Har ju helt glömt att tala om att jag tagit upp halsbandstillverkning igen. Den här gången blir det endst smala satinklädda länkar för pälsraser. De byggs av en stark lina (håller för tyngd upp till 250 kg), i ändena sitter svetsade ringar som först limmas och sedan vajras för att hålla. Därefter kläs linan med ett silkigt tyg klippt på skrå. Orsaken till att jag tar ut materialet på skrå (på snedden alltså) är för att höljet därmed formar sig efter linan och hundens rörelser. Det bildar inga veck och skapar minimalt med tovor. Halsbandet glider lätt genom pälsen.

Halsbanden görs på beställning så ta hundens mått runt halsen (mitt på) och tala om vilken färg du vill ha. De kostar 90 kr styck.

Färgerna som finns att tillgå just nu är grön, rosa, lila, blå, svart och röd (ej med i bild).

Beställningen läggs lämpligen på min maila annika(at)sinecera.se

//Annika

November är verkligen en tråkmånad. Juli o augusti är rötmånader, november är tråkmånad. Så tråkig att man ruttnar. En transportsträcka innan decemerhysterin inträder.

I år har det regnat konstant under november månad. Hade en vän som på Facebook lagt ut statistik över antalet soltimmar i vårt område och jag möttes av siffran 4. 4 soltimmar på en hel månad. Solterapi borde ingå i ett existensminimum. För rent krasst: hur skall man orka utan att få ljus?

Jag har till och ned plockat fram symaskinen för att tvinga fram något roligt att göra. Inte ens hundträning är kul. Man är blöt o kall hela tiden. Inomhussträning går inte sätt bedriva i någon större utsträckning i vårt hem. Träna en och ha 6 åskådare som skriker efter godis och att få vara med. Lyckades få till ett kort pass med Yzma häromdagen, instängd i dotterns lilla krypin. Men tillfällena haglar inte direkt. Ser fram emot ridhusträningen som kör igång i januari. Då skall jag och Yz ge oss på agilityn. Hade hoppats på att ha hunnit lära in hindren tills dess, men det finns inte. Klubbens banor är avstängda sedan flera veckor på grund av det ihärdiga regnandet. Planerna är som leråkraroch måste få hämta sig innan lucialydnaden. Så vi får komma med som ett oskrivet blad.

Vad gör vi annars? Jag letar bil. Peugeoten skall bytas ut mot en skåpbil. Anna mekar bil. För att jag skall kunna ta mig till och från jobbet innan jag hittat en ny. Vi väntar på att Lilo skall löpa. Vi hat idag två hundar med tratt på huvudet. Pumba har skadat tassen och på Vilda hittade Anna igår ett sticksår vid svansroten vilken utvecklats till rätt otäck infektion. En knappt synbar punktering av huden har lett till en varansamling under huden som börjat krypa ner mot låret. O hunden har inta sagt ett pip. Hoppar, studsar
o äter precis som vanligt. Nu är hon renrakad på baken och satt på antibiotika.

Så tråkmånad eller inte. Händelselös är det i alla fall inte.

//Annika

Det är spännande med husvagn. Ibland i överkant...

I måndags efter jobbet flyttade jag husvagnen av olika anledningar till fickan framför huset. Det var inte det lättaste... Trångt att backa till med bilen, vilket gjorde att jag fick koppla loss vagnen och försöka få den på plats med handkraft. En slänt och en fastrostad broms gjorde projektet alltför tungt för mig ensam. Halkade omkring i leran lite väl oroväckande så jag bestämde mig för att vänta tills Anna kom hem. Med sig i släptåg hade hon Ella. The one and only. Med gemensamma krafter skulle vi då få vagnen på plats:

