Då har vi kommit igång så smått igen. Solen sken från blå himmel och vi packade in 6 pudlar i blien och begav oss till bruskhundsklubben för en träningsvända innan en promenad runt Delsjön. Så var i alla fall planen. Den sista delen av planen föll då tiden rann iväg på klubben och solen började gömma sig bakom trädtopparna. 

Både Yzma och Pumba behöver komma igång med lydnadsträningen på allvar. Förra året försvann i och med ett väldigt händelserikt 2012, vilket inte alls är konstigt. Nu tar vi nya tag. Nala behöver lära sig grunderna. Hon fick idag lära sig att följa med och börja lära sig var rätt grundposition är. 

Att det tog längre tid på klubben än tänkt berodde på att jag dels gjorde misstaget att ta ut Tarzan på lydnadsplan men oxå att vi träffade flera klubbkamrater. En av dem hejdade oss ivrigt när vi lastade ut Yzma och Pumba för en första kisserunda innan inträde på appellplan. Hon blev väldigt förtjust i Yzma och klämde och kände och gosade med henne. Det kröp sedemera fram att Kerstins Eriksdotter och Jum-Jum var något av en förebild då kvinnan i fråga hade varit iväg och tävlat mot dem ett antal gånger. Numera slår det inte fel - vår största ambassdör för pudel inom brukset är Kerstin och Jum-Jum utan tvekan. Vilken bruksmänniska man än hör om så refererar de till ovan nämnda ekipage. Med all rätt. För de har förtjänat det. Man tar sig inte till eliten i spår bara genom att ha tur. Det kräver sjukt mycket arbete. Det är nog få pudelägare som har  det som mål när man köper sin pudel. Tyvärr kan man tycka. Men kanske tur ibland. Det gör att majoriteten av våra allra bästa pudlar faktiskt förgyller "vanliga" familjer och deras tillvaro. 

//Annika