Min mor ringde i morse. Fick knappt ur henne vad hon ville. Till slut hörde jag att hon var hemma och att jag nog skulle komma. Hon blöder näsblod och får inte stopp på det.

Kommer in genom dörren. Och nog blöder hon alltid. Diskohon är full med klumpat tjockt klarrött blod. Badrummet likaså. Det rinner längs händerna på henne. I en timme har det tydligen bloat. Blev att ringa ambulans. Kände spontant att jag inte kan sätta mig i bilen och köra in henne. Tänk om hon svimmar i bilen, vad gör jag då? Stå på motorvägen och föröka få fria luftvägar på någon som blöder i näshålan och sitter bältad i bilen och samtidigt få dit en ambulans. No way. Många tankar hinner passera på några enstaka minuter innan jag tar beslutet. Snacka om att man har riskkalkylering inpräntat i bakhuvudet.

Mor var däremot inte nöjd över mitt beslut. Parkerade henne på en stol, klämmandes näsan och med order att luta sig lite framåt så hon inte får blodet i svalget. Gick ut och mötte ambulansen. De fick gå in utan mig, det var lugnast så. Efter ambulanspersonalen kliver det ut ett filmteam... Var nog bra att jag valde att inte följa med. Så håll utkik - inte omöjligt att mamsen får sina minuter av fame i tv-rutan.

På eftermiddagen ringde hon från Sahlgrenska. Blödningen i näsan var av riktigt envist slag och de har spolat näshåla och bihålor på henne för att få ut allt som fastnat där inne. Sedan har de satt in en ballong för att få stopp på flödet. Ett dygn skall gå innan hon skall prova att lätta lite på trycket i ballongen. Jag åkte och hämtade hem henne. Kaffe skulle hon tydligen inte dricka hade hon fått veta, eller något annat varmt. Tror hon med snyggare ord hade bett dem fara och flyga... och att hon minsann tänkte dricka kaffe idag. Hon har en chokladtårta på lut då hennes dotter fyller år idag.    Hoppas hon var mildare mot sköterskorna nu, än mot dem på ortopeden när hon bröt armen och undrade om hon kunde åka till Sälen och åka skidor några månader senare.

Det blev kalkonrester till middag idag. Även mor blev mätt. Till efterrätt blev det kaffe och chokladtårta.   

Så jag misstänker att 2011 blir ett händelserikt år!

//Annika