För att blidka läsarnas önskningar kommer här en bild på det "shabby chickade" skåpet. Den har ännu inte utrustats med knopp, eftersom jag inte ville sätta dit den lama furuknoppen. Istället överväger jag faktiskt att inhandla en röd sidentofs att sätta som knopp. Skåpet kommer att innehålla handdukar och annat som man förhoppningsvis skall ta med rena händer, så jag har därmed övervägt hygienaspekten. Toalettpapper och annat kommer att finnas i skåpet bredvid toastolen på väggen - det jag funderar på att byta ut/åtgärda de tråkiga laminatdörrarna på. Ett annat alternativ är vit porslinsknopp. Men det hänger egentligen lite på vad jag gör med väggskåpet... Några idéer?

Det är alltså ett väggskåp för kök egentligen (baserat på måtten) och inhandlat på IKEA (enligt märkningen på gångjärnen). Det är 70 cm högt och 80 cm brett, utrustat med två hyllplan och två vita dörrar i laminat. Ovanpå har man skruvat ett vitt laminerat hyllplan som toppskiva, så att man kan använda den som avlastningshylla. Den är tråkig. Men praktisk, då förvaringsbehovet finns. Men jag vet inte vad jag skall göra med den. Att köpa nya luckor går på ca 800 kr. Det känns fel, då luckorna kommer att lysa nya. Byta ut luckorna mot "draperi" känns opraktiskt. Men samtidigt är det ett billigt sätta att variera, draperiet går att sy i samma stil som gardinen ovanför och det går ju faktiskt att tvätta. Luckorna är i laminat, vilket gör att det är svårt att få ny färg att fastna - det är inte för intet de är lätta att torka av. Det gör att de inte går att behandla på samma vis som tvättställsskåpet. Så jag har kört fast lite... 

Det är ett nytt uttryck och jag var tvungen att hålla mig ifrån att börja fnissa när jag hörde det. Uttrycket kom ifrån en expedit i färgavdelningen där jag igår inhandlade färg. 1 liter vit vattenburen lackfärg och sedan ville jag ha en halv liter mörkrött av samma typ. Förklarade vad jag skulle använda det till; att jag har ett urtråkigt IKEA tvättställsskåp i furu på toaletten som jag vill  grunda med rött, täcka med flera lager vitt för att sedan slipa fram det röda så att det ser gammalt och slitet ut. "Jaha, du skall "shabby chicka" det". Jasså, är det så det heter numera...

Så nu är det väl "shabby chickat" då. Resultatet blev faktiskt riktigt bra. Toaletten har en tapet i naturvitt, med ränder i rött och beige. Vit äldre toalettstol och ett vanligt standardhandfat. Jag har även satt upp en ny spegel - en oval med fasettslipad kant, som jag och Ida inhandlade på IKEA häromdagen. Tvättställsskåpets numera "shabby chickade" framtoning gör sig kalas fint ihop med det övriga. Den ljusare ytan blev ett lyft i den lilla toaletten. Nu skall jag bara klura ut om jag skall byta dörrarna på väggskåpet eller byta ut det helt... och så skall jag byta ut den lilla blå gardinen förra ägaren lämnade kvar. Den krockar grymt med resten. Det får bli något enkelt i vitt lin istället.

//Annika

och vi har som jag tidigare skrivit fått ägna den åt annat än husrenovering. Därmed inte sagt att den varit händelselös...

I lördags åkte jag och Ida till Stenungsund. Lelle förpassades till källaren för att fortsätta renoveringen. I Stenungsund så debuterade de i hoppklass 1. Lång väntan i vanlig ordning när det kommer till hundtävlingar - vi borde vara luttrade numera. Uppehåll, fram tills att Idas klass skulle gå banvandringen, då öppnade sig himlen. Ida konstaterade att de skulle få göra minst ett trixigt framförbyte för att komma rätt inpå tunneln. Dessutom var hon osäker på hur Tin skulle hantera platten och slalomet nu när det dessutom fanns gott om störning och publik runtomkring. Men trots regn och trix så genomförde de ett jättefint debutlopp - platten och slalomet gick kanon, strax efter det trixiga bytet var Tin på väg att gå förbi tunneln, men Ida hann korrigera honom så det blev bara fem hinderfel. Deras tid var väl långsam, eftersom hon valde att genomföra ett tryggt lopp istället för att riskera att diska sig. Det gjorde att de slutade på plats 19 av 31 startanden, varav endast tre gjorde felfria rundor. Ida var mer än nöjd.

Jag har precis tittat igenom bilderna från lördagen och konstaterar att de har ett fantastiskt samarbete och de kan förmodligen går riktigt långt! Efter varje hinder kastar TinTin en blick på Ida för att kolla var hon är och vart de ska härnäst. Det Ida förmodligen då behöver träna på är att dirigera honom mer på avstånd så att han inte behöver vänta in henne. Där kommer de att vinna gigantiskt med tid! På bilderna nedan kan man se hur han efter långhoppet vänder sig om för att söka kontakten med henne. Hon har inte ens hunnit sänka armen sedan signalen för långhoppet... På den andra bilden ser man hur tidigt han hoppar, även där går det att vinna tid - då momentet i luften tar längre tid än ifall han hade sprungit ett steg längre fram. 

