I söndags började då det efterlängtade löpet så parning är planerad till onsdag/torsdag nästa vecka. Lustigt nog slumpar det sig så att den här kullen kommer att trilla in nästan samtidigt som kullen förra året - nämligen i månadsskiftet april-maj. Det gör att valparna är leveransklara i slutet på juni. Jag inbillar mig att en familj och en valp inte kan få en mycket bättre start. Hela sommaren för rumsrenhetsträning och utevistelse. Man kan pussla med semestrar och skollov. Dessutom får valparna bästa möjliga start med utevistelse och miljöträning redan här. Vi uppskattade det enormt förra året i alla fall. Så vi kan inte annat säga att man skall ha en hel del flax när man håller på med hunduppfödning oxå. Allt går inte att planera och kalkylera. Man måste ha lite tur oxå. Så nu håller vi tummarna att den håller hela vägen fram och att vi kan få nöjet att glädja fler familjer med lika härliga hundar som vi fick förmånen att göra förra året.

//Annika

...har idag tittat upp på riktigt. Måste säga att jag är lite paff själv... hade inte väntat mig att det skulle gå riktigt så här fort. Men jag har gjort något som jag aldrig gjort förut, nämligen tillfört värme underifrån... Jag tror att det givetvis har en inverkan. Hur då tänker ni nu. Jag ställde såbrättet på akvariet.... Idag har jag flyttat dem till fönsterbrädan i köket, för de behöver - skall inte - ha den värmen mer. Däremot behöver de ju nu massor med mer ljus... Risken är att de växer sig alldeles för rangliga annars. Så jag behöver nog inhandla fönsterlampor nu. Tur det är nära till IKEA.

//Annika

Tomatplanorna jag satte alldeles nyss har redan börjat gro! I en av torvbriketterna så tittar det upp ngt litet grönt o än så länge ludet.  Det hela belv ju inte sämre efter dagens hundpromenad. Det var halt som skam på sina ställen och moddigt. Men det töar!  När jag kom hem såg jag att stupröret hade lossat från rännan till uterummet. Det droppade smältvatten! Klockan är 10 över 4 o det är ljust. Visst. Grått o mulet, men det är inte mörkt. Det är snart vår!

Det är snart dags att städa gräsmattan efter vintern. Dags att smälla upp staket så att vi håller hundarna på den här platån och inte tillåter smithål i dagens halvdana lösning. Dags att rensa det sista på framsidan så att vi äntligen kan få undan den sista planteringsbänken den här säsongen och få en fin entré. Åh, vad jag längtar efter våren!

//Annika

Vi har ju ett tag planerat för ytterligare en valpkull här hemma. Hanen har varit utsedd sedan en tid tillbaka (vi tycker om att vara ute i god tid för att möta ev överraskningar och kunna skapa en backup-plan om saker inte går som det är tänkt) och enligt beräkningen skulle Lilo löpa lite lämpligt strax innan jul. Hanen bor givetvis inte nästgårds utan ungefär 150 mil härifrån. Eftersom Anna hade planerat en visit till sin familj uppe i Luleå så tog hon med sig Lilo upp med en förhoppning om att löpet skulle starta som planerat.

Hanen vi hade tänkt använda är en äldre gentleman - för att uttrycka det diplomatiskt. Det är en brun hane nära besläktad med en av våra mest vinstrika mellanpudlar inom agilitysporten. Då Lilo är en räserråtta med brunt anlag hade vi givetvis förhoppningen att få valpar som kunde lämpa sig för agilitybanorna. Gärna i brun färg. Med tanke på hanens aktningsvärda ålder så tänkte vi att om det nu inte skulle bli något den här gången så torde hon löpa ungefär samtidigt med Yzma nästa vår och då kan vi para henne då istället, med en annan hane. Så det var på vinst och förlust.

Men det blev inget löp runt jul, så Lilo blev kvar i norrland med en förhoppning om att löpet var nära förestående. Nu har det gått två månader och vår tidplanering har fått sig en ordentlig törn. För det första så lär hon nu inte löpa som planerat nästa vår igen, så sakll vi ha en vårkull på henne så är det nu det gäller. Nästa gång hon lär löpa på våren är om två år. Då är hon nästan fem... Då vet vi dessutom inte om det berodde på henne eller hanen eller bara otur att hon ev gick tom. Någonstans runt trettondagshelgen börjar vi inse att här gäller nog att börja kika på om det överhuvudtaget finns en rimlig chans för henne att bli dräktig med en såpass gammal hane. Vi börjar läsa forskning, statistik över gamla hanar använda i avel och rådfråga vänner och bekanta som kan det här med avel. Alla är överens. Spermaprov är det enda rätta. Så vi beslutar oss för att be om att få det utfört. Vi erbjuder oss att betala det, vi hör av oss till klinikerna i norr för att få veta vilka som erbjuder den tjänsten. En av dem gör det, till en kostnad av 1200 kr.

Ett spermaprov innebär i praktiken att veterinären runkar av hanhunden, samlar ejakulatet i en behållare och sedan kikar i ett mikroskop om det finns några levande spermier och om de ser normala ut.

Resultatet av den förfrågan till hanhundägaren är ett blankt nej. Inte under några omständigheter som helst. Dessutom är vi inte välkomna att använda hanen alls längre. Vår tik befinner sig nu 150 mil hemifrån, hos vänner, i närheten av en hane vi inte får använda. Dessutom börjar det se ut som att hon skall börja löpa... Efter några samtal fram och tillbaka så är vi välkomna att trots allt använda hanen, men inte under några omständigheter utsätter man den för ett fertilitetstest. Utan att utveckla mig i de tankar och funderingar som genomsyrade tillvaron här hemma den helgen så kan jag berätta att Anna i onsdags satte sig på planet för att hämta hem vår hund. Hon skall inte paras med den tilltänkta hanen.

