I lördags fick jag och Anna möjligheten att delta i en intensiv träningsdag i agility för nybörjarhundar. Syftet med träningsdagen var egentligen att utbilda nya instruktörer, men för oss var det ett ypperligt tillfälle att testa vad Nala och Yzma tyckte om sporten. Det var väl ingen överraskning att det försöket föll väl ut. Faktum är att det föll så väl ut att nu skippar vi lydnadsharvandet. Det är nämligen inte hälften så roligt!

Vi var 8 ekipage och 8 instruktörer + en huvudinstruktör som samlades kl 9 på klubben. Medan en av instruktörerna tog med oss på en uppvärningsrunda och gick igenom vikten av god uppvärmning så byggde resten stationer med olika hinder. Vi parades ihop två och två. Jag och Yzma parades ihop med Victoria och hennes keeshond Dennis och Anna med Nala parades ihop med Marie och Snö. En station hade slalom, en station hopphinder, en station tunnlar och en station balanshinder.

Med Yzma kom vi till att prova två hinder i följd, vanlig tunnel och öppnad släptunnel, hon fick kliva på gungan och slå den i marken med en islagshöjd på fem cm ungefär, vi tränade kontaktfält två av två på på balanshindrets nerramp och så tränade vi slalom med hjälp av bågar. Vi har helt klart fördel av att ha tränat en del kontaktövningar och följsamhet på flera olika sätt - det gör att hon inte har några problem med att byta sida.

Så nu skall hopphinder och slalompinnar dammas av och så fort det blir lite torrare i marken så skall vi börja träna även hemmavid. Man skulle kunna gräva igen dammen och få bättre utrymme för agilityrhinder på gräsmattan...   

//Annika

Det är lite roligt när man tittar tillbaka i bloggen. För exakt ett år sedan skrev jag att Yzma går in i sjätte dräktighetsveckan. Detsamma har Lilo gjort nu. Midjan är borta och magen har sagt kapoff! Hon sover mycket och är hungrig jämt verkar det som. Vi har gått över på färskfoder på henne, vilket vi gjorde även med Yzma förra året. Vi upplevde att hon klarade av moderkakorna mycket bättre vid valpningen, inget dålig mage som gjorde att vi fick ränna ute. Så vi skall prova samma koncept på Lilo och hoppas på samma goda resultat. Från och med nu skall hon även få tillskott i maten. Det är ju nu valparna börjar växa på allvar och det är energikrävande.

Förra året så här dags konstaterade vi att Yzmas kull troligen kommer att bli större än genomsnittet - vilket ligger på drygt tre valpar. Det tror vi även med Lilos, även om hon inte exploderat fullt lika mycket som Yz gjorde. Vi tycker oss dessutom se att magen är lite mer tilltagen på ena sidan. Kanske dags att köra en ny "gissa antalet valpar"?

Är ni intresserade av viktökningssiffror i så fall?

//Annika

Yäääk! Tänker majoriteten. Jipppiii!! Tänker alla som är lika nördiga som vi...   

På onsdag har det gått tre veckor sedan vi parade Lilo. Igår kväll åt hon halva sin portion mat. I morse matvägrade hon. Hon som sedan parning stått på frontlinjen för att få sin mat vid utfodringstillfällena... Idag när Anna kom hem från trimmet så kom det en slemtråd ur Lilo när hon kissade. Det ser onekligen hoppfullt ut.

Så är man intresserad av en aktiv mellanpudel i svart eller ev brunt (båda föräldrarna är svarta med anlag för brunt) så är man välkommen att höra av sig till oss. Båda föräldrarna har friröntgade höfter, patella 0/0 och ögonlysta utan anmärkning. De är dessutom genetiskt fria från prcd-formen av PRA. För dem som inte vet är PRA en ögonsjukdom som man har ett bekämpningsprogram emot. Lilo är dessutom mentalbeskriven utan kvarstående rädslor och med en etta på skotten. Hon är tränad och startad i agility utöver att hon är utställd med ett antal bästa tik-placeringar. Hon tycker dock inte att utställning är så roligt så hon har fått bli av med den stora pälsen. Den blivande fadern är svensk utställningschampion. Han är en fantastiskt öppen och social kille som är precis så tillgänglig och glad man vill att en pudel skall vara. Han har ett jättefint huvud med små mörka ögon och vi tror att han kan komplettera Lilo väldigt väl.

