Jag kan bara konstatera att jag nu lever det liv jag strävat efter.

Jag har ett arbete som ger mig en tillräcklig inkomst och som är utvecklande, givande och stimulerande. Ungen är stor nog att klara sig själv och jag har sällan tider och åtaganden att passa som är hennes. Sambon mår bättre än på länge - trots enstaka humördippar vissa dagar, men vem f-n har inte det. Omges av hundarna. Bor på landet. Har till och med införskaffat den moped jag blev förnekad för drygt 20 år sedan, vilket jag uppenbarligen fortfarande inte klarat av att förlåta min far för. Han har varit död i snart 5 år.

För så var det. Min bror fick en - han är tre år yngre än jag. Men när jag ville ha en så viftades det bort och kommentaren var, men du är ju tjej. Nåväl. Ingen av mina kamrater hade så jag hade inget påtryckningsmedel heller och kände väl att det skulle krävas för stor strid för att få det genomfört så det var inte värt det. Men det har funnits kvar. Känslan av att blivit förnekad något min bror med glädje fick något år senare.

Så igår var jag ute på min första mopedtur. Det var länge sedan jag hade så roligt! På vägen hemåt kände jag doften av blött gräs och hästarna i hagarna. Vinden kylde benen genom jeansen och jag kände att jag verkligen lever det liv jag vill just nu.

Ibland måste man stanna till och tänka att det är ganska få människor förunnat på det här klotet att få uppleva den känslan.

//Annika

 

Marika

7 december 2009 15:46

Låter så härligt!!

http://www.blogtown.se/blog.php?id=Nerotinja

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Frosten är ut marken och tack vare en mild vinter så har det gått att gräva redan i ett par veckor.   Förra helgen roade jag mig med att ta upp en av de gamla odlingslådorna uppe på terrassen vid växthuset. Den har de börjat murkna. Där har jag n...

Så vad ska man hitta på 2017 då?   Förhoppningen är att jag ska hitta tillräckligt med tid åt att ta vid spårträningen på allvar så att jag kan starta Ginny i spåret. Yzma ska starta sin första "riktiga" lydnadstävling i januari. Har inga förhopp...

Tiden går bevisligen fort. Trots att vi inte haft några valpar den här hösten så har det uppenbarligen rasslar förbi. Sommarsemestern avlöpte väl. Trots en del missöden med husvagnen. Körförbud, elfel, ombesiktning o en kyl som ena stunden funger...

Jag hann förstås jubla lite för fort över kylskåpet igår kväll. När jag fått kylen tillbaka på sin plats o ännu senare gick ner för att kolla så att den fungerade: så gjorde den givetvis inte det. Vad #svordom liksom! Så jag kopplade ur gasol och el ...

I torsdags kom ytterligare en riddare till undsättning. Den här gången i en svart kinesisk jeep. Be mig inte stava till namnet för det kommer inte att bli rätt. Men med Anders hjälp så fick vi igång bromsljusen och händig som han är fixade han även d...