Som ni säkert noterat så har det varit tunt med inlägg om Vildas förväntade dräktighet. De få tecken som kunde skönjas har inte blivit något mer av. Tvivlen började komma krypande för snart två veckor sedan och de har väl förstärkts den senaste tiden. För att få veta om det var så att det kanske mot all förmodan var så att det gömde sig en liten där inne så har vi idag varit och röntgat. Resultatet blev som jag nu misstänkt den senaste veckan: Vilda är tom. Tyvärr.

Besviken? Ja, visst! Men så här är det ju. Man är aldrig garanterad något. Dessutom tror jag att det alltid finns ett syfte med allt... Kanske har mitt tvivel över valet av kennelnamn nu fått sig en tidsfrist och jag därmed kan ta mig en ordentlig funderare över om det verkligen representerar mig. Namnet var ju något som togs fram ihop med min fd. sambo och med tanke på vilka spår han lämnat i min och många andras tillvaro så kanske det är dags att låta det gå i graven helt. Time will tell.

Nu väntar vi på nästa löp. Jag hoppas innerligt att Valle är pigg på att ställa upp igen.   

//Annika