Det märks att november är en rätt död månad. På många fronter. Men jag tycker mig se det i besöksloggen. Funderar på vad det beror på. Bloggar jag mindre? Nä. Men jag bloggar om mindre roliga saker kanske. Stormar, mörker och regn är inte jättekul.

Förra vintern hände det ändå en det redan i november. Snö i mängder och svinkallt. Tror vattnet frös första gången i december redan. Idag har vi 8 plusgrader. Förra året i november gick jag omkring på kryckor sedan en olycksalig spårhelg där jag drog sönder knät. Har fortfarande ont i det i bland och kan inte belasta fullt ut. Men nä. Annars är november en rätt död månad.

Jag får väl ta lite bilder på pyntet här hemma och sätta in så det händer något. Pyntet?? Ja... jag har fått tummen ur att få upp stjärnor och ljusslingor i tid till advent. *klick och vuxenpoäng till mig*

I rejäl blåst har jag idag ägnat mig åt att röja undan på altanen. Utemöblerna har fått flytta in under tak ihop med parasoll och gasolgrill. Där kan de bo över vintern. Gräsklipparen och kompostkvarnen var jag upp till plåtskjulet.

Det var i grevens tid så att säga. Ikväll har stormen från hell dragit igenom här. Vid 4-tiden försvann strömmen. Jag var precis på väg att åka och handla mjölk. Väl i affären tänkte jag att det var lika bra att handla så jag hanterar en del av veckans mat. Hungrig hann jag bli. Tyvärr var elen inte tillbaka när jag kom hem, så det blev ingen matlagning. Istället fick jag ägna tid åt att tända ljus så jag såg vart jag satte fötterna. Hade utemöblerna inte kommit in under tak och vindskydd så hade de nog rullat omkring ute i trädgården. Vi snackar teakmöbler här. Inte några lätta plastfjuttar eller konstrottingtjaffs.

Vid sju var elen tillbaka. Jag kastade mig på spisen och fick ihop en chilli med nachos. Jag vill verkligen ha en gasolhäll. Jag har ett nödkök. Det finns under altanen. Det är jättekul att behöva gå ut och hämta det i kolmörker när det blåser så man tror rutorna skall flyga ut och slpa med sig ett gasolkök och en gigantisk metallflaska in. Not.

Släppte ut hundarna i trädgården. Vilda blåste omkull! Hon reste sig, skakade på sig och gav mig en mycket menande blick: "Där ser du! Hade jag haft en sandlåda inne hade detta aldrig hänt!" Förnärmad försökte hon smita in igen. Men den gubben gick inte. Hon tvingades ut för kissepaus ute. Nu ligger hon på en av de stora kuddarna i soffan och pratar inte med mig.

Tror jag tar med mig hundarna ner i sovrummet i natt. Tänk om någon av rutorna här uppe går sönder i natt. Jag vet att sannolikheten är liten, men ändå...

//Annika

En av nackdelarna med att vara borta hemifrån är att när man kommer hem inser man att det verkligen är helt galet rörigt här... Har man bott en natt på fint hotel, varit hos svärmor på middag och bott hos Lilla Ordningsamma Anna i en vecka så slås man av det med full kraft. Trots att Leia o Ludvig verkligen gjort sitt bästa och städat och plockat undan och torkat av golven och tagit disken så... ja, det är nog rätt hopplöst att undkomma.

Så igår när jag skulle kliva in i duschen fick jag nog av röran i badrummet. Ett antal timmar senare var duschhörnet på plats och kvällen ägnades åt att skura.

Borta är duschdraperiet och istället finns klarglasdörrarna på plats.

Tyvärr är fallet i duschen helt kass så jag kommer att få limma en rundad tröskel under dörrarna så att gummilisten i dörrarnas nederkant sluter tätt mot listen. Då golvet är så skrovligt så blir det inte tätt och vattnet rinner av kraften mot dörren. Behöver jag återigen påpeka att nästa gång något skall flytspacklas så gör jag det själv?

Klarglasdörrar kan ju bli ett gissel. För inte sjutton är det snyggt när de efter ett par veckor börjar bli sådär "torkfläcksflammiga"... Då får man ständigt hålla på att putsa. Men det finns ett knep. Dusch-/fönsterskrapa. Dra den över dörrarna efter varje dusch och du slipper skura! Finns det inget vatten på dörrarna som kan torka blir det inte heller några torkfläckar. Enkel matte.