Kullen ligger inte ute på valphänvisning än då vi håller på att se över juridiken vad gäller kennelnamn. Vi har idag två, men skulle vilja agera under samma. SKKs kvarnar skall mala i vanlig ordning. Blir det som vi tänkt ser kull nummer två med prefixet Sine Cera, dagsljus runt den 1/5.

//Annika

I helgen var det så dags för hundutställning igen. Om jag någonsin tyckt att vi haft många hundar att visa tidigare så har det inte varit någonting jämfört mot i lördags. Jag vet inte riktigt hur vi tänkte, men med god planering och med en enorm uppbackning av vänner och valpköpare så lyckades vi fixa i ordning 10 hundar inför och på utställningen. Resultaten vittnade om att vi lyckades med väl godkänt resultat. Eller EXCELLENT resultat skall jag väl faktiskt säga. :-)

Först ut var Olle och Gösta - Novas barnbarn ifrån Sandvretens kennel. Gösta blev dagen till ära till slut även BIS-valp 2 i klassen 4-6 månader. Både han och brorsan var superduktiga. Svansarna i topp under en lång utställningsdag och med en positiv attityd som la en god grund för resten av dagens tävlande.

I juniorklassen visade jag Bailey. Han fick excellent men blev utan CK för dagen. Anna visade ytterligare ett barnbarn till Nova - Shacka som kommer ifrån Forsfararens kennel. Shacka fick CK och hamnade precis utanför placeringen i bästa hanhundsklassen, vilken för övrigt vanns av Cachas Tip - som är halvbror till Nala och hennes syskon. Tip fick certifikat och då han erhållit tillräckligt många och fyllt två år så blev han dagen till ära Svensk Utställningschampion! Vi grattulerar Berit och Tip och hoppas syskonen kan gå i storebrorsans fotspår.

Sedan var det dags för flickorna. Puma, Lucy och Nala äntrade ringen i en rekordstor juniorklass. 12 tikar i åldern 9-18 månader. Alla flickorna fick excellent men när konkurrensen var klar var det bara Nala kvar ihop med en tik som heter Cachas Claire, vilka fick ck och gick vidare till bästa tikklass. Även mormor Nova fick CK och fick möta Nala i finalklassen. Där blev vår nordiska och internationella champion besegrad av vår unga debutant! Nala slutade som 3:e bästa tik i en stenhård konkurrens!

Sine Cera Humble Hennin - BT3

Efter BIR och BIM - där Tip blev BIM - så var det dags att samla ihop sig till uppfödar och avelsklass. I den förstnämnad mötte vi kennel Team Modickens hundar, vilka vi vann över och förärades HP och fick representera mellan i finalen. I avelsklassen var vi ensamma då motståndarna inte kom till start. Tyvärr skall vi väl säga: en av motståndarna var nämligen barnens pappa Tyson och honom hade vi gärna sett i ringen. Det tror jag hade glatt oss alla oavsett utgången. Men ödet ville annorlunda och jag tänker på hans framlidna matte Ulla ofta. Hon hade varit stolt som en tupp över våra små.   Vi får tillägna avelgruppens BIS till Ulla.

BIS2 uppfödare - Sine Cera

BIS avelsgrupp - Hitmakers Hold On To Your Hat, med avkommorna Sine Cera Stetson Shiner, Sine Cera Charlston Cloche, Sine Cera Fancy Fascinator och Sine Cera Humble Hennin. L.t.h domare Anna Törnlöv.  

Det stora med sådana här framgångar som avelsgrupp och uppfödaregrupp är inte placeringen i sig egentligen utan att man har valpköpare som ställer upp. För det är verkligen inget man kan ta för givet - särskilt inte när man har en ras som kräver en sådan pälsvård som pudeln för att vara i utställningskondition. Det ligger MÅNGA timmars hårt arbete och stort engagemang bakom var och en av hundarna som kliver in i ringen. Att dessutom få samla dem känns för oss som uppfödare helt fantastiskt. Så jag vill rikta ett jättestort tack till våra valpköpare som berett oss möjligheten att få visa resultatet av det beslut vi tog för över ett år sedan - att para vår då lite väl unga Yzma med åldermannen Tyson. Det blev precis så bra som vi hade hoppats och vi är så grymt stolta över er alla!

