...att jag till helgen måste bege mig upp till brunnen med en varmluftspistol och tina upp röret för sommarvattnet för att ta reda på ifall det verkligen är avstängt. Till nästa höst måste jag upprätta en checklista. Risk för frost = stäng av vattnet, få upp isolering i växthuset, sätt in frostvakten för växterna.

Men man lär sig så länge man lever så att säga. Antar att jag fortfarande kan skylla på chocken över separationen. Hjärnan har ju liksom inte kommit ikapp händelserna ännu. Men långt där inne känner jag att det är på g. Chocken övergick i ilska, som togs vid av en vanvettig sorg. Nu börjar jag få en bild tillbaka över framtiden... nyorienteringen. Tänk att det tog ett halvår... Någonstans skall jag försöka få in bearbetningen oxå. Vill inte ta med mig bagaget in i framtiden.

//Annika