Idag har jag sedan ägnat tid åt att röja i bastuutrymmet. Fiskarna skall få flytta in där i en vattentunna för övervintring. De får flytta ut till våren igen. Dessutom har jag och Anna bestämt att det skall grävas en större damm nästa år och att projektet med rosplatån skall istället bli kryddträdgård. Nästa höst skall bastun stå klar. Då är badrummet komplett.

//Annika

Sitter och funderar på vad jag sett för platser under den gångna veckan och hur jag enklast förmedlar ut det...

På vägen upp stannade vi till på en rätt underlig plats. Utanför Gävle finns Dragon Gate. Ödsligheten förstärktes av att det var fredagkväll och alldeles disigt. Tanken med platsen är god och jag är övertygad om att idén är hållbar. Men genomförandet och driften verkar helt kaotisk. I förrummet till restaurangen fanns en sovenirshop. Oh my god! Vad skräp! Det höjde verkligen inte intrycket.

Träsket vi var och grillade på visade sig vara ett rätt välbesökt ställe i vanliga fall - Hertsöträsk. Alltså inte när den invaderas av lapphundar och pudlar...

Ett annat stop vi gjorde under veckan var på Gammelstad Kyrkstad. Tyvärr var det sent och det var endast lanthandeln som var öppen, men oj vilken mysig miljö. Små små timrade stugor och trånga gator. Kyrkan hade hunnit stänga så vi fick nöja oss med ett varv utanför. Nästa helg är det julmarknad.

Förutom alla människor, så har jag även haft nöjet att träffa ett par pudlar oxå, bland annat Tjeck och Bella. Bella var ingen ny bekantskap, men när jag träffade henne senast så var hon bara 16 veckor.

Det är vad jag kommer på just nu i alla fall. Får väl fylla på om jag kommer ihåg mer.

//Annika

Så efter en vecka i Luleå - med avstickare till Boden och diverse andra punkter på kartan - så blev det då dags att färdas hem.

Förresten. Skall ni ha tag på en naprapat i krokarna där uppe så kan jag med varm hand föreslå Anders Eliasson på Nordpolen i Boden. Vilken underbar människa! Han har en stadig aura, fylld av värme och vänlighet.

Men jag tänkte jag skulle dela med mig av erfarenheten att flyga med hund.

Har man en liten hund så kan man flyga den som handbagage på alla våra inrikes flyg, förutsatt att man fått bokningen med hund i handbagage godkänd. Om det kommer en allergiker så kan man bli nekad. Hunden får väga max 8 kg ihop med väska. Väskan skall vara max av storlek 40x25x23 när man flyger med SAS. Andra bolag kan ha andra mått. Kolla det först!! Den måste ha en tät botten och lufthål för god ventillation. Det finns massor av fina väskor som lämpar sig för att flyga med hund. Vilda tex går ju alldeles utmärkt att transportera i en sådan här:

Men nu skulle jag ju flyga med en hund som väger drygt 10 kg. En sådan får man inte ha med som handbagage...

Så då återstår att flyga honom i lastutrymmet. För det krävs en typgodkänd bur, med läckagesäker botten. Den skall ha handtag eller kant på sidorna så att den går att bära. Den skall vara desinficerad och vara av rätt storlek för den specifika hunden som skall flygas. Det innebär att hunden måste kunna sitta, stå och ligga normalt:

• Längd skall minst vara hundens längd från nosspets till sittbensknöl + 10%.
• Bredd skall minst vara hundens bröstbredd gånger 2,5.
• Höjd skall vara hundens höjd över hjässan när hunden står normalt.

Och tro mig när jag säger att det hålls hårt på reglerna just nu. Det var på vippen att jag fick flyga hem Tarzan i den lånade buren.

När man kommer till flygplatsen så går man till incheckningsdisken och checkar in sig och sitt bagage. Där får man en tag att sätta på buren. Sedan går man till specialbagage med buren och hunden. Personalen kontrollerar insidan av buren och ställer den på en vagn. Man lastar i hunden. Ta av halsband och koppel så hunden inte riskerar att fastna på något sätt. Personalen kör iväg med hund i bur. Nu går man själv till säkerhetskontrollen och genomgår den vanliga proceduren. I mitt fall innebar det att jag fick till och med ta av mig stövlarna och gå i strumplästen genom metalldetektorn... Mina klackar skulle röntgas. 