//Annika

I söndags började då det efterlängtade löpet så parning är planerad till onsdag/torsdag nästa vecka. Lustigt nog slumpar det sig så att den här kullen kommer att trilla in nästan samtidigt som kullen förra året - nämligen i månadsskiftet april-maj. Det gör att valparna är leveransklara i slutet på juni. Jag inbillar mig att en familj och en valp inte kan få en mycket bättre start. Hela sommaren för rumsrenhetsträning och utevistelse. Man kan pussla med semestrar och skollov. Dessutom får valparna bästa möjliga start med utevistelse och miljöträning redan här. Vi uppskattade det enormt förra året i alla fall. Så vi kan inte annat säga att man skall ha en hel del flax när man håller på med hunduppfödning oxå. Allt går inte att planera och kalkylera. Man måste ha lite tur oxå. Så nu håller vi tummarna att den håller hela vägen fram och att vi kan få nöjet att glädja fler familjer med lika härliga hundar som vi fick förmånen att göra förra året.

//Annika

Vi har ju ett tag planerat för ytterligare en valpkull här hemma. Hanen har varit utsedd sedan en tid tillbaka (vi tycker om att vara ute i god tid för att möta ev överraskningar och kunna skapa en backup-plan om saker inte går som det är tänkt) och enligt beräkningen skulle Lilo löpa lite lämpligt strax innan jul. Hanen bor givetvis inte nästgårds utan ungefär 150 mil härifrån. Eftersom Anna hade planerat en visit till sin familj uppe i Luleå så tog hon med sig Lilo upp med en förhoppning om att löpet skulle starta som planerat.

Hanen vi hade tänkt använda är en äldre gentleman - för att uttrycka det diplomatiskt. Det är en brun hane nära besläktad med en av våra mest vinstrika mellanpudlar inom agilitysporten. Då Lilo är en räserråtta med brunt anlag hade vi givetvis förhoppningen att få valpar som kunde lämpa sig för agilitybanorna. Gärna i brun färg. Med tanke på hanens aktningsvärda ålder så tänkte vi att om det nu inte skulle bli något den här gången så torde hon löpa ungefär samtidigt med Yzma nästa vår och då kan vi para henne då istället, med en annan hane. Så det var på vinst och förlust.

Men det blev inget löp runt jul, så Lilo blev kvar i norrland med en förhoppning om att löpet var nära förestående. Nu har det gått två månader och vår tidplanering har fått sig en ordentlig törn. För det första så lär hon nu inte löpa som planerat nästa vår igen, så sakll vi ha en vårkull på henne så är det nu det gäller. Nästa gång hon lär löpa på våren är om två år. Då är hon nästan fem... Då vet vi dessutom inte om det berodde på henne eller hanen eller bara otur att hon ev gick tom. Någonstans runt trettondagshelgen börjar vi inse att här gäller nog att börja kika på om det överhuvudtaget finns en rimlig chans för henne att bli dräktig med en såpass gammal hane. Vi börjar läsa forskning, statistik över gamla hanar använda i avel och rådfråga vänner och bekanta som kan det här med avel. Alla är överens. Spermaprov är det enda rätta. Så vi beslutar oss för att be om att få det utfört. Vi erbjuder oss att betala det, vi hör av oss till klinikerna i norr för att få veta vilka som erbjuder den tjänsten. En av dem gör det, till en kostnad av 1200 kr.

Ett spermaprov innebär i praktiken att veterinären runkar av hanhunden, samlar ejakulatet i en behållare och sedan kikar i ett mikroskop om det finns några levande spermier och om de ser normala ut.

Resultatet av den förfrågan till hanhundägaren är ett blankt nej. Inte under några omständigheter som helst. Dessutom är vi inte välkomna att använda hanen alls längre. Vår tik befinner sig nu 150 mil hemifrån, hos vänner, i närheten av en hane vi inte får använda. Dessutom börjar det se ut som att hon skall börja löpa... Efter några samtal fram och tillbaka så är vi välkomna att trots allt använda hanen, men inte under några omständigheter utsätter man den för ett fertilitetstest. Utan att utveckla mig i de tankar och funderingar som genomsyrade tillvaron här hemma den helgen så kan jag berätta att Anna i onsdags satte sig på planet för att hämta hem vår hund. Hon skall inte paras med den tilltänkta hanen.

