Skulle ju så sallad igår. Ur den andra odlingsbänken skulle jag flytta en fläder. Men istället blev det så att vi grävde ner jordankare där flädern skulle blivit satt. Idag har vi fått i det sista ankaret och jag har kapat reglarna i lagom längder och passat in armeringsmattan. Så tadaaaa! Nu har vi en färdig spaljé på platån och tanken om att få en medelhavsinspirerad krydd- och odlingsplatå börjar ta form på riktigt. Visionen blir tydligare. Vi skall fortfarande ha en del blommor där. Rosor och pioner. Riddarsporre och salvia i vitt och blått. Luktärt i vitt och blått. Lavendel i vitt -om de överlevt vintern. Några dagkåpor skall få täcka fötterna på spaljéns reglar - jordankarfästena är ju inte supersnygga... men sedan blir det en del ätbart. Kryddor som rosmarin, timjan, basilika, oregano och givetvis mynta. Brytbönor skall få göra luktärten sällskap på spaljén. Sallad har jag sått i den ena odlingslådan och det skall bli det i den andra oxå. När jag väl flyttat flädern...

//Annika

Snart är det maj och själv känns det som att man knappt reagerat på att vintern är över. Vilket visserligen inte är så konstigt: den har varit galet lång i år. Vi har haft is på dammen sedan i början på december åtminstone. Det är snart 5 månader. Idag flyter det omkring ett tunt issjok som Leia hackat på och minimerat.  

En annan orsak till att det känts som att både mars och april bara svischat förbi är att min tillvaro varit mer än fullspäckad. En av orsakerna är att jag just nu läser 7,5 högskolepoäng utöver min heltidstjänst. Dessa poäng läses dessutom in under mars, april och maj. Våren medför även att när ljuset återvänder så återkommer lusten att fixa och dona hemma. Plötsligt syns alla brister så tydligt. Fix i form av innertak och utbyte av trasiga kakelplattor och vidare till planteringar och sådd när vädret tillåter och det går att gräva.

7 hundar kräver dessutom sitt. Trots allt har vi 6 hundar som är vana vid aktivering och jobb på olika nivåer. Mitt i allt väntar vi ytterligare en valpkull. Vi är visserligen två, varav den ena är egenföretagare med allt vad det innebär. Jag gör vad jag kan för att bidra till att verksamheten rullar. Det senaste påfundet är halsband, vilka skall tillverkas. Det ihop med att symasinen just nu går varm för att skapa klänningar till vänner och bekanta. Studenter och fester avlöser varandra. Det är svårt att säga nej när man kan vara med att bidra till så viktiga dagar i människors tillvaro. Dessutom gör jag det så gärna - det gör mig glad att kunna bidra till sådant. Det blir annat som får stryka på foten. Oftast tiden för umgänge med familj och vänner. Dygnet har tyvärr bara 24 timmar och jag sover 7 av dem, 8 av dem jobbar jag och 1,5 h tillbringas i bilen till och från. På resten av tiden så klämmer jag alltså in klänningssömnad, vidareutbidning, hundträning o hundvård, husrenovering, trädgård utöver allt det vardagliga. Kanske inte så konstigt att jag är lite kort i tonen och trött över lag. Det är en sådan period. Majoriteten av oss som har familj och jobb och fritidsintressen vet att det är så det är. Som väl är går det över. Det vänder och plötsligt lossnar det.

Jag vill nog passa på att rikta ett tack till dem som har förståelse för min tillvaro just nu, som står ut med att jag inte är jätteduktig på att höra av mig, eller som får korta mess ifrån mig, eller som till och med förstår mitt behov av att dra mig undan för att få fas på tillvaron. Jag ser fram emot en sommar med massor av umgänge med er. Förhoppningsvis kan det ske i de delar av trädgården vi fått ordning på. Jag lovar att bjuda in till grillfest.

//Annika  

Planen idag var att så ruccola och spenat i en av odlingslådorna vid fruktträden. Medan jag gjorde det så tog Anna och Leia itu med att kratta platån och breda ut marktäckduken så att den förhatliga penningbladen kan kvävas. Som om det inte räckte så slet Anna upp den gamla dammduken och vi fyllde igen hålet med sprängsten från den andra dammen. En spontan tanke uppstod att vi skulle plantera flädern vi hittade i höstas i hörnet där dammen varit för att ge platån lite skugga och skapa en inramning. När vi började med det så kläckte Anna ur sig en idé om att sätta spaljeer med armeringsmatta längs med så att man kunde sätta klängväxter mot. Vips förkastades tanken om att plantera flädern och plötsligt hade vi gett oss in på att få ner jordankare för att skapa en spaljé.

