Tänk att det skall vara så svårt att låta bli det där med sockret! Men nu har jag lyckats att hålla mig ifrån det i två dagar - trots massiva frestelser.

Igår var jag på utbildning hos Länstyrelsen. Där bjöds på maffiga muffins till eftermiddagsfikat. Tack, men nej tack. På kvällen var det uppfödarutbildning. Redan på väg dit började sinnebilden av bullar hoppa runt för mitt inre. Visste ju att det skulle bjudas på fika. Körde förbi McDonalds med ren viljestryka efter att deras McFlurry brownie börjat hägra. Tog vägen om ICA Maxi och inhandlade istället en chokladkaka med 72% mörk choklad. Om det skulle bli för svårt att motstå skulle den finnas i handväskan. Emergencybreak. Det var tur det, för det blev för mycket. Två tunna chokladrutor fick göra kaffet sällskap.

Idag på vårt APT bjöds det på tårta. En av kommunens avdelningar ville visa sin uppskattning vöer det arbete vi lagt ner på deras ungdomar i sommar. Jättefin gest, och tårtan gjorde verkligen sitt yttersta att få mig på fall. Princessmodell täckt med vita chokladflingor. Men jag tog en extra kopp te utan socker.

Imorgon skall jag jobba hemifrån eftersom hantverkarna kommer för att installera kaminen. Tack och lov för det, eftersom det är torsdag så är det fika-dag på kontoret. Favoriten är blåbär-vanlijkrans ifrån Svenheimers. Eftersom det är Caritas fika dag så är sannolikheten stor att det är precis det det bjuds på. Förstår ni nu varför jag undviker att fika med mina kollegor på eftermiddagarna...? Jag har ju så grymt dålig karraktär.

Snart är det jul. Hemska tanke. Då åker alla chokladkartonger fram. Från leverantörer och kunder kommer det julhälsningar i form av godsaker. Vilket givetvis hör julen till, men det kommer att bli en tung period om jag skall lyckas hålla mig ifrån det vita giftet.

Nu dyker kanske en undran upp ifrån er om varför detta blivit så viktigt för mig. Jag har nämligen en stor skräck i livet: diabetes. Jag är överviktig. Jag är snart 40. Mina matvanor är inte de bästa. Jag har astma. Det senaste året har jag varit hemma sjuk nästan en gång varannan månad på grund av en infektion. Det sista är det senaste varningstecknet på att jag är på god väg åt just det jag inte vill. Så jag måste börja göra en förändring. Av erfarenhet vet jag att det inte är någon idé att lägga om hela tillvaron på ett bräde. Det håller inte för mig. Jag måste göra mindre förändringar stegvis. Matvanorna har blivit bättre. Har jobbat ordentligt på dem de senaste åren. Med vissa snedsteg under hektiska perioder. Precis som alla andra. Nu skall jag ta itu med sockerberoendet. Jag är övertygad om att det kommer att bli ett stort steg i rätt riktning och med det kommer flera positiva bieffekter.

//Annika

 

Mona P G

27 oktober 2010 20:31

duktiga du, vet exakt hur svårt de är! Men en fråga, vad jobbar du med?

Annika

27 oktober 2010 20:43

Jag jobbar som säkerhetsansvarig på Ale kommun. Är placerad på fastighetsavdelningen och har således ansvar för att tillse att kommunens verksamheter bedrivs i lokaler som är säkra och trygga, motverkar hot och våld på arbetsplater, arbetar för att upprätthålla fullgott brandskydd på skolor och förskolor, tillser att larm och passersystem fungerar och att rätt säkerhet och trygghetsinstallationer och rutiner genomförs. Jobbar väldigt mycket ute i verksamheterna med skola, fritid, fastighetsskötare, polis och väktare. Lägger en hel del tid på att förebygga brott och ha beredskap för uppkomna situationer.

 

Bea

27 oktober 2010 20:53

Bra jobbat Annika! Kommer vara tufft i början, men sedan blir det bara enklare. Du kommer vara fri från abstinensen innan jul (min prognos). Ge bara inte efter, för även om abstinensen synes ha avtagit är det lätt att trilla dit igen. Jag var "helt" utan (så utan det går...) i ett par år, nu kan jag faktiskt ta lite och vara nöjd med det. Brukar inte vara sugen på bullar och sånt ens när det bjuds, kan ta ett par godisbitar, men sedan börjar jag nästan må illa..
Det gäller att lära sig att känna igen hunger, jag brukar ta en rostad rågsurdegskaka med smör på, då inser man oftast att man egentligen var hungrig.. :)
Men som sag, bra jobbat, och kör hårt! :)

 

Stina

28 oktober 2010 00:39

Det är inte lätt det där du! Jobbar själv på det och känner så väl igen mig från det du beskriver.
Alltid detta fika som ingår i allt socialt liv.
Hade jag varit normal hade jag ju förstås kunnat ta den där muffisen eller tårtbiten..men har jag väl börjat äta sötsaker kan jag inte sluta. Kan till och med vara så illa att jag efter fikan köper med mig mer godis för att äta hemma när ingen ser..
Det är jobbigt men jag kämpar på jag med. Framförallt för min hälsa.

 

Majsan

28 oktober 2010 14:51

Med små små steg i början kommer man långt i det långa loppet. Slutade själv med socker i thé för många år sedan. Och det var många bitar jag stoppade i. I dag tycker jag att det smakar pyton om jag provar. Lycka till! Själv har jag mitt snusande att ta tag i *suck*.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Frosten är ut marken och tack vare en mild vinter så har det gått att gräva redan i ett par veckor.   Förra helgen roade jag mig med att ta upp en av de gamla odlingslådorna uppe på terrassen vid växthuset. Den har de börjat murkna. Där har jag n...

Så vad ska man hitta på 2017 då?   Förhoppningen är att jag ska hitta tillräckligt med tid åt att ta vid spårträningen på allvar så att jag kan starta Ginny i spåret. Yzma ska starta sin första "riktiga" lydnadstävling i januari. Har inga förhopp...

Tiden går bevisligen fort. Trots att vi inte haft några valpar den här hösten så har det uppenbarligen rasslar förbi. Sommarsemestern avlöpte väl. Trots en del missöden med husvagnen. Körförbud, elfel, ombesiktning o en kyl som ena stunden funger...

Jag hann förstås jubla lite för fort över kylskåpet igår kväll. När jag fått kylen tillbaka på sin plats o ännu senare gick ner för att kolla så att den fungerade: så gjorde den givetvis inte det. Vad #svordom liksom! Så jag kopplade ur gasol och el ...

I torsdags kom ytterligare en riddare till undsättning. Den här gången i en svart kinesisk jeep. Be mig inte stava till namnet för det kommer inte att bli rätt. Men med Anders hjälp så fick vi igång bromsljusen och händig som han är fixade han även d...