Jag har fått en bild ifrån Leone på avelsgruppen. Jag vet dock att det var fler framme och fotograferade. Har ni fler bilder får ni jättegärna skicka dem! Önskar så att jag kunde hitta ett riktigt fint att lägga ut på hemsidan. Gärna skarpt...   

BIS avelsgrupp!

//Annika

Helgen har varit mer än hektisk, men här kommer äntligen en rapport och lite bilder ifrån lördagens utställning.

På fredagen kom Leone och Eva med Belinda, Rufus, Mimmi och Svante. Sedan dess har det varit high life i huset, till att de lämnade på söndagen.

TinTin visades i öppenklassen och fick nöja sig med ett "Very Good". Domaren gillade inte att pälsfärgen varierade så. Helt korrekt med tanke på att han snart är fem år. Eva visade Svante - Dandy-Lion's Minority Report - i samma klass och med samma resultat. Där var det inte fel på färgen, men väl på frisyren. Hon önskade bättre "showgrooming". Svante står i en stram T60 och domaren var inte riktigt överrens med frisyrvalet. Så är det ju ibland. Men jag tror att Eva nu har börjat överväga att ta upp Svante i fullpäls. För det är en riktigt lovande kille det där. Svante skall under våren HD-röntgas och om jag uppfattade matte rätt så skall han även dna-testas.  

Eva är förresten en klippa. Är så avundsjuk på Leone som lyckas hitta dessa underbara valpköpare och fodervärdar. Världens matsäck hade vi med oss, som Eva fixat i ordning medan jag och Leone ägnade fredagen åt bad, fön och klipp.

För en dryg vecka sedan fick jag nys om att 3 av TinTins döttrar skulle visas och det klack omedelbart till i mig att man nu hade chansen att få till en avelsgrupp! Jag hörde av mig till ViviAnne på Håfveleds och till Annette för att förhöra mig om ifall att det gick att få in en efteranmälan på Mirabelle - en dotter som bor hos ViviAnnes mamma. I torsdags fick jag veta att påtryckningarna lyckats och att vi skulle få till en avelsklass. Lite spännande var det att se vad domaren tyckte om flickorna. Det gjorde hon. Gillade dem alltså. De fick excellent allihop!    Avelklassen visades sist och den förärades HP. Det gjorde att vi gick vidare till BIS-final och där promenerade vi in - jag och TinTin i täten - och hämtade rosetten för "Bästa Avelsgrupp". Det var verkligen roligt att få se fyra töser ur tre olika kullar ihop med pappa! Att begivenheten i sig dessutom är så sällsynt att jag förstått att ryktet spritt sig även utomlands gör ju inte saken sämre! Det gör mig ännu gladare att jag uppmärksammade att chansen faktiskt fanns.

Yzma fick också excellent, men blev utan ck. Domaren förklarade att det var för att hon saknade päls i nacken. "Va??" tänker ni nu, men jag förstår henne... Yzma har ett hål i nacken. Ett GIGANTISKT hål. Redan på My DOg hade hon börjat tova och klia sig och det har eskalerat de senaste månaderna och den sista månaden har jag gått och plockat tussar med päls efter henne. Det gick inte att bortse ifrån. Det störde hela intrycket och gjorde att det såg ut som om halsen satt fast fel...Har tyvärr inga bilder på Yzma i min kamera, så om det är någon annan som har får ni gärna höra av er. Jag har fått en oskarp ifrån Annette, den ger i alla fall en hint om hur hon såg ut i nacken...

Framför oss står Leone med Mimmi. Mimmi fick också excellent. Framför Leone står Maria. Hon har en svart mellanpudel ifrån Charmer Wins, som kallas för Maja. Maja - eller Charmer Win's Morning Sun som hon heter i stamtavlan - är kusin till Yzma. Jag fick äran att sätta upp top på Maja, för det tyckte inte matte att hon behärskade. Maja blev tvåa i juniorkonkurrensen med CK och gick vidare till bästa tik. Där slog hon den bruna hunden som blivit etta och blev placerad som bästa tik 4!! På sin första officiella utställning. Jättegrattis!!

Leone hon fick mer eller mindre kasta sig in i ringen med Mimmi. Samtidigt som juniorklassen skulle in gick hon och vann BIR-valp med Belinda! Så redan där visste vi att det blev till att stanna kvar till finalerna.

Tyvärr har jag ingen bild på avelsgruppen i finalringen, så har du en sådan får du gärna skicka den.

Tack alla för en fantastiskt trevlig tillställning i vanlig ordning. Jag fascineras varje gång över hur varm atmosfär vi har på västras utställningar. Det jublas och applåderas och grattuleras och man hjälps åt. Jag kan inte hjälpa att jag återigen vill påminna er om att vara rädda om och värna om det, för det är verkligen inte självklart inom alla raser.

Dessutom skall alla som orkar engagera sig och kliva upp i ottan och offra sin fritid på arrangemanget ha en gigantisk eloge för det arbet de faktiskt utför. Jag hoppas ni ibladn kommer ihåg att säga det till dem. Jag glömmer det jämt, därför gör jag det så här. TACK!!

//Annika

Jag hoppas någon har den goda smaken att ta med sig kameran till Volvia-hallen imorgon! Jag skall nämligen visa avlesgrupp efter TinTin och skulle SÅ vansinnigt gärna vilja få lite fina bilder på denna begivenhet!

//Annika

Då har jag äntligen bestämt mig. Valet blev inte så svårt dock - stod i slutänden egentligen mellan två olika färger på stenen.