Vi ser fortfarande fram emot stundande löp. Men istället har vi valt en hane vi haft i tanken att använda vid ett senare tillfälle. Han är svart med brunt anlag så vi kan fortfarande få små bruna räserråttor, även om sannolikheten minskar. Han är friröntgad och hälsotestad efter de önskemål vi har. En av orsakerna till att vi hade tänkt vänta med att använda honom är att vi var nyfikna på att se vad han lämnat i sina senaste kullar. Han är relativt ung än och har tiden framför sig. Självklart kan det fortfarande hända saker som gör att vi ändå inte får några bäbisar i valplådan i vår - men vi har i alla fall ökat på oddsen för att få våra linjer representerade i en nästa generation.

Så har man tankar på att utöka familjen med en aktiv liten mellanpudel den kommande tiden så finns det en möjlighet att det går att hitta en hos oss. Hör av dig i så fall. Har du en plan lite längre fram i tiden så kanske vi kan tillmötesgå även den, då även nästa kull är i planeringsstadiet redan nu. Som sagt - vi har lärt oss att framförhållningen vi lagt oss till med är inte av ondo.

//Annika

Då har vi kommit igång så smått igen. Solen sken från blå himmel och vi packade in 6 pudlar i blien och begav oss till bruskhundsklubben för en träningsvända innan en promenad runt Delsjön. Så var i alla fall planen. Den sista delen av planen föll då tiden rann iväg på klubben och solen började gömma sig bakom trädtopparna. 

Både Yzma och Pumba behöver komma igång med lydnadsträningen på allvar. Förra året försvann i och med ett väldigt händelserikt 2012, vilket inte alls är konstigt. Nu tar vi nya tag. Nala behöver lära sig grunderna. Hon fick idag lära sig att följa med och börja lära sig var rätt grundposition är. 

Att det tog längre tid på klubben än tänkt berodde på att jag dels gjorde misstaget att ta ut Tarzan på lydnadsplan men oxå att vi träffade flera klubbkamrater. En av dem hejdade oss ivrigt när vi lastade ut Yzma och Pumba för en första kisserunda innan inträde på appellplan. Hon blev väldigt förtjust i Yzma och klämde och kände och gosade med henne. Det kröp sedemera fram att Kerstins Eriksdotter och Jum-Jum var något av en förebild då kvinnan i fråga hade varit iväg och tävlat mot dem ett antal gånger. Numera slår det inte fel - vår största ambassdör för pudel inom brukset är Kerstin och Jum-Jum utan tvekan. Vilken bruksmänniska man än hör om så refererar de till ovan nämnda ekipage. Med all rätt. För de har förtjänat det. Man tar sig inte till eliten i spår bara genom att ha tur. Det kräver sjukt mycket arbete. Det är nog få pudelägare som har  det som mål när man köper sin pudel. Tyvärr kan man tycka. Men kanske tur ibland. Det gör att majoriteten av våra allra bästa pudlar faktiskt förgyller "vanliga" familjer och deras tillvaro. 

//Annika 

I vanlig ordning inleds året med My Dog. 2013 är inget undantag. Vi deltog dock endast med en valp och en veteran.

Första dagen var en besvikelse. En etta i valpklassen men domaren höll inne HP... inte så lite förvånande då det enda han hade att anmärka på var att han hade gärna sett lite mer driv i steget. På en valp...    Nova fick en slät excellent.

Dag två var bättre. Då fick Nala ett HP i valpklassen vilken hon även vann. Hon blev sedemera BIM-valp. BIR blev en jättefin brun hanvalp. Nova fcik excellent med CK men blev oplacerad i bästa tikklass. Dock fick hon HP som bästa veteran och fick därmed ta ett varv även i stora finalringen.

Nästa utställning blir förmodligen inte förrän första helgen i mars då SPKv håller sin vårutställning. Då kommer Nala att göra sin officiella debut.

I övrigt är Nova på utsparning. Hennes T60 skall bli en second puppy istället. Yzmas päls växer oxå och förhoppningen är att kunna börja visa henne på nytt igen under försommaren. Pumba behöver två utländska CACIB för sitt internationella championat så han kommer inte att visas i Sverige i år. Ett tag övervägde jag att ta upp Tarzan i päls igen ås att han kunde börja visas i veteranklass till hösten, men den tanken har jag lagt undan. Så billigt är det inte att fara runt på utställningar så att man petar in en hund extra att ta hand om bara för skoj skull.

I övrigt väntar vi på att Lilo skall börja löpa. Planen är att hon skall paras.

Så förhoppningsvis har vi en del kul att se fram emot även under det kommande året. Men först skall vi passa på att få lite miljöombyte. Berättar mer om det snart.

//Annika