I och med det kommer vi att få en odlingsplats för brytbönor och luktärt! Samtidigt kommer man att kunna hänga småhinkar med kryddor i armeringsnäten och skydda dem från sniglar och hundar. Idén var helt enkelt genial och jag kan inte ens fatta att jag inte kommit på det tidigare! Så nu har vi grävt ner två jordankare efter en hel del slit och fyllt igen efter dem. Anna påbörjade även slitet med att minimera planteringsbänken på framsidan. Jorden därifrån skall ju upp på platån. Det tredje ankaret som vi behöver få ner innan jag kan kapa reglarna i rätt längd och spika fast armeringsmattan med märlor, så måste jorden tina en smula till. Den är nämligen bitvis fortfarande frusen... Jag behöver dessutom flytta en ros och även där är det fruset. Grävde ur så gott jag kunde så får vi hoppas att det ger sig såpass så att vi kan få ner det sista ankaret imorgon. Jag har en förhoppning om att jag skall kunna sätta Leia på att så brytbönor och luktärt i roottrainern imorgon.

Så nu funderar jag över var jag skall sätta flädern. En tanke är att plantera den så att den kan dölja halva plåtskjulet. Jag skall imorgon undersöka om jag lyckas gräva såpass djupt där. Jag har dessutom en fantastiskt vacker rhododendron som jag vill flytta. Den växer på baksidan av huset i total skugga och istället för att bli frodig och tät är den smal och ranglig. Den blommar med vita klockor som har en djup purpurfärgad centrum. Det vore roligt om den kunde få blomma i full prakt där den syns istället för att ha en mager och undanskymd tillvaro. Kanske skulle jag sätta den på framsidan utanför sovrummet? Jag måste ju ändå ersätta planteringsbänken på framsidan med något och den kanske skulle komma mer till sin rätt där? Rhododendron har sitt ursprung i asien och färgtemat för framsidan är vitt så det kanske inte är någon dum idé...

//Annika

I lördags fick jag och Anna möjligheten att delta i en intensiv träningsdag i agility för nybörjarhundar. Syftet med träningsdagen var egentligen att utbilda nya instruktörer, men för oss var det ett ypperligt tillfälle att testa vad Nala och Yzma tyckte om sporten. Det var väl ingen överraskning att det försöket föll väl ut. Faktum är att det föll så väl ut att nu skippar vi lydnadsharvandet. Det är nämligen inte hälften så roligt!

Vi var 8 ekipage och 8 instruktörer + en huvudinstruktör som samlades kl 9 på klubben. Medan en av instruktörerna tog med oss på en uppvärningsrunda och gick igenom vikten av god uppvärmning så byggde resten stationer med olika hinder. Vi parades ihop två och två. Jag och Yzma parades ihop med Victoria och hennes keeshond Dennis och Anna med Nala parades ihop med Marie och Snö. En station hade slalom, en station hopphinder, en station tunnlar och en station balanshinder.

Med Yzma kom vi till att prova två hinder i följd, vanlig tunnel och öppnad släptunnel, hon fick kliva på gungan och slå den i marken med en islagshöjd på fem cm ungefär, vi tränade kontaktfält två av två på på balanshindrets nerramp och så tränade vi slalom med hjälp av bågar. Vi har helt klart fördel av att ha tränat en del kontaktövningar och följsamhet på flera olika sätt - det gör att hon inte har några problem med att byta sida.

Så nu skall hopphinder och slalompinnar dammas av och så fort det blir lite torrare i marken så skall vi börja träna även hemmavid. Man skulle kunna gräva igen dammen och få bättre utrymme för agilityrhinder på gräsmattan...   

//Annika

Nu äntligen verkar kölden ha gett vika! Isen på dammen har börjat tina och tyvärr kan jag redan idag genom islagret skymta en fisk. :-( Den långa vintern och bristen på syre har nog gått hårt åt dem. Den jag skymtar under isen är förmodligen en av slöjstjärtarna. Det är ju de som är känsligast. Röd är den i alla fall. Ikväll har det dessutom regnat ymnigt så det tar nog inte många dagar förrän isen är borta och jag får bärga kroppen. Då lär även resten flyta upp.

