Den översvallande förtjusningen över valpen har gått över. Åtminstone för Vildas del. Yzma har visat sig vara liiiite mer rivjärn än Vilda hade önskat misstänker vi. Det kommer "iiik", "weeeepp", "skriiik" ur Vilda oftare och oftare och igår hoppade hon fritt upp i min famn ute för att undkomma det lilla monstret. Yzma blev så förtjust över att hennes lekkamrat kunde göra så kuliga hopp, att hon var tvungen att ta ett pudelrejs i trädgården. Hon forcerade allt! Buskar, planteringar, grenar, lövhögar... Öronen flaxade vilt i takt med hennes rusande.  Medan jag och husse stod och tokskrattade.

Vi har även tränat lite koppel, åkt bil och varit och hälsat på mormor. Alltså min mor. Jag överväger starkt att köpa en t-shirt till henne: "My grandchild is a Poodle". Det vilar inga som hellst ledsamheter hos fröken. Hon tycker koppel är ett ganska kul påfund. Det går att kamppa med det...! Nya miljöer är rätt spännande, man behöver iingen hjälp med att undersöka skrymslen och vrån. Även om de är så trånga att man får backa ur dem...

Pappa Tarzan är fortfarande den stora idolen. TinTin har fått förhöjd status - han har ju faktiskt väldigt roliga örontoffsar. Vilket lett till att Tin och Tarz nu är separerade ifrån flickorna. Dels i och med att Vilda löper, men även för att Yzma inte skall slakta TinTins päls helt. Hon får lära sig var gränserna går och jag vill inte börja med att nejja och fya henne för att Tins öron är kul. Måste klura ut något där.

Sover gör hon. Äter utan problem. Även blommorna i rabatten. Så det rådjuren lämnar, tar Yzma.     

//Annika

Då är vi hemma, liten Yzma och jag. Flygresan gick jättebra! Hon låg på rygg i sin väska och drog timmerstockar större delen av resan. Vaknade en kvart innan landning, protesterade lite över att vara instängd, men fann sig när hon hittade ett tuggben.

Introduktionen med resten av familjen gick bra. Tarzan är lyrisk - går efter henne hela tiden och putsar och puffar på henne. Han är en väldigt rolig lekfarbror. TinTin är tydlig med att visa var gränserna går - man stjäl tex inte tuggben ifrån honom ostraffat, då får man en ordentlig tillsägelse. Yzma tjuter och Vilda kommer till undsättning. Vilda ja... vilken mamma de kommer att bli av henne! Hon låter Yzma dra henne i svansen, tugga på hennes öron, hoppa på henne... men talar oxå om att TUGGBEN - DET är heligt.

Vilda har dessutom haft den goda smaken att hon börjat löpa. TinTin går som ett plåster efter henne redan. Han kommer att få flytta ner i sovrummet där nere om ett par dagar. Han är hopplös när just Vilda löper. Tarz säger inte flaska om saken än. Hna lägger inte energi på sådant i onödan.

Annars har natten gått bra. Liten Yzma fick gå ut o kissa vid fem i morse, när husse åkte till jobbet, Sedan gick vi in o sov några timmar till. Maten äter hon med god aptit. Vilda är inte riktigt van vid att man lämnar maten för att ta ett ärevarv mitt i så hon har fullt sjå med att passa sig för mattes fräsningar när hon försöker tömma resterna. Vadå valpar skall få äta sig mätta?

Tidningar har vi lagt framför dörren - Vilda har hakat på rumsrenhetsträningen. Hon kissar på tidningarna.... Sedan kissar hon över Yzma ute oxå... Så det skall nog bli bra det här. Fast jag vet i sjutton om jag får vila - trodde i min enfald att en vecka semester skulle ge mig lite nya krafter oxå. Inte än på långa vägar så att säga.

//Annika

Dagen innan avfärd till det nya hemmet: 2590 gram.

Det finns ingen återvändo - köpeavtalet är påskrivet och hunden betald. Så låt mig presentera:

  Yzma!

//Annika

Här är första rapporten ifrån Luleå! För där är jag nu, trots askmolnet! Flera av förmiddagens flighter har varit inställda, men inte vår tack och lov!

Här kommer nu bilder och lite beskrivning på de små.

Shine a light (Annas tik):

Fröken har rejält med haka och fin form på ögonen.

Fina vinklar fram och bak, stadig rygg, fint huvud, välmejslad, lagom bredd på skallen. Men hon har en tråkig detalj - svansen är redan böjd över ryggen...

Out of Control (hanen):

Här är killen med stort H. Rejäl kropp! Massa! Jättefint huvud och ögon.

 Fina vinklar och ett fantastiskt bakställ. Rör sig med attityd och pondus! Kraftig fin svans med jättefin ansättning.