Jag lossade handbromsen och stod fram och Ella och Anna tog tag i handtagen bak för att rucka den rätt. Ella tog sats och droooog för kung och fosterland! Och hamnade på rygg i leran!! Hela handtaget lossnade!! Såg henne som en skalbagge på rygg sprattlandes och gapskrattandes i mörkret. Vi bytte taktik. Alla puttade på från ett håll istället. En dryg meter ifrån målet så stannade den och ville inte längre. Då blev jag förbannad och tog i en sista gång... Den SKULLE på plats! Med det vek sig vänsterarmen åt fel håll. Jag hann känna hur armen gick åt fel håll, innan smärtan slog till och förmodligen räddade det armen då hjärnan reagerade instinktivt och jag släppte vagnen. Då var vagnen så pass långt uppe i alla fall att det gick att backa till bilen och med dess hjälp få vagnen på plats.

Morgonen efter vaknade jag med en arm som inte fungerade... Så det var bara att pallra sig iväg till akuten för att försäkra sig om att det inte var någoon allvarligare skada i den. Det var det inte som väl var. Muskelfäste och ligament har fått sig en rejäl smäll, så jag har knaprat smärtstillande och antiinflammatoriskt i några dagar. Idag kan jag räta på armen och svullnaden har börjat ge med sig.

Idag har jag tittat på vagnen för att se hur det såg ut där handtaget lossnade. Det ser inget vidare ut... Det är helt murket på insidan. Mätte fukthalten på insidan i höjd med handtagens placering. Mätaren slog i taket. Men som väl är bara där. Med en radie på ca 20 cm. Det betyder att väggskivan under fönstret behöver bytas ut. *suck* Taket är torrt och väggarna längs med takkanten likaså. Det är positivt. Vågar inte ens mäta väggen vid köket... Väljer att ignorera det. Så idag har jag tejpat hålen och runt de handtag som är kvar så att det inte kommer in mer. Förhoppningsvis hinner avfuktaren dra ut fukten innan kylan kommer. Nu skall jag börja leta efter information över hur man byter ut väggskivan...

//Annika

I helgen gjjorde vi lite vinterröjning i trädgården. Jag har flyttat rishögen från framsidan till gräsmattan    och ena komposthögen har hamnat i avsedd kompost och jag passade på att räffsa löv. Lyckades givetvis knäcka skaftet till den nya räffsan dessutom. Jag har planterat julrosen (önskar mig fler - många fler) och alunroten. Satt lökar: violtulpaner på framsidan, och två olika sorter allium i den nyanlagda slänten. Fantiserat om en ny altan längs med huset.

Anna röjde uterummet, skurade utemöbler och städade i uterummet och på altanen.

När jag bar skräp till komposten så noterade jag en krusning på vattenytan i den gamla dammen. Vi har inte hunnit sätta igen den än. Vid en närmare koll så visade det sig att det simmar omkring guldfiskar i den!!    Hur h-vete gick det till?? Tja, sannolikheten är stor att guldfiskarna hunnit lägga ägg innan de flyttade till den stora dammen och att äggen i och med de vuxna fiskarnas flytt fått utvecklas i lugn och ro. De har förmodligen haft gott om mat i och med det stillastående vattnet. 6 småfirrar lyftes ur den lilla dammen - två svarta och två vita med röda tecken - och flyttades över till den stora. Det var ju liksom ingen idé att skola in dem för övervintring inomhus. Vi har ju redan sju i akvariet som är flyttklara till våren. Vi får väl se hur många av de små som klarar vintern och de stora fiskarna.

Det festliga är ju att fiskarna verkar trivas. Som fisken... Annars hade de väl inte förökat sig i den omfattningen antar jag.

//Annika

Vi har ju sedan i våras klurat på hur och med vad vi skall lösa frågan med bokhylla i vardagsrummet. Inte för att vi egentligen har behov av att ha något jättebiblioek framme, men några böcker, tidningar, prydnadssaker och saker med affektionsvärde vill man ju gärna ha framme. En tom vägg ger inget inbjudande hem.

