Så har Anna idag grävt om en rabatt. Nämligen rabatten vid altanen. Rabatten har varit kantad med byggtimmer som med åren blivit i väldigt dåligt skick. Det ihop med faktumet att rabatten blivit flitigt nyttjad av hanhundarna tom urinoar - till vår stora irritation - så började funderingarna över att ta bort den. Men trots allt så fungerar den som dränering för vattnet som kommer längs berghällen. Så då beslutade vi att den skulle minimeras, men trots allt behållas. Den har därför blivit ca 70 cm mindre på djupet och timret har istället bytts ut mot sten. Sten som vi hittat lite här och var i trädgården. Vi får anta att de varit delar av en mur någonstans tidigare, då vissa av dem har gammal murbruk kvar. Men vi jobbar efter devisen att återanvända så långt det är möjligt och de passade perfekt som rabattkant.

En av nackdelarna med att börja riva upp och ändra är att det allt som oftast dyker upp nya brister på vägen. Liksom den här gången. Planteringsbänken har inte varit ordentligt avgränsad ifrån altanen så liggaren närmast har murknat och behöver bytas ut. Vi har redan tittat på att byta den yttersta raden altanvirke så vi byter liggaren samtidigt som vi byter den och bygger pergolan över altanen. Förhoppningen är att vi skall få det gjort under sommaren om tiden och ekonomin räcker till.

Ytan framför rabatten har vi nu sått gräs på och tanken är att den sista trall-raden vid altanen oxå skall ersättas med gräs. Närmast altanen blir det en rad med marksten för att förhindra mer rötskada på altanträt och för att underlätta gräsklippningen. Det gör vi dock först när det nu sådda ytan tagit sig. Allt för att slippa få leva i en jordhög även inomhus.

Redan nu har en känsla av rymd infunnit sig. Altanen känns mer öppen och rymlig ut mot gräsmattan. När vi sedan bygger pergolan kommer altanen förmodligen kännas mer som ett rum i trädgården. Det kommer att bli perfekt.

//Annika

I helgen kunde vi då slutligen konstatera att vintern tagit majoriteten av suckulenterna och marktäckerna vi planterade i höstas. All backtimjan är död. Alla sorter. En taklök av 6 hade klarat sig. Sex kärleksörter av nio. Gräsmattan har vi redan tidigare konstaterat ser för hemsk ut. Även om valparna gick hårt åt den under förra året så har vintern effektivt tagit död på resten.

Så i helgen började grävandet igen. Anna flyttade funkior från planteringsbänken vid altanen ner till entréplanet. Vi inhandlade nya perenner till slänten och dem grävde jag ner. Stenhögen som hamnade på gräsmattan efter att vi grävt färdigt dammen i somras är borta och en rad av trallen vid altanen har vi tagit bort. Sanden under har vi använt i slänten och på gräsmattan. Gräsmattan - eller marken och det lilla gröna som var kvar - räffsades hårt och vi har sått nytt gräs. Vi hade vädret på vår sida igår. Varmt och regn, så vi hoppas att det skall ta sig snabbt.

Lammöron, rosa små svävande pluttar, mer taklök ihop med den överlevande kärleksörten. Det fick bli fler stenar och sand i slänten för att hjälpa till att hålla marken väldränerad.

Imorgon skall vi till Varberg och byta till oss mer plantor och träna agility.Vilken kombination. Med oss skall vi ha trädgårdsnäva, bergenia, lungört, en envis brudspirea och krusbärsbuskarna. Vi kommer att bli av med även forsythian, men den är för stor för att ta med vid det här tillfället.

Med oss hem har vi förhoppningsvis kinesisk kärleksört, flocknäva, rödbladig revsuga, rabarber och daglilja. Dagliljan är ett tillfällets påfund. Anna och jag filosoferade igår över vad vi skall göra av de röda solrosorna som börjat titta upp ur jorden. De passar ju egentligen inte med vårt färgtema mer än på framsidan och där är det nog för skuggigt. Förutom närmast vårt sovrumsfönster. Där tänkte jag sätta dem. Men för att de inte bara skall behöva se rangliga och ensamma ut behövs något något högt och praktfullt framför. Daglilja it is, när ändå erbjudandet kom. Varför har jag inte bytt växter förut?

