Dagens spårövning gick inte riktigt som det var tänkt...

Jag la ut ett spår till Yzma. Ca 40 meter med en slutapport i form av en tvättsvamp hon själv valt ut att bära omkring på hela morgonen. Hunden har ju helt klart föremålsintresse - där brister det inte. Gruppen samlade ihop sig och vi gick tillbaka till bilarna för att hämta upp hundarna för att köra små uppletanderutor medan vi väntade. Skogen var ny, det var ruskigt lerigt och strax innan bilarna skulle vi korsa en bäck. Det gick en hal träbro över. Framför bron var det en ordentlig leråker så jag skulle kliva på bron på kanten. Två steg ifrån känner jag hur bäckkanten ger efter under mig och jag kanar ner mot bäcken. Hinner tänka att det är ingen fara - det är inte djupt, gäller bara att landa på fötterna i vattnet så jag kör ner den ena foten i bäcken för att kliva ut och vada över istället. Döm av min förvåning när foten inte stannar på botten utan bara fortsätter ner....!! Vrider kroppen och får med mig det andra benet och försöker att grabba tag i bron när foten bottnar... då står jag upp till midjan i leran! Katarina, som gått 10 meter framför mig, kastar sig mot mig för att hjälpa till samtidigt som jag med ett par raska kliv drar loss mina fötter ur bottengyttjan och kliver upp på andra sidan. Förmodligen har adrenalinet pumpat till ordentligt när jag insåg att botten kunde vara längre ner och i ren instinkt har jag, innan jag "landat", börjat dra mig uppåt. Fiskade tydligen upp mobiltelefonerna ur fickan samtidigt för de klarade sig.

Efter en stunds vila och lite letande bland resurserna i bilen så hittade jag ett par torra långisar och nya strumpor. Vattnet hade som väl var inte trängt ner i stövlarna eftersom jag hade stuckit ner byxorna i och trycket ifrån leran hade slutit skaften mot benen. Men långisarna och byxorna var blötta och vätan förflyttade sig snabbt ner i strumporna. Kerstin hade ett par extra överdragsbyxor som jag fick låna. Fleecetröjan fick jag klara mig utan, tog bara skaljackan utanpå underställströjan. Däremot kände jag att jag dragit till knät ordentligt - förmodligen i vridningen när jag klev ner snett och insåg att jag inte bottnade och därmed skulle ha tag i bryggan.

Spåret med Yzma gick helt ok. Fick goda råd ifrån Kerstin som gick med mig. Men efteråt började jag känna av knät ordentligt. Så där slutade min spårdag. Tarzan fick inte det spår jag hade hoppats på att kunna lägga, istället körde vi apporteringsövningar. Då kunde jag ju sitta kvar på bänken och slänga träpinnar för honom att hämta.

Dagen var inte bortkastad för det, fick mycket råd och tips att ta med hem. Men framför allt, helgen har väckt en nytändning och det var ju precis det som var meningen!

Nu skall jag vänta på att maskinen med mina leriga kläder är klar. Därefter skall jag ta mig en varm dusch och linda mitt onda knä. Kan inte hitta vulkanskyddet.   

//Annika

Den här helgen skall jag börjar bygga på Yzma. Inte fysiskt - men jag skall börja ta itu med hennes kapacitet och se om vi kan påbörja arbetet med att utveckla henne åt det håll jag hoppas. Fröken är nu åtta månader och har egentligen bara fått lära sig språk, klicker, gränser och inkallning sedan hon kom till mig. Hon har fått växa och utvecklas i sin takt och med renoveringen parallellt så har jag inte stressat på med några färdigheter. Klickern befästes på nolltid, inkallning är inget problem och hon har - precis som far och mor - väldigt lätt för att lära. Nu skall vi så smått börja förvalta det arv hon förhoppningsvis fått.

Förhoppningen har varit att hon skall ha samma spårhuvud som hennes far och det har hon bevisat idag. Är mer än nöjd efter en hel dag i skogan med henne. Hon är noggrann och taktfast och spårslanten trillade ner ordentligt. Enda smolket just nu är att hon är på väg in i en spökålder. Att springa in i en parkerad bil med huvudet före så ett ljudligt klonk hördes gjorde inget, men en stubbe ute i skogen var ju plötsligt jätteläskig!

Jag var rädd att hon skulle vara rätt däckad när vi kom hem, men det var inte värre än att det gick att dra igång hela gänget i ett rejs här hemma.    Nu sover hon dock. Själv överväger jag också att krypa i säng ganska så snart. En dag ute i skogen tar på krafterna. Att jag just nu dessutom är i en mentalt tung period bidrar givetvis. Vintern och mörkret har alltid satt sina spår i mig.

