jag vill tacka er alla för att ni har gjort det möjligt att nå dit. Insamlingen fortsätter givetvis till slutdatumet den 2:a december, och det finns alltid utrymme för fler bidragsgivare.

Bragdhundhusse

Till minne av en liten krigare och en modig husse.