Då har jag velat länge nog om sovrumstapeten. "Varför vela så länge då?" undrar väl en del. Jo tankegångarna går så här:

Jag vill ha en vilsam färg. Men ändå färg. En färg och ett mönster som skall gå ihop med de panellängder jag har sedan tidigare - för att dölja klädförvaringen. Dessa är brutna cremevita och nougatbruna. 2 av vardera. Jag vill även kunna behålla de två vita malmbyråerna. Den får inte bli för mörk. Jag gillar fåglar som mönster. Inget smått plottrigt mönster. Hellre för stort. Jag har ett gräddvitt överkast och kuddar finns i rosa och vitt. Pläd likaså. Samtidigt gillar jag turkost. Snurrigt. Ja, nu har du en smula insyn i min hjärna.

Så häromdagen hittade jag den. DEN tapeten. Den för mig PERFEKTA tapetern. Dock har den EN bugg. Den är för snygg för att gömmas i mitt sovrum...

Ur Nina Campbells kollektion Paradiso 2010.

Vitt. Turkosblått. Brunt. Rosa. Vilsam. Fåglar. Stort mönster. Den blir det. Nu skall jag bara råna min bank, så jag får loss lite kontanter oxå. Tänk att det givetvis fanns någon svag länk någonstans.

//Annika