Glöm inte ställa om klockan inatt.

//Annika

...vilken oerhörd lyx det är att nyvaken kliva in i badrummet barfota och känna en mjuk värme stråla genom golvplattorna! Efter att ha varit utan värme i bottenvåningen sedan rivningen inleddes förra året i juli så är det en skänk ifrån ovan. Förra vintern hade vi ju knappt ens isolering där så driftskostnaderna var ju skyhöga. Det fristående elementet som stått framme under hösten har verkligen inte varit billigt i drift, så med de nya oljefyllda radiatorerna och braskaminen så hoppas jag på att få en skälig driftskostnad den här vintern.

//Annika

Då har killarna ifrån Skorstenspojkarna åkt. De har lämnat efter sig en komplett installerad braskamin på anvisad och föreslagen plats.    

Sotaren kommer på tisdag för provtryckning. Tyvärr kunde han inte tidigare. Först därefter är det fritt att börja elda i den. Ved skall ju inhandlas dessutom. Överväger att låta ta ner en av de stora granarna i vinter så man får egen ved till nästa vinter.

Kamerans minneskort är kass, så ni får hålla tillgodo med bild tagen med mobilen.

Contura 550:3 i grått med täljstenstop och Premodul skorsten

Utöver kamininstallatörerna har jag idag även haft en elektriker på plats för att titta på behovet av att byta ut värmeslingan till vattenrören. Det blev inget byte eftersom det behövs en rörmokare till jobbet. Det är såpass omständigt att få igenom den nya slingan med alla krokar och böjar, för elektrikern. Däremot har han kopplat in de två element jag hade införskaffat och driftsatt golvvärmen i badrummet! Trevlig kille som tog sitt jobb på allvar och som förmodligen ifrågasatte friskheten på mitt huvud som gett mig på ett sådant här projekt som huset innebär. Men jag sa att jag har hela livet på mig att få ordning på det. När jag är gammal skall jag sälja det och pensionera mig. Då log han och tyckte jag hade en schysst inställning.

Så nu har jag värme i huset. Nu skall jag bara se till att jag har vatten i vinter oxå.

//Annik

Tänk att det skall vara så svårt att låta bli det där med sockret! Men nu har jag lyckats att hålla mig ifrån det i två dagar - trots massiva frestelser.

Igår var jag på utbildning hos Länstyrelsen. Där bjöds på maffiga muffins till eftermiddagsfikat. Tack, men nej tack. På kvällen var det uppfödarutbildning. Redan på väg dit började sinnebilden av bullar hoppa runt för mitt inre. Visste ju att det skulle bjudas på fika. Körde förbi McDonalds med ren viljestryka efter att deras McFlurry brownie börjat hägra. Tog vägen om ICA Maxi och inhandlade istället en chokladkaka med 72% mörk choklad. Om det skulle bli för svårt att motstå skulle den finnas i handväskan. Emergencybreak. Det var tur det, för det blev för mycket. Två tunna chokladrutor fick göra kaffet sällskap.

Idag på vårt APT bjöds det på tårta. En av kommunens avdelningar ville visa sin uppskattning vöer det arbete vi lagt ner på deras ungdomar i sommar. Jättefin gest, och tårtan gjorde verkligen sitt yttersta att få mig på fall. Princessmodell täckt med vita chokladflingor. Men jag tog en extra kopp te utan socker.

Imorgon skall jag jobba hemifrån eftersom hantverkarna kommer för att installera kaminen. Tack och lov för det, eftersom det är torsdag så är det fika-dag på kontoret. Favoriten är blåbär-vanlijkrans ifrån Svenheimers. Eftersom det är Caritas fika dag så är sannolikheten stor att det är precis det det bjuds på. Förstår ni nu varför jag undviker att fika med mina kollegor på eftermiddagarna...? Jag har ju så grymt dålig karraktär.

Snart är det jul. Hemska tanke. Då åker alla chokladkartonger fram. Från leverantörer och kunder kommer det julhälsningar i form av godsaker. Vilket givetvis hör julen till, men det kommer att bli en tung period om jag skall lyckas hålla mig ifrån det vita giftet.

Nu dyker kanske en undran upp ifrån er om varför detta blivit så viktigt för mig. Jag har nämligen en stor skräck i livet: diabetes. Jag är överviktig. Jag är snart 40. Mina matvanor är inte de bästa. Jag har astma. Det senaste året har jag varit hemma sjuk nästan en gång varannan månad på grund av en infektion. Det sista är det senaste varningstecknet på att jag är på god väg åt just det jag inte vill. Så jag måste börja göra en förändring. Av erfarenhet vet jag att det inte är någon idé att lägga om hela tillvaron på ett bräde. Det håller inte för mig. Jag måste göra mindre förändringar stegvis. Matvanorna har blivit bättre. Har jobbat ordentligt på dem de senaste åren. Med vissa snedsteg under hektiska perioder. Precis som alla andra. Nu skall jag ta itu med sockerberoendet. Jag är övertygad om att det kommer att bli ett stort steg i rätt riktning och med det kommer flera positiva bieffekter.