Hold on to Your Hat:

Jättefint huvud, lite ledsna ögon kanske, rejäl haka. Svansen är rak, men lite längre än systrarnas. Fantastiska vinklar fram och bak. Väl samlade och välvda tassar.Lite högbent än så länge, men jag är övertygad om att hon kommer att fylla ut det utan problem. Hon är den av flickorna som vuxit fortast.

Start me up:

Lite bredare huvud, lite kortare nos, rejäl haka. Lite rundare ögon. Så söt!!

Hon är oxå välvinklad både fram och bak, men lite mindre i hela konstruktionen. Fantastiskt fin svans har hon! Kort och spikrak!

Över lag kan man säga att kullen ser fantastisk ut! Jättefin pigmentering. Fina svansansättningar, välvälvda tassar, jättemörka ögon. Pigga och framåt. Massor med attityd på dem alla.

Så nu skall man bara välja då... HUR skall man lyckas med det??  

//Annika

...här i några dagar. Imorgon bitti beger jag mig till Stockholm för konferens i två dagar och därefter är det Norrland som får besök.

Men jag kan berätta att Lelle har lagt golv i hela bottenvåningen!  Han har börjat ge sig på trappan. Den skall slipas och målas innan den skall monteras ihop igen. Antar att han kommer att roa sig med det de kommande dagarna, när jag inte är hemma. Tur att kylen är full med mat.   

//Annika

Elen är fixad! Tommy är mer än en hjälte och vi kommer få leva med en mental skuld till hela familjen i tid och evigheter! Vi hade aldrig - tror inte Tommy heller begrep hur illa det var innan - kunnat ana att det skulle bli ett så omfattande arbete. Men nu är det klart.. eller nästan i alla fall.. En jordfelsbrytare till skall in - för säkerhets skull skall utebelysning och liknande ligga på en egen brytare - och sedan skall kapslingen på plats. Men det kommer. Känns som att det är synnerligen små bekymmer i relation.

Lelle har ägnat kvällen åt att städa och flytta runt där nere. För det är givetvis så att eftersom elen är fixad, så är även den sista väggsträckan uppbyggd. Nu börjar det bli dags för att lägga golv på den sista biten! Imorgon skall han dammsuga bottenplattan och spruta svampdödande medel på den sista delen.

Själv har jag idag grävt upp de två sista spireorna. Lyckades dela dem LITE. Flyttade dem så nu har jag ca 4-5 meter spireahäck utmed gräsplätten som skall få växa till sig. Jag satte även de två platorna jag köpte på Mölnlycke Garden Center häromdagen.Det kommer att behövas fler. Fyllde en hel skottkärra med rötter och småplantor av de där gräsliga höga gula blommorna som jag slogs med redan förra sommaren. Då har jag bara avverkat den sträckan jag satt spireorna på...

Jag har stuckit grönlackerade bambupinnar i jorden runt gräsplätten. I dem har jag satt fast hönsnät. Gräsplätten skall valpsäkras inför vår tillökning om en vecka. Jag blev dock några meter hönsnät kort, så det får jag införskaffa imorgon. Jag behöver få nätet på plats innan torsdag. För då bär det av. Först till Stockholm i två dagar, sedan har jag en flygresa inbokad ifrån Arlanda till Kallax på fredagen. Hem kommer jag på måndagen - ihop med en liten Yzma!

//Annika

PS. Kan berätta att mina småplantor inte klarade av härdandet i blåsten. Det blev väl tufft för dem att fara ett par meter ihop med hela plantskolan... Vinden tog tag i hela hyllkonstruktionen med överdrag och blåste omkull det och vispade runt med det ett par extra varv.Tror jag har två tomatplantor som överlevde. Alla kronärtskockor, busktomater, körsbärstomater och luktärtor gick åt h*vete...Tur att Stockrosor, Akleja och Basilika inte stod i hyllan. Vet knappt om jag ens orkar börja om.

Igår levde vi med stearinljus och förlängningskabel ifrån grannen.    Lelle började riva elcentralen igår, Tommy klev in några timmar senare och höll sig lätt för skratt. Sladdarna bakom det gamla elskåpet var i en fruktansvärd härva! Tyvärr kom jag för sent på att jag borde ha tagit ett foto på det. Allt fick märkas upp och kortas ner innan de ens kunde fundera på att börja sätta upp det nya. Det har visat sig innebära långt mycket mer arbete än vi någonsin kunnat föreställa oss. De upptäckte en del rent livsfarliga installationer, i kallförrådsgången under altanen dessutom. Det är ett under att huset inte brunnit upp redan! Halv två i natt hade de fått upp såpass mycket att kyl, frys, spis och vattnet kunde sättas igång. De skall fortsätta arbetet idag.

Själv tog jag hand om markservicen, med städning, disk, hundar och matlagning. Idag har jag varit och handlat mer elkomponenter och gipsfix. Jörgen kom förbi i morse och har spacklat upp väggarna i sovrummet där nere!

Det är underbart med vänner som tar av sin tid och ger till oss. DET är den mest värdefulla gåva man kan få tycker jag.

//Annika