Så i somras tog vi beslutet att försöka hitta gamla lådor att sätta upp. Jag har tidigare haft en fundering om att sätta upp ett antal likadana träkuber 30x30 på en vägg. Men idén med att ha olika format och olika utseende tilltalade definitivt. Dessutom hade jag en gammal sockerlåda redan och jag har länge funderat över vad man skulle använda den till. Här alltid tyckt väldigt mycket om den. Så jakten på trälådor inleddes. Vi hittade några på loppisar och Anna budade hem några ifrån Tradera. Jag försökte övertyga grannen om att lådan de använde för att bära sin kanin i hade passat oss jättefint - dock utan framgång. Till slut hade vi alla fall samlat ihop tillräckligt för att få till en bra grund och idag har vi roat oss med att sätta upp dem.

Resultatet blev riktigt bra faktiskt. En avlång sockerlåda till önskar jag mig.

//Annika

Knappt har valpkullen flyttat ut, den nobla modern återgått till sina vardagshyss och valpen som blev kvar växer och frodas. Man har hunnit konstatera att huset så smått förfaller och att man inte hunnit med ett smack under ett halvårs tid för att näsan varit klistrad i valplådan, örat vid telefonen (man pratar med väldigt många människor när man har valpar) och hjärnan har ägnat sig åt att analysera hundbeteenden och pussla ihop rätt individ med rätt familj. Hundträningen har blivit åtsidosatt - tävlingssäsongen skall vi inte prata om. Någonstans har även planeringen för nästa valpkull tagit vid...

Näsan har varit fastlimmad vid avelsdata, örat vid telefonen (man pratar med väldigt mycket människor när man planerar en valpkull) och hjärnan har ägnat sig åt att analysera inavelskofficienter, stamtavlor och potentiella framtida fäder.

Vi planerar en valpkull på Lilo till våren. Fröken - a.k.a Princess of f*cking everything - heter Hitmakers Shine A Light i stamtavlan och är helsyster till Yzma och Pumba. Hon är HD röntgad fri, patella 0/0 och ögonlyst UA. Hon är MH-beskriven helt utan kvarstående rädslor och med en etta på skotten. Ett tag undrade beskrivaren om hon var döv eftersom hon är så orädd. Ingenting skrämmer Lilo - för världen är ju hennes. Utställd med genomgående excellent och ck och har flertalet bästa tik placeringar. Hon är ingen showig hund, det är inte hennes grej och har därför ständigt blivit placerad som reserv: rosetthögen med reserv-cert, reserv-cacib är ungefär lika stor som brorsans hög med cert och cacib. Idag är hon nedklippt för tanken är att hon skall startas i agility efter sin första valpkull. Hon är ett litet krutpaket med en hastighet utan dess like. Vi hoppas att åldern och mognaden skall koppla in hjärnan också. Det är liksom inte ok att som ärevarv köra banan efter eget tycke...

Den tilltänkta fadern är brun och eftersom Lilo är gentestad som anlagsbärare för brunt så hoppas vi att det dimper ner någon brun valp oxå. Fadern har passerat vårt nålsöga vad gäller hälsotester och även om han själv inte har arbetmeriter så finns det representerat runtomkring honom. Framför allt inom agility. Vi har även en önskan om att hitta ett tävlingsinriktat foderhem till en tik ur den här kombinationen. Önska får man. Nästan vad som helst.

Nä, man måste nog ha en skruv lös för att hålla på med detta. Jag hoppas jag hinner få en lång, skön julledighet innan det drar igång på nytt.

//Annika

Har hittat Pinterest och upptäckt att det är ju en rätt kul grej när man samlar inspiration och vill skapa mood-boards online. Särskilt nu när man sitter och samlar bilder, färger, prylar och så till husvagnen.

Klicka på länken och låt dig inspireras. Skall bli spännande att höra om din tanke-bild kommer att stämma överens med vad det blir av husvagnen i verkligheten.

//Annika