//Annika

Åter en mycket trevlig kväll där tiden gick alldeles för fort i förhållande till mängden frågor och delgivande av erfarenheter. Tycker det är fantastiskt att  uppfödare erbjuds möjligheten till förkovring av privata intressenter som Västra Sjukhuset, för en så ringa penning. Anna Carins vilja att lära ut verkar outtömlig. Hon hade lätt kunnat fylla fler föreläsningskvällar.

Igår gick vi igenom optimerad parning och dräktighetstid. Det avhandaldes sjukdomar under dräktigheten, vad som kan ske, AI, den ultimata parningen och så vidare och så vidare.

Ju mer kunskaper man tar in, ju mer fascinerad blir man över att det blir rätt ibland. Vad har jag gett mig in på???

//Annika

Spaljén mellan trappan/vardagsrummet och köket/matplatsen har länge varit ett störande inslag. Hatar 80-tals trappspaljéer. Jag har ju haft en tanke att bygga en köksö där istället. Men efter lite konsultation med en kille på IKEAs köksavdelning så konstaterades att högskåp inte var någon bra idé, då dessa måste förankras i taket i så fall. Det eller så får man bygga en vägg bakom att fästa det emot. Så då började funderingarna över att ta tillvara på spaljén och bygga en mellanvägg av den istället. Just för att kunna få en stabilare konstruktion att fästa skåpen i. Så DET har jag gjort idag! Eller i helgen rättare sagt.

Började med att få upp en gipsskiva för att täcka högskåpsbredden plus en passbit - den skulle dessutom sitta så att det skulle bli snyggt att spackla och måla. Sedan  kapade jag resterande spaljéer på 86,5 cm, förutom den siste som fick bli 90 cm. Därefter plockade jag ner överliggaren som satt i taket och skruvade istället fast den som överliggare i de spaljébitar som skulle vara kvar. Satte vinkeljärn mot den spalje som gick upp mot taket och så klädde jag den lägre delen med gips. Jag har ännu bara hunnit klä den sidan som vetter mot köket med gips. Hade inte tillräckligt och ville få upp skåpen idag.

Skåpen. Ett högsskåp - 35 cm djupt, 60 brett och 211 högt. 2 väggskåp - 35, 60 breda o 70 höga. Allt sattes på fötter och fästes i den nybyggda väggen.

Tanken nu är att det dels skall upp en bänkskiva och dörrar. Men det införskaffas när jag ser om det blir några pengar över. Jag skulle nämligen vilja ha skjutdörrar för de låga skåpen. Men det kostar givetvis. Har tänkt mig IKEAs Ståt i off-white. Det är nämligen en lucka jag skulle kunna tänka mig att använda mig av när jag bygger om resten av köket. Om ett år eller så. Eller rättare sagt. När allt annat här uppe o där nere är klart.

Här kommer då en bild. Ser så rörigt ut på bild. Men jeeee, vilken skillnad det är mot vad det var innan. Sockel saknas ännu, den står i hallen och skall bara sågas till.

Ser ni att vi lyckats hitta ett akvarium som passar perfekt!! Vi hämtade det igår. nästan 120 liter ryms det och nu har de halvförlamade guldfiskarna fått flytta in ifrån dammen. Vi skall införskaffa ett par gröna växter till det oxå så det blir lite mysigare.

//Annika

Så imorgon inleds operation "Övervintra Guldfisk".

Vi har idag hällt i sand och vatten. Filtret skall få gå över natten. Imorgon skall jag och Leia införskaffa växter och "möblera" med rötter och vrak och annat smått som följde med köpet. Vi har råkade nämligen på helt rätt grej för oss till ett ypperligt pris. 120 liters akvarium, med sand, pump, doppvärmare, ljusramp, plastväxter, mangroverrötter, stenar, vrak för 500 kr. Passade oss som gjutet! Vi fick dessutom med två helt nya specialljusrör som vi kikade på på Hornbach förra helgen. De kostade där 120 kr styck...

Så imorgon eftermiddag/kväll räknar vi med att kunna flytta på "Daichi", "Tsunadei", "Kyoko", "Jian" och "Sushi" för vinterförvaring inomhus.

//Annika