Kalevala slutade att producera serien "Eläman alku" vid årsskiftet. Så typiskt. Men det fanns säkert en mening med det. Anngelina får vara unik med sitt smycke i vår familj. Livets början var ju ändå en symbol för hennes vuxna liv, med avstamp av studenten. Det var ju ändå tanken.

Jag är ingen "Carmen" så den föll bort.

Däremot har jag drömmar. Drömmar jag arbetar för att förverkliga. Så "Dröm" blir mitt val. Med topas. Jag vill att mitt smycke skall synas. Jag har aldrig varit den tystlåtna, tillbakadragna typen och jag kommer aldrig att bli. Mina drömmar skall synas, inte smälta in i omgivningen. Rökkvartsen är jättefin och förmodligen mer vardaglig, men lite "tråkig". Topasen är ju lite svårare - men mer egen - med den kalla ljusblå färgen som påminner om iskristaller och vinter.

//Annika

Efter att den första besvikelsen lagt sig så börjar ju då funderingarna på framtiden. Hur göra? Skall jag prova med samma hane igen, eller en ny? Skall jag prova redan nästa löp eller vänta till våren? Vad vill jag uppnå? Om jag inte parar på nästa löp och hon går tom nästa gång oxå så börjar det bli lite tajt om tid för ytterligare försök. Parar jag med samma hane och hon går tom igen, sedan parar jag med en annan hane och om hon går tom då... ja, då börjar det bli tajt om tid för fertilitetsundersökningar.

Jag har inga färdiga svar, men jag har en del funderingar som nu börjar få struktur.

• Jag vill absolut ha en kull mellan Valle och Vilda. Valle är en fantastiskt mysig hund och jag har sett fram emot att få se den kombinationen ta form.
• Jag kommer att para Vilda på nästa löp. Hon löper tätt så nästa löp borde vara redan i mitten/slutet på juni.
• Jag kommer att para med en annan hane nästa gång. Jag har plockat fram en hund på min lista som har bevisad fertilitet och som definitivt faller mig i smaken. Han var nr 1 på min lista tills jag fick syn på Valle...

Det gör att OM hon skulle gå tom nästa gång - så kan jag börja titta närmare på vad det beror på. Skulle hon få en kull så blir plötsligt stressen inte lika stor - då har man ju tid på mig att ta nästa kull. Det jag vill undvika är att hon hinner bli för gammal innan hon blir mamma första gången. Hon hinner ändå bli 3,5 år innan det är dags nu.

Så så får det bli. Matte till den nya hanen är vidtalad, husse till Valle är vidtalad och vi är överrens om strategin. Så nu börjar väntan på nästa löp.

//Annika

Som ni säkert noterat så har det varit tunt med inlägg om Vildas förväntade dräktighet. De få tecken som kunde skönjas har inte blivit något mer av. Tvivlen började komma krypande för snart två veckor sedan och de har väl förstärkts den senaste tiden. För att få veta om det var så att det kanske mot all förmodan var så att det gömde sig en liten där inne så har vi idag varit och röntgat. Resultatet blev som jag nu misstänkt den senaste veckan: Vilda är tom. Tyvärr.

Besviken? Ja, visst! Men så här är det ju. Man är aldrig garanterad något. Dessutom tror jag att det alltid finns ett syfte med allt... Kanske har mitt tvivel över valet av kennelnamn nu fått sig en tidsfrist och jag därmed kan ta mig en ordentlig funderare över om det verkligen representerar mig. Namnet var ju något som togs fram ihop med min fd. sambo och med tanke på vilka spår han lämnat i min och många andras tillvaro så kanske det är dags att låta det gå i graven helt. Time will tell.

Nu väntar vi på nästa löp. Jag hoppas innerligt att Valle är pigg på att ställa upp igen.   

//Annika

SÅ har jag hittat ytterligare två smycken att välja mellan... Kalevala givetvis! Är väldigt förtjust i och stolt över mitt finska arv, det kommer jag inte ifrån.

Det ena är "Dröm". Halsband och örhängen...

På bilden har halsbandet en sten i görn kvarts. Den går även att få med den blå topasen som i de visade örhängena eller med rökkvarts. I mitt fall blir det nog den blå topasen i så fall... eller kanske den bruna rökkvartsen. Halssmycket levereras med kulkedjan och ett satinband i matchande färg till stenen.

Här med brunt band till stenen i rökkvarts.

Den andra är "Carmen". Också halsband och örhängen...

Halssmycket i den här formen är ganska stort. 8 cm i diameter. Örhängena är 3 cm breda. Halsbandet finns i samma form som örhängena, men blir mycket mindre. Den röda stenen är en granat - månadsstenen för januari.

Åh, dessa val!

//Annika

Jag har fått förmånen att få välja ett smycke till mig själv.

Jag har gott om halssmycken. Trots att jag ihärdigt önskat mig örhängen när någon frågat, så har jag ändå fått halssmycken. Motivationen har inte sällan varit att det är för att jag brukar använda halssmycken... *dah* Kan det bero på att jag inte har så mycket annat.

Så nu har jag då möjligheten. MEN. Då är det så här att jag de senaste åren har haft två smycken som jag verkligen har blivit grymt förtjust i och de är givetvis halssmycken båda två...

Det ena är Efva Attlings "Mother Earth"

För mig symboliserar den vår jord och att vi måste vara rädda om den.

Den andra är från en tidigare Kalevala-kollektion och heter "Elämän Alku" eller "Livets början" på svenska.

För mig symboliserar den respekten till och glöden i allt levande och tanken om att vi måste värna om det.

Ole dole doff.

//Annika