Buren lastas sedan in i ett tryckutjämnat bagageutrymme. Temperaturen där understiger inte 12 grader, men håller sig vanligen mellan 16-20. Det är ju inget problem för en välpälsad pudel. Buren förankras väl så att den inte kan glida omkring. 

Framme så lastar man av buren och ställer den på vagn och kör till utlämningen. Eller som i vårt fall - nästa flygplan för omlastning... Vi bytte flyg i Stockholm. När man gör det och har checkat in gods för hela sträckan får man inte träffa hunden emellan, så se till att hunden är väl rastad innan man checkar in den. Totalt blev Tarzans burtid på ca 4 timmar, inklusive incheckning, omlastning och uthämtning.

Väl på Landvetter fick jag hämta ut honom i en specialbagage-sluss, som ligger bredvid det vanliga transportbandet. Där kör personalen in buren med hunden i slussen och efter att de stängt ut till sig så öppnar de för mig på andra sidan. Det jag ställt mig lite frågande till i det förfarandet är att ingen kontrollerade om jag verkligen fick hämta ut just det bagaget... På alla andra flygplatser kontrollerar de bagagetagnumret mot min flygbiljett.

I vanlig ordning var det en glad hund jag hämtade ut. Inte mer berörd än att han saknat sin matte några timmar.

//Annika

Efter sen kväll på lördagen och med drygt 80 mil i kroppen fick vi oss en välbehövlig sovmorgon. Igen. Trots att jag sovit större delen av resan. Skall jag tolka det som att det fanns lite att ta igen på?

Jag tror inte vi masade oss ur sängen förrän efter 12. Frukost och så plötsligt var vi iväg igen. Nu packades hundarna in i bilen och vi åkte ut på - i min värld - ett träsk. Där stod Ulle o Lelle med alla lapphundarna och cockern Lexie och eldade... Här skulle det grillas korv!! Så det gjorde vi, medan lapphundarna och pudlarna och Lexie rusade runt runt. Vid tre var mina fötter stelfrusna och det var dags att åka hemåt. Det började skymma. Skymma!! Vi hade ju nyss klivit upp!! Vi skulle hinna duscha innan middag hos svärföräldrarna i Råneå.

Middag ja. Det är en saga för sig, för god för att vara sann... Annas mor - Margareta - hade lagat till blodpalt! Det har jag ju aldrig tidigare ätit och när Maggan fick veta det så tyckte hon att det är klart att det skulle åtgärdas. Så nu har jag ätit det med. Annas syskon var med, ihop med sina respektive. Jag blev så mätt så jag trodde jag skulle svimma ett tag. Blodpalt med fläsk, gräddsås, potatis, lingon och smör... LCHF, släng dig i väggen! Jag kan konstatera nu att jag gått upp ett halvt kilo den senaste veckan. Men det var det värt! För fy f-n vad gott det var!!

Tarzan gillade oxå blodpalt... Han fick sitta i Maggans knä och äta ifrån hennes tallrik. Tur att den hunden är så väluppfrostrad att man inte behöver oroa sig över ett sådant tilltag. Jag vågar inte ens tänka på följderna om det hade varit Vilda... Jobbar fortfarande på de olater hon la sig till vid nyår ihop med kalkontanten Anki...  

Under veckan i övrigt har vi frossat i allsköns god mat. Älgkött i flera varianter. Ostar med hjortronvin. Sushi blev det oxå. Börjar inse att jag skall vara tacksam över att det bara är ett halvt kilo +. Alkoholist har jag dessutom blivit. Tror vi druckit vin nästan varenda kväll. Minst ett glas. Jag har även halkat dit på en öl eller två.

Tårta har jag oxå ätit. Dels på söndagen hos Ulf och Margareta- där blev det vaniljglass med hemkokt hjortronsylt *svimmade nästan av lycka* och sedan blev det en bit tårta till kaffet med anledning av Fars Dag - men även på måndagen så vi var hos Bosse och firade honom på hans födelsedag. Fler nya namn och ansikten att komma ihåg.

Enda morgonen vi kommit upp i vettig tid är nog på onsdagen. Jo, torsdagen oxå. Och fredag förstås. Men fatta att kliver man upp innan 10 så är det MÖRKT! Även mitt på dagen - vid 12-13 tiden så känd det som om solen knappt orkar upp. Även om jag nu inte såg det med egna ögon då det var pissväder hela veckan. Plusgrader o mulet. Jag som hade sett fram emot norrsken!! Tror ni jag fick se det? NÄ!! Det kom på fredagkvällen fick jag rapporter om. När jag var tillbaka i ett regnigt Göteborg med 10 plusgrader.