Söndagen ägnades åt att packa ett släp och bege sig till Forshaga för att flytta den unga damen till Värmland. Så nu har vi bara ett hemmavarande barn kvar. DET känns helt skumt. 

Jag har tre jättespireor kvar att flytta. Problemet är att två av dessa är så stora att de inte kommer att få plats där jag från början tänk mig.

Eftersom jag ibland är en anhängare av minsta motståndets lag så har jag givetvis tagit upp de som är lättast först - för att invänta det där infallet av adrenalin som gör att jag till slut sliter upp dem som från böjan trilskats. I det fallet har jag ju börjat i fel ände av rabatten - skulle ju börjat där det var smalast, för att få in de minsta buskarna. Nu kommer det att se helt galet ut om jag trycker ner de stora buskarna där det är minst om plats.

Så jag tog spaden och kaffekoppen och begav mig ut i trädgården på spirea jakt! För är det något jag snappat på en och en halv månad så är det att skiten sprider sig.

Det visade sig att min nuvunna kunskap är helt rätt. Efter att ha lyft lite på grenar här och där så har jag till slut skramlat ihop tillräckligt med små buskar för att fylla ut den sista sträckan ihop med den minsta av de tre kvarvarande.

Det ser en smula lustigt ut att vissa står i full blom, medan andra knappt har knoppar, då de stått i skuggan tidigare. Men det spelar ju egentligen mindre roll. Nästa sommar har de ju samma rytm.

Nu har jag ett annat problem...Var gör jag av de två kvarvarande giganterna?

//Annika

Dagen skall ägnas åt vindsröjning; Ida skall försöka få fram de grejer hon skall ha med sig till Forshaga. Soffa, vattenkokare, strykjärn, dammsugare... och allt det andra. Hennes lista börjar bli lång. Sedan skall allt packas. I förrgår när jag pratade med henne så hade hon inte fått ner en enda pryl... hon tyckte jag skulle komma hem och strukturera upp henne. Igår var i alla fall en kartong packad och alla kläderna.I kväll hopps jag att vi får möjligheten att äta middag ihop då även Marcus hittat hit över helgen. :-D

TinTins flickvän visade sig inte parningsvillig än, så hon är kvar hos oss över helgen. Matte fick ta flyget hem utan vovve. 

Lördag är det tävlingsdax, i Stenungsund. Vi skall vara där kl 12, när banvandringen för mediumklass börjar. Först ut är agility och hopp 2, sedan agility och hopp 1. 36 anmälda i samma klass med Ida. Lelle skall ägna lördagen åt badrummet, så jag och Ida åker upp själva. 

På söndag drar flyttlasset till Forshaga. Men de får klara sig utan mig. Jag skall ägna mig åt mig själv efter att ha servat alla andra i snart två veckor. På söndag börjar MIN semester. 

//Annika

Så jag tog fram spaden och grävde upp tre spireor till och flyttade på dem.

Vad skall man annars göra? Det finns inte så mycket annat att roa sig med här. Ingen TV (har levt utan nu i en dryg månad och saknar det INTE) och Internet ger begränsad tillfredställelse.

Det börjar ju se skapligt ut och jag tror att jag kommer att lära mig leva även med spireor.

//Annika

Då har jag gjort det jag inte skulle göra... jag har börjat frångå idén om att jag skulle begränsa mitt arbete i trädgården till en ruta i taget. Men det uppstår ju ett litet problem när man har en massa man skall ta bort - som sedan skall flyttas till en annan del. Man kan ju liksom inte bara gräva upp det och låta det stå, utan det måste ju komma ner i jorden igen.

Så idag har jag börjat slakta det gula runt gräsplätten söder om altan, för att kunna flytta på spireorna uppifrån platån. Än så länge har jag bara tagit de som är närmast trappen - på kortsidan. Långsidan har jag inte ens drömt om att ge mig på än. 4 överfulla skottkärror körde jag till grovkomposthögen. Gult, gult, gul, gult. Sedan fyllde jag halva skottkärran med kompost och dumpade det i rabatten och grävde ner. Kan inte tänka mig annat än att det krävs lite jordförbättring. Tog fram gräsklipparen och klippet hamnade sedamera i samma rabatt. Har hittills bara hunnit flytta på en spireabuske. Vet inte när jag skall hinna med resten...

Imorgon och på torsdag får vi besök ifrån Dalarna - TinTin främst. Det kommer en liten dam vilken vi hoppas skall bära på nästa hans nästa kull. Fredag kommer jag att tillbringa på Dennis vind, för att röja fram de grejer Ida skall ha med sig till sitt nya boende. Lördag skall vi till Stenungsund - Tin och Ida skall debutera i hoppklass. På söndag går Idas flyttlass till Forshaga. 

//Annika

För att den utlovad bilden inte blev publicerad igår. Jag och Ida åkte nämligen till Forshaga för att skriva in henne på Hundsportgymnasiet och det var en så fullspäckad dag - varav nästan 8 timmar var i bil - så vi var inte hemma förrän närmare midnatt.

Men nu kommer den!

Min f.d kollega och arbetskamrat Lollo Daun gick och ställde sig framför skranket igår för att lova att älska sin Jocke i nöd och lust, tills döden skiljer dem åt.  Det gjorde hon iförd mitt senaste projekt...

//Annika