//Annika

Då har vi äntligen börjat ta itu med entréplanet på allvar. Jag har gjort en skiss på hur det kan komma att se ut. Frågetecknet är fortfarande hur själva vistelseytan skall se ut. Plattor eller trädäck.

På var sin sida om entréportalen - som skall målas svart, liksom stolparna till armeringsmattan - så växer det Flammentanz. Närmast husväggen (nederst i skissen) står en vingbenved, vit höstflox och en vit-grön hortensia. Runt den växer mörkbladig alunrot. På våren - läs just nu - blommar det röda papegojtulpaner istället för flox. Olvonet i hörnet mot muren, är den vi flyttade ner i höstas. Den har tagit sig fint. På platån ovanför och som fond för guldfiskdammen står den japanska lönnen. 

Anna har nästan tömt planteringsbänken, nu återstår bara att forsla bort det murkan byggtimret som utgort kanterna på bänken. Det pågår även flytt av hostor/funkior som skall kanta platån. Det blir lite spännande att se vilka färger det är som kommer upp eftersom jag tror att vi råkat blanda dem hej vilt...

Rhododendron utanför muren och klätterhortensian bredvid - den skall få klättra upp på spaljén vilken skall på plats om några veckor. Byggtimret skall bort och vi skall mura upp en rad med leca och i den skall vi gjuta fast stolpskor för stolparna. Räknar med att det går på ca 500 kr att få upp spaljén i den utformingen.

Mellan de stora gångplattorna skall vi plantera marktäckare - just nu lutar det åt hasselört.

I hörnet skall det stå en springbrunn. Den satte vi på plats igår kväll redan som en påminnelse över hur fint det kommer att bli när vi är klara.

Fasaden skall målas vit och sedan skall vi bara hitta lämplig belysning. Jag har även tittat på att flytta ner den vita rhododendron från baksidan och införskaffa en röd klematis som skall få ta plats mot den sedan vita husgrunden.

Det kommer att bli jättefint när det är klart!   

//Annika

Ikväll har vi tagit en närmare titt på entréplatån efter vintern och bestämt oss för att hålla fast vid tidigare idé om att få upp spaljé av armeringsmatta även där. Försöket med att få till det med hjälp av jordankare strandade ju eftersom jordankaren inte gick att slå ner i sprängstensgrunden. Istället skall kanten runt etaget göras i ordning - det gamla byggtimret skall väck och en ny kant skall muras upp av lecablock som sedan putsas stengrå, så att skillnaden mot naturmuren inte blir så markant. I dessa block skall sedan stolpskor gjutas fast, vilka skall hålla upp stolparna för armeringsmattan. Piprankan har dött och vi hittar bara en vinca minor vid liv. Men får vi upp spaljén så kan klätterhortensian som täcker muren fortsätta klättra upp längs spaljén. Det blir nog lagom med insynsskydd.

Den överlevande vincan får flytta upp under blodlönnen ihop med vinca major. För själva entréplatån skulle det bli fint att kunna bygga ett lätt upphöjt trädäck som sittplats. Gången med de stora skifferplattorna skall få ny grund och runt plattorna skall vi plantera hasselört. Men vi börjar med att röja upp - vilket vi startat idag - och sedan skall vi få till spaljén så att vi får en fin kant och avgränsning av ytan.

//Annika

Trädgården är en sorglig syn så här mitt i maj. Gräset har frusit sönder och jag hittar bara en backtimjan och en taklök som överlevt kylan. Det blir till att gräva upp och köpa nytt.

Däremot verkar naturen fått fullständigt spel nu. ALLT spricker upp samtidigt och den sena våren forcerar fram en blommning verkar det som. Det säger min näsa och mina ögon i alla fall. Allergin har fullständigt exploderat. Kan inte komma ihåg att jag skulle varit så dålig förra året. Jag hoppas på att det är snabbt övergående. För just nu kan jag knappt prata i telefon.