Vi ser fortfarande fram emot stundande löp. Men istället har vi valt en hane vi haft i tanken att använda vid ett senare tillfälle. Han är svart med brunt anlag så vi kan fortfarande få små bruna räserråttor, även om sannolikheten minskar. Han är friröntgad och hälsotestad efter de önskemål vi har. En av orsakerna till att vi hade tänkt vänta med att använda honom är att vi var nyfikna på att se vad han lämnat i sina senaste kullar. Han är relativt ung än och har tiden framför sig. Självklart kan det fortfarande hända saker som gör att vi ändå inte får några bäbisar i valplådan i vår - men vi har i alla fall ökat på oddsen för att få våra linjer representerade i en nästa generation.

Så har man tankar på att utöka familjen med en aktiv liten mellanpudel den kommande tiden så finns det en möjlighet att det går att hitta en hos oss. Hör av dig i så fall. Har du en plan lite längre fram i tiden så kanske vi kan tillmötesgå även den, då även nästa kull är i planeringsstadiet redan nu. Som sagt - vi har lärt oss att framförhållningen vi lagt oss till med är inte av ondo.

//Annika

Nu har det kliat länge nog i fingrarna. Idag var jag tvungen att stoppa ner de första fröerna i jorden.

Jag har sått två olika sorter med tomatplantor. Ja, jag vet. Jag skall egentligen inte fröså tomater - det är bättre och enklare och mer framgångsrikt att köpa färdiga plantor, men vad f-n. Jag kunde inte låta bli när jag gick förbi vårens fröer från Nelson och såg både Tigrella och Chocolate Cherry. Så det har jag satt. Dem kan jag fylla växthuset med. Eller ja, inte helt. Har ju tänkt mig spaghettipumpor där i år oxå. Har dock ännu inte hittat fröer till dem. O så har jag köpt zuccini-frö. Två sorter. En grönrandig och en gul. Det måste bli en bra sommar i år!!

Sedan satte jag vit lavendel igen. Jag hoppas att förra årets plantor har överlevt i krukorna ute. De skall i så fall till att blomma i år om det vill sig väl. Jag provar med torvbriketter i år tänkte jag. Får se om det fungerar bättre. Mina småplantor har nämligen en tendens att vika sig på mitten och ruttna när jag sätter dem i såbrätten.

I övrigt har jag koncentrerat mig på att driva upp plantor för platån i år. Det blir vit-blå salvia, riddarsporre, luktärt i olika färger och i blått, silvermartorn (begriper inte varför jag envisas med att försöka fröså dem, tror det är tredje gången och jag har hittills inte lyckats). Sedan har jag köpt frö till backtimjan, vilket jag tänkte fylla ut slänten med där vi planterat olika rosa och lila timjansorter.

En påse med röd solros har jag oxå inhandlat  - har dock ingen aning om var jag skall sätta dem . Kanske kan de få stöd av pergolan vi hoppas hinna med att bygga under våren. Eller så sätter man luktärt att klättra mot den... Det skulle dofta ljuvligt på altanen hela sommaren då. Drömmen är ju vinrankor. Eller en bouganvillea. Men så länge vi inte har någon vinterträdgård så får det leva vidare som en dröm.

//Annika

Då har vi kommit igång så smått igen. Solen sken från blå himmel och vi packade in 6 pudlar i blien och begav oss till bruskhundsklubben för en träningsvända innan en promenad runt Delsjön. Så var i alla fall planen. Den sista delen av planen föll då tiden rann iväg på klubben och solen började gömma sig bakom trädtopparna. 

Både Yzma och Pumba behöver komma igång med lydnadsträningen på allvar. Förra året försvann i och med ett väldigt händelserikt 2012, vilket inte alls är konstigt. Nu tar vi nya tag. Nala behöver lära sig grunderna. Hon fick idag lära sig att följa med och börja lära sig var rätt grundposition är. 

Att det tog längre tid på klubben än tänkt berodde på att jag dels gjorde misstaget att ta ut Tarzan på lydnadsplan men oxå att vi träffade flera klubbkamrater. En av dem hejdade oss ivrigt när vi lastade ut Yzma och Pumba för en första kisserunda innan inträde på appellplan. Hon blev väldigt förtjust i Yzma och klämde och kände och gosade med henne. Det kröp sedemera fram att Kerstins Eriksdotter och Jum-Jum var något av en förebild då kvinnan i fråga hade varit iväg och tävlat mot dem ett antal gånger. Numera slår det inte fel - vår största ambassdör för pudel inom brukset är Kerstin och Jum-Jum utan tvekan. Vilken bruksmänniska man än hör om så refererar de till ovan nämnda ekipage. Med all rätt. För de har förtjänat det. Man tar sig inte till eliten i spår bara genom att ha tur. Det kräver sjukt mycket arbete. Det är nog få pudelägare som har  det som mål när man köper sin pudel. Tyvärr kan man tycka. Men kanske tur ibland. Det gör att majoriteten av våra allra bästa pudlar faktiskt förgyller "vanliga" familjer och deras tillvaro. 

//Annika 

Här kommer den utlovade bilden på Yzma. Nybadad idag men inte klippt. Det gjordes för en dryg vecka sedan, så det oxå orkar vi inte med idag. Vad tror ni, kommer hon att vara i päls med en tillräcklig top-line i början på maj tro? Det är då vi planerat in nästa utställning för fröken. 

//Annika