Tänk att det skall vara så svårt att låta bli det där med sockret! Men nu har jag lyckats att hålla mig ifrån det i två dagar - trots massiva frestelser.

Igår var jag på utbildning hos Länstyrelsen. Där bjöds på maffiga muffins till eftermiddagsfikat. Tack, men nej tack. På kvällen var det uppfödarutbildning. Redan på väg dit började sinnebilden av bullar hoppa runt för mitt inre. Visste ju att det skulle bjudas på fika. Körde förbi McDonalds med ren viljestryka efter att deras McFlurry brownie börjat hägra. Tog vägen om ICA Maxi och inhandlade istället en chokladkaka med 72% mörk choklad. Om det skulle bli för svårt att motstå skulle den finnas i handväskan. Emergencybreak. Det var tur det, för det blev för mycket. Två tunna chokladrutor fick göra kaffet sällskap.

Idag på vårt APT bjöds det på tårta. En av kommunens avdelningar ville visa sin uppskattning vöer det arbete vi lagt ner på deras ungdomar i sommar. Jättefin gest, och tårtan gjorde verkligen sitt yttersta att få mig på fall. Princessmodell täckt med vita chokladflingor. Men jag tog en extra kopp te utan socker.

Imorgon skall jag jobba hemifrån eftersom hantverkarna kommer för att installera kaminen. Tack och lov för det, eftersom det är torsdag så är det fika-dag på kontoret. Favoriten är blåbär-vanlijkrans ifrån Svenheimers. Eftersom det är Caritas fika dag så är sannolikheten stor att det är precis det det bjuds på. Förstår ni nu varför jag undviker att fika med mina kollegor på eftermiddagarna...? Jag har ju så grymt dålig karraktär.

Snart är det jul. Hemska tanke. Då åker alla chokladkartonger fram. Från leverantörer och kunder kommer det julhälsningar i form av godsaker. Vilket givetvis hör julen till, men det kommer att bli en tung period om jag skall lyckas hålla mig ifrån det vita giftet.

Nu dyker kanske en undran upp ifrån er om varför detta blivit så viktigt för mig. Jag har nämligen en stor skräck i livet: diabetes. Jag är överviktig. Jag är snart 40. Mina matvanor är inte de bästa. Jag har astma. Det senaste året har jag varit hemma sjuk nästan en gång varannan månad på grund av en infektion. Det sista är det senaste varningstecknet på att jag är på god väg åt just det jag inte vill. Så jag måste börja göra en förändring. Av erfarenhet vet jag att det inte är någon idé att lägga om hela tillvaron på ett bräde. Det håller inte för mig. Jag måste göra mindre förändringar stegvis. Matvanorna har blivit bättre. Har jobbat ordentligt på dem de senaste åren. Med vissa snedsteg under hektiska perioder. Precis som alla andra. Nu skall jag ta itu med sockerberoendet. Jag är övertygad om att det kommer att bli ett stort steg i rätt riktning och med det kommer flera positiva bieffekter.

//Annika

Åter en mycket trevlig kväll där tiden gick alldeles för fort i förhållande till mängden frågor och delgivande av erfarenheter. Tycker det är fantastiskt att  uppfödare erbjuds möjligheten till förkovring av privata intressenter som Västra Sjukhuset, för en så ringa penning. Anna Carins vilja att lära ut verkar outtömlig. Hon hade lätt kunnat fylla fler föreläsningskvällar.

Igår gick vi igenom optimerad parning och dräktighetstid. Det avhandaldes sjukdomar under dräktigheten, vad som kan ske, AI, den ultimata parningen och så vidare och så vidare.

Ju mer kunskaper man tar in, ju mer fascinerad blir man över att det blir rätt ibland. Vad har jag gett mig in på???

//Annika