//Annika

Som bekant så har jag ca 40 minuters pendlingssträcka till jobbet och lika långt tillbaka. Det ger lite tid för reflektioner. Idag satt jag och funderade över det här med internet och hur man uttrycker sig. Var går gränsen för vad som är lämpligt att skriva?

Min blogg är - vilket jag tidigare påpekat vid flera tillfällen - en kanal för mitt tyckande och tänkande. Den hör inte ihop med mitt tjänsteutövande. Den handlar om mitt privatliv. Mina reflektioner och vad som sker i mitt liv och hur jag upplever saker. Däremot är jag inte så naiv att jag tror att den inte kopplas ihop med mitt yrkesverksamma jag. Vilket den egentligen inte borde. Men människor fungerar så. Då och då säger jag mitt hjärtas mening till följd att av att något legat och pyrt en längre tid. Jag anstränger mig att inte hänga ut någon enskild och försöker istället formulera det som en större reflektion, vilket det är.

En reflektion kan utlösas av en enskild händelse, men är sällan avhängande av en enskild person. Det är oxå orsaken till varför jag skriver i ganska allmänna ordalag. Men det finns ALLTID någon som känner sig träffad. I vissa fall den som verkligen skall känna sig träffad och frågar man så får man veta att det är så. Jag försöker vara ärlig, för jag tror att min karma mår bättre av det i längden. Plus att jag är så evinnerligt trött på att tassa på tå jämt. Jag försöker uttrycka mig diplomatiskt trots allt. Sedan kommer man ibland till en punkt där man känner att man måste ta till tydligare ord. Men jag kommer aldrig falla för trycket att låta bli att uttrycka mig. Det är en rättighet vi har som medborgare i det här landet. Tycker man att det är obekvämt väljer man om man vill läsa eller inte. Det är också en valfrihet vi har. Tycker man att jag uttryckt mig olämpligt är det också ok. Var och en har rätt till sin egen åsikt och jag kommer aldrig att klandra någon för att man inte tycker om mitt sätt att skriva. Men att försöka påverka mig att ta bort sådan som jag tycker är i princip att motsätta sig åsiktsfriheten. Jag hänger aldrig ut någon enskild, hetsar inte folkgrupp, stödjer inte extrema åsikter, trossamfund eller något annat politiskt inkorrekt. Jag får ofta kommentarer om att man uppskattar mitt sätt att skriva och jag lever med en tro på att det beror till stor del på det jag skriver om.  Mina reflektioner och mitt sätt att se på tillvaron kombinerat med vad som händer i mitt liv. I slutänden är det ändå så att man läser mina inlägg för att man tycker att de tillför något.

Vad tycker du? Varför läser du mina inlägg?

//Annika

Här inne har det varit lite glest med inläggen igen ser jag. Finns flera orsaker just nu. De främsta är fem till antalet. Lilo fick nämligen just så många valpar den 1/5.

Tre utställningar inkl en Danmarkresa har jag hunnit med den senaste veckan.

En examensklänning är snart klar för leverans.

Igår drog vi igång cirkulationen i dammen igen. Vihar förlorat de två slöjstjärtarna i kylan, men guldfiskarna verkar trivas. Gott om mat har de dessutom. Eller kommer att få. Paddorna har lagt ägg.

Vi har konstaterat att vintern gått hårt åt trädgården. Gräsmattan behöver sås på nytt. Taklökarna har strukit med, liksom den silverarv och de revor jag flyttade på i höstas.

På framsidan stod även en buske vi flyttade i höstas. Den blommar tidigt på våren på bar kvist. Den flyttade vi till övre planet. Den verkar inte heller ha klarat sig. Som väl är janske, för den flytten skall åtgärdas. Det är nämligen mkt som talar för att det är en tibast... Vilken är den giftigaste budke vi har i landet. Den är med andra ord fullständigt olämplig att ha i vår trädgård.

//Annika