Det är ett nytt uttryck och jag var tvungen att hålla mig ifrån att börja fnissa när jag hörde det. Uttrycket kom ifrån en expedit i färgavdelningen där jag igår inhandlade färg. 1 liter vit vattenburen lackfärg och sedan ville jag ha en halv liter mörkrött av samma typ. Förklarade vad jag skulle använda det till; att jag har ett urtråkigt IKEA tvättställsskåp i furu på toaletten som jag vill  grunda med rött, täcka med flera lager vitt för att sedan slipa fram det röda så att det ser gammalt och slitet ut. "Jaha, du skall "shabby chicka" det". Jasså, är det så det heter numera...

Så nu är det väl "shabby chickat" då. Resultatet blev faktiskt riktigt bra. Toaletten har en tapet i naturvitt, med ränder i rött och beige. Vit äldre toalettstol och ett vanligt standardhandfat. Jag har även satt upp en ny spegel - en oval med fasettslipad kant, som jag och Ida inhandlade på IKEA häromdagen. Tvättställsskåpets numera "shabby chickade" framtoning gör sig kalas fint ihop med det övriga. Den ljusare ytan blev ett lyft i den lilla toaletten. Nu skall jag bara klura ut om jag skall byta dörrarna på väggskåpet eller byta ut det helt... och så skall jag byta ut den lilla blå gardinen förra ägaren lämnade kvar. Den krockar grymt med resten. Det får bli något enkelt i vitt lin istället.

//Annika

och vi har som jag tidigare skrivit fått ägna den åt annat än husrenovering. Därmed inte sagt att den varit händelselös...

I lördags åkte jag och Ida till Stenungsund. Lelle förpassades till källaren för att fortsätta renoveringen. I Stenungsund så debuterade de i hoppklass 1. Lång väntan i vanlig ordning när det kommer till hundtävlingar - vi borde vara luttrade numera. Uppehåll, fram tills att Idas klass skulle gå banvandringen, då öppnade sig himlen. Ida konstaterade att de skulle få göra minst ett trixigt framförbyte för att komma rätt inpå tunneln. Dessutom var hon osäker på hur Tin skulle hantera platten och slalomet nu när det dessutom fanns gott om störning och publik runtomkring. Men trots regn och trix så genomförde de ett jättefint debutlopp - platten och slalomet gick kanon, strax efter det trixiga bytet var Tin på väg att gå förbi tunneln, men Ida hann korrigera honom så det blev bara fem hinderfel. Deras tid var väl långsam, eftersom hon valde att genomföra ett tryggt lopp istället för att riskera att diska sig. Det gjorde att de slutade på plats 19 av 31 startanden, varav endast tre gjorde felfria rundor. Ida var mer än nöjd.

Jag har precis tittat igenom bilderna från lördagen och konstaterar att de har ett fantastiskt samarbete och de kan förmodligen går riktigt långt! Efter varje hinder kastar TinTin en blick på Ida för att kolla var hon är och vart de ska härnäst. Det Ida förmodligen då behöver träna på är att dirigera honom mer på avstånd så att han inte behöver vänta in henne. Där kommer de att vinna gigantiskt med tid! På bilderna nedan kan man se hur han efter långhoppet vänder sig om för att söka kontakten med henne. Hon har inte ens hunnit sänka armen sedan signalen för långhoppet... På den andra bilden ser man hur tidigt han hoppar, även där går det att vinna tid - då momentet i luften tar längre tid än ifall han hade sprungit ett steg längre fram. 

Söndagen ägnades åt att packa ett släp och bege sig till Forshaga för att flytta den unga damen till Värmland. Så nu har vi bara ett hemmavarande barn kvar. DET känns helt skumt.