Ibland dyker det upp tillfällen för reflektion. Eller rättare sagt - det dyker upp tillfällen där man vill sätta ord på sin reflektion. Delge den. Få ur sig.

Jag är förmodligen ganska mitt i livet. Om inget oförutsätt inträffar och jag får ha hälsan så kanske jag inte ens har nått mitten riktigt än. Om resten av mitt liv blir lika händelserikt som de åren som gått så kommer jag att ha ett rikt liv att se tillbaka på.

Som tonåring hade man ganska mycket existensiella frågor, de begränsade sig till varför. Varför finns jag? Vad är meningen med allt? Idag är jag i en fas av minst lika mycket existensiella frågor, men nu har dimensionen HUR kommit in. Hur vill jag leva? Hur vill jag må? Hur skall jag nå dit? Jag har nog kommit till punkten att VARFÖR egentligen inte är intressant. Jag letar inte ens efter svaret. Jag bryr mig inte om VARFÖR när jag sitter och lyssnar på regnet smattrande. Ser trollsländorna susa genom luften. Utan istället önskar jag att jag visste HUR jag skall få tillgång till och uppnå den inre friden. Fylla tomrummet som de senaste åren orsakat jakten. Jakten på lycka och välbefinnande. Känna en förnöjsamhet. För redan när jag var drygt 20 sa jag att jag längtar tills jag blir 50. Då är förhoppningsvis jagandet slut. Jagandet efter kärlek. Boende. Pengar. Familj. Utbildning. Jobb. Välstånd. Lycka. Då kan man luta sig tillbaka och börja njuta av tillvaron. Men HUR? Om man genom åren jagat allt det där, hur vet man att när kommit i mål? Jag har den senaste tiden reflekterat över hur hysteriskt människor runtomkring en beter sig i jakten. Många tycks förlora fotfästet och glömma vad som verkligen är viktigt. Man fräser åt omgivningen, är otrevliga, stressade, trampar på andra, sårar och beter sig allmänt illa. Mot både människor och djur. Utnyttjar gåvor naturen gett oss.

I en känd författares ena bok finns en tanke om att allt är konstant. Att allt går i cykler och att materia delar på sig och ger nytt liv. Inget tillförs och inget tas bort. Allt omvandlas. Själar delas. Det jag består av idag, har varit del av något annat. Jag kommer att bli del av något annat när jag inte längre finns. Det måste betyda att en del av mig kommer att finnas i någon annan. Liksom att jag består av flera andra. Med den tanken har jag betraktat livet och tillvaron i flera år nu. Försökt värna om min omgivning. Ta hand om naturen och miljön runtomkring mig. För det kanske har varit en del av mig förut. På sistone har jag börjat fundera över var min andra hälft finns. Den som gett upphov till del av mig, men som nu oxå är del av någon annan. Kanske är det det som är orsaken till tomheten och sorgen jag burit under så många år. Kanske har jag letat efter helt fel sak hittills.

//Annika

En vända till IKEA har jag och Leia hunnit med redan den här veckan. Konsoller, skenor och klädstänger inhandlades till våra respektive garderobsväggar. Jag har lovat att få upp dem under helgen.

Idag förirrade jag mig in där igen och kom ut med en ny lampskärm till den blivande badrumslampan. Den inhandlades för några år sedan och skulle först användas som sänglampa, men den kommer att bli bättre som badrumslampa. Modellen har utgått och för ett tag sedan hade någon sönder en av glasskärmarna på den, till min stora sorg. Idag fick jag äntligen tag i en reservdelsskärm. Dessutom köpte jag en annan sänglampa. Som passar till BÅDA tapeterna som ligger på förslag...

Bilden är ärligt snodd ifrån IKEAs hemsida.

//Annika