Så ja, jag skall upp snart igen. Om inte annat så för det förbannade norrskenet! Tänker inte nöja mig med att se det endast på Jörgens fantastiska bilder. Så det så.

//Annika

Veckan i norr fullständigt susade förbi. Vet inte riktigt hur jag sakll summera den och under vilka rubriker. Börjar med att berätta om resan upp.

Jag är nog VÄRLDENS tråkigaste ressällskap. Anna kom och hämtade mig i Stockholm. Fatta det eller... Vem har en flickvän som sätter sig och kör 170 mil tur och retur för att hämta en??! JAG. Hon kom på torsdagkvällen och medan jag sedan under fredagen ägnade mig åt konferens så pussade hon på Tarzan.

Vid lunch satte vi oss i bilen och styrde fronten norrut. Jag somnade. Efter knappt 30 minuter. Max. Vi stannade till i Almunge och levererade en påse till Malin med Täppas, Studsa och Smilla. I påsen låg en HÖG med tofflor. Malin har enligt Annette förbannat kallt på golven och hon hade därför skickat med gästtofflor. Så nu vet ni det alla som skall göra visit där, det finns tofflor!!  

Så snart bilen rullade igen så somnade jag.

Nästa stopp var i Sundsvall. Hos Sofia som har Elite - Novas son ur förra kullen. Jag har ju varit väldigt nyfiken på honom så det var verkligen kul att Sofia tog emot oss så att jag fick möjlighet att se honom på riktigt. Som bonus fick vi dessutom middag innan vi satte oss i bilen och åkte igen. Jag somnade. Direkt.

Jag hade så sett fram emot att få se Höga Kustenbron. Så när vi närmade oss petade Anna på mig och sa att nu fick jag allt hålla mig vaken en stund så jag inte skulle missa den. Tror ni jag fick se den? Nä. Det var så förbannat dimmigt att det gick knappt att se brofundamenten!! Besvikelsen var gigantisk.

Någon gång vid 23-snåret nådde vi till slut Umeå - där vi skulle få en natts sömn. Fruarna Backeström öppnade upp sitt hem och lät oss invadera det. I det Backeströmska hushållet huserar en svart katt. Till Tarzans stora... förvirring. Den gjorde ju inte som katter brukar. Men efter några timmar så kom de riktigt bra överrens. Mio la sig på rygg för att få gos och Tarzan duttade på honom.

Vi fick en välbehövlig sovmorgon på lördagen och en lång skön frukost. Massa fniss blev det. När vi väl åkte igen så somnade jag. Jag kommer knappt ihåg om vi stannade. Men det gjorde vi nog. Väl i Luleå så hann vi inte mer än hämta hem Nova och slänga in väskorna innan vi åkte vidare. Vidare ut till Malin för att basta. Hos Malin hade fruarna Westring fixat mat. På vägen plockade vi upp Ulle. Jag tror inte vi var hem innan midnatt.

Drygt 80 mil avverkade och ett X antal nya ansikten att hålla reda på. Veckan hade inte ens börjat... Men om man får så trevligt på varje resa man gör till norr så var det verkligen inte sista gången!

//Annika

Imorgon åker jag till Stockholm för två dagars konferens. Leia och Ludvig skall vara hus och hundvakter - till halva flocken. Flickorna blir kvar hemma medan TinTin skall till Annette för en ny têt-a-têt. Tarzan skall följa med mig. Vi skall njuta av lite egentid på hotellet och sedan en vecka i Luleå.

Men HUR kan det vara så att allt hopar sig så innan man skall åka?! Tvätt, disk, städ, bad, samtal som skall ringas, handla, packa, hämta, lämna... Det är som om någon sitter och bevakar ens tillvaro och så trycker de liksom på en fördämningsknapp som bara släpper loss allt på en gång. Spelar ingen roll om man börjat förbereda en vecka innan.

Eller kan det vara så att man går omkring och mentalt förbereder sig på allt man skall göra, men inte gör det. Bara för att dagen innan inse att - h-vete!! - man har inte gjort någonting av det man hade tänkt sig coh att det därför samlas i kluster.

Jag fick i och för sig det mesta gjort igår. Idag är det hundbad kvar, handla för Leia och Ludvigs vecka hemma och så packa det sista.

//Annika