//Annika

Nu är snart fönsterbänken full med plantor igen. Hälften av tomatplantorna har fått lite djupare krukor. Krukor är förresten fel benämning. Behållare känns mer rätt. Jag har nämligen tagit och skurit av hällpipen på gamla mjölkförpackningar i plast och klämt ner två plantor i varje behållare. Så 16 plantor trängs i fönstret och det är väl 10 kvar i drivhuset. Småkrukorna har fått ta sig an salvia och riddarsporre istället.

Jag var nog lite övermodig i veckan och började plocka ut tomatplantorna i solljuset en timme om dagen. En del av dem tog ordentligt med stryk... Vet inte om det var chocken över ljuset eller att det faktiskt var rätt kallt...Som väl är så ser det ut som att vädret kommer att vända nästa helg. Våren beräknas slå till ordentligt. Det mildare vädret har faktiskt märkts av här idag med. Det regnade en skvätt mitt på dagen! Frigolitproppen har tinat loss ur dammen och jag skyndade mig att sätta den i en liten vak i isen med en förhoppning om att den skulle hjälpa till att bidra till öppet vatten en smula snabbare. Så jag siktar in mig på att kunna flytta ut plantorna till växthuset nästa helg. Undra om de överlever det..? Jag behöver lite plats i drivhuset för att kunna få till zucchini och spaghetti-pumpor, vilka jag planerar att så imorgon.

//Annika

Anna lämnade huset vid 8 i morse för att bege sig mot Stockholm. Hon är en av delegaterna för PudelFullmäktige och skall dit och representera västra avdelningen ihop med ytterligare 4 delegater. PF är årets stora händelse. Där tas beslut som skall ligga till grund för det kommande årets arbete inom rasklubben. Bland annat väljer man nya deltagare till CentralStyrelsen.

I min värld skall CS representera snittet av Pudelklubben i Sverige. Samtidigt behöver man styrelsemedlemmar som har erfarenhet av rasen, som har erfarenhet av föreningsarbete och som har en hel del tid. För arbetet i CS kräver engagemang och tid. Det gör att uppgiften att hitta deltagare till styrelsen är ett tungt arbete, då majoriteten av alla hundägare är gasnka upptaget folk. Man skall hinna med arbete, familj, vänner och inte minst sin egen/egna hund/hundar. En valberedning behöver därför vara sammansatt av personer som kan bidra med olika saker - precis som en styrelse. Kontaktnät inom olika områden och social kompetens underlättar. Jag ser med spänning fram emot att höra om besluten som tagits på årets PF och jag hoppas att delegaterna ser nyttan av en bred styrelse med olika verksamhetsområden och hög engagemangsnivå, så att det kommande årets arbete för CS underlättas.

Men min helg kommer således inte att ägnas åt den frågan. Utan istället skall jag skriva min inlämningsuppgift, plantera om tomatplantor igen, så spaghettipumpa o zuccini, sammanställa resultatrapporter för Pudelklubben, deklarera och skära ut studentklänning nummer ett. Utöver det skall jag klämma in några långpromenader, matlagning, lite städning och klappa på liten pudelmage som innehåller bäbisar.   

Rätt najs helg. Trots det är jag lite avundsjuk på sambon som får prata pudel hela helgen.

//Annika

Det är lite roligt när man tittar tillbaka i bloggen. För exakt ett år sedan skrev jag att Yzma går in i sjätte dräktighetsveckan. Detsamma har Lilo gjort nu. Midjan är borta och magen har sagt kapoff! Hon sover mycket och är hungrig jämt verkar det som. Vi har gått över på färskfoder på henne, vilket vi gjorde även med Yzma förra året. Vi upplevde att hon klarade av moderkakorna mycket bättre vid valpningen, inget dålig mage som gjorde att vi fick ränna ute. Så vi skall prova samma koncept på Lilo och hoppas på samma goda resultat. Från och med nu skall hon även få tillskott i maten. Det är ju nu valparna börjar växa på allvar och det är energikrävande.

Förra året så här dags konstaterade vi att Yzmas kull troligen kommer att bli större än genomsnittet - vilket ligger på drygt tre valpar. Det tror vi även med Lilos, även om hon inte exploderat fullt lika mycket som Yz gjorde. Vi tycker oss dessutom se att magen är lite mer tilltagen på ena sidan. Kanske dags att köra en ny "gissa antalet valpar"?

Är ni intresserade av viktökningssiffror i så fall?

//Annika