Eller klinker om vi skall vara helt rätt ute. Kakel till väggarna har vi ju enats om. Dessutom hittat till fullt överklomligt pris. Hur svårt kan det vara - en vit rektangulär platta, mer matt än blank.

Klinker däremot har visat sig vara en utmaning. Passerade Kakelpalatzet igår på Hisingen och stack in huvudet där. Där hittade jag något som fastnade på min näthinna i alla fall. Från Casa dolce casa kommer en platta 15x15 i gråbeige skiftningar med inslag av blått och grönt!

Men 675:-/kvm lämnar den kvar på min näthinna alena misstänker jag.

Igår - på vägen hem från jobbet - köpte jag mig en ny spade. En svart Fiskars med spetsigt blad och träskaft. Snygg faktiskt. Om man nu kan uttrycka att en spade är snygg. :-D

Fler daggkåpor fick se sig besegrade och jag gav mig även på den igenvuxna gräsplätten unden fruktträden. Började med att bekämpa maskrosor. Därefter grävde jag upp gräsmattan - en ruta på  ca 1X1 m i hörnet närmast huset. Tänkte jag skulle börja med att flytta åtminstone en av de stackars soltörstande vinbärsbuskarna dit. Sagt och gjort, jag ger mig på vinbärsbusken. Sätter spaden i jorden på lagom avstånd runt om, kapar rötter och kör in spaden under för att börja lossa rotklumpen, går metodiskt runt och lyfter på rotklumpen, lite hårdare för var gång... *knaak* och så går spadskaftet av! Va f-n! Blev lite paff först. Tog en sekund att fatta. Helt plötsligt hade jag ingen spade då och kunde inte fortsätta med det jag hade planerat. Men seriöst! Skall en spade inte hålla för mer?? Får nog gå tillbaka med den där...

Istället plockade jag fram sekatören, en grensax och stege och begav mig upp i fruktträden. Det är nog lite tidigt att beskära än men det stackars plommonträdet är så tätt och igenvuxet att jag var tvungen att titta över ifall något kunde göras redan. Det gjorde det. Det fanns så mycket torra och döda grenar och vattenskott som skrumpnat att det inte var konstigt alls att solen inte nådde ner till marken. I ett antal timmar ägnade jag mig istället åt att klippa bort döda kvistar och grenar, så långt upp jag kunde - och vågade - klättra. I några enstaka fall råkade jag kapa ett par grenar med blad på också, men i det stora hela var det mesta dött och livlöst. Skymtade på några enstaka ställen begynnelsen till några plommon, men det vore synd att säga att det blir något fruktår. Jag får sätta mig in i trädbeskärningens ädla konst och försöka bättra på de stackars trädens tillvaro lite under sensommaren, så att nästa sommar kanske kan föra med sig lite fler plommon.

I mitt botaniserande har jag dock upptäckt att det finns långt fler bärbuskar än vad som först syntes. Vid första anblicken hittade jag två vinbärsbuskar och en krusbär. Nu när jag röjt lite kan jag konstatera att det är två krusbär och minst fem vinbärsbuskar om inte fler. Även dessa fick sig en omgång med sekatören och blev befriade från döda grenar.

Något annat jag hittat en del av är sniglar... Den bruna varianten. Jag har alltid fasat inför den dag då jag blir tvungen att inse att jag måste börja ta död på dem. Tycker ju de är så äckliga att jag hellst förtränger deras existens. Men igår kom då den dag jag fasat för. Så nu går jag med sekatören i högsta hugg mest hela tiden.

Vaknade i morse och fick en insikt om att jag tydligen faktiskt har både rygg-, rump-, och armmuskler. Om än hittills inte så välanvända...

//Annika