Den här helgen skall jag börjar bygga på Yzma. Inte fysiskt - men jag skall börja ta itu med hennes kapacitet och se om vi kan påbörja arbetet med att utveckla henne åt det håll jag hoppas. Fröken är nu åtta månader och har egentligen bara fått lära sig språk, klicker, gränser och inkallning sedan hon kom till mig. Hon har fått växa och utvecklas i sin takt och med renoveringen parallellt så har jag inte stressat på med några färdigheter. Klickern befästes på nolltid, inkallning är inget problem och hon har - precis som far och mor - väldigt lätt för att lära. Nu skall vi så smått börja förvalta det arv hon förhoppningsvis fått.

Förhoppningen har varit att hon skall ha samma spårhuvud som hennes far och det har hon bevisat idag. Är mer än nöjd efter en hel dag i skogan med henne. Hon är noggrann och taktfast och spårslanten trillade ner ordentligt. Enda smolket just nu är att hon är på väg in i en spökålder. Att springa in i en parkerad bil med huvudet före så ett ljudligt klonk hördes gjorde inget, men en stubbe ute i skogen var ju plötsligt jätteläskig!

Jag var rädd att hon skulle vara rätt däckad när vi kom hem, men det var inte värre än att det gick att dra igång hela gänget i ett rejs här hemma.    Nu sover hon dock. Själv överväger jag också att krypa i säng ganska så snart. En dag ute i skogen tar på krafterna. Att jag just nu dessutom är i en mentalt tung period bidrar givetvis. Vintern och mörkret har alltid satt sina spår i mig.

Glöm inte ställa om klockan inatt.

//Annika