Insåg häromdagen att om det blir som beräknat så skall Vilda paras i februari/mars 2011. Det är inte så långt kvar. Har plöjt igenom avelsdata ganska flitigt de senste åren och nu när jag börjat sammanställa så har jag egentligen 3 hanar kvar inför det här löpet. Det finns ytterligare en hane i sinnet, men han får vänta till framtiden av olika orsaker.

Jag skall nu försöka få möjligheten att träffa dessa tre under sommaren/hösten innan jag väljer slutligt. Om fröken Vildas stam faller hanhundsägarna i smaken vill säga.

Sammanfattningsvis har jag kommit till ett par punkter i mina egna tankar kring uppfödning:

• Jag vill använda friska djur. Gärna med dokumenterad häslostatus och det är positivt om det finns dokumenterat även bakåt. Ögon och patella främst. Är höfterna röntgade är det ett stort plus. Valparna skall förhoppningsvis glädja sina familjer i många år och om jag kan bidra till ett veterinärbesök mindre så är det min skyldighet som uppfödare.
• Jag vill ha låg inavelskoffecient. Vi har ingen jättebrist på avelsmaterial längre i vårt land.
• Jag ser positivt på arbetsmeriter utöver att hunden skall vara utställd. Tycker att man skall ta tillvara på hundens ursprung - det är ju faktiskt det som gjort att jag valt just den rasen. Beklagar djupt att jag själv inte hunnit/orkat meritera mina egna även om man lagt ner en del träning.
• Hundens mentalitet är viktig. Även om italienaren skall vara reserverad till en början, så vill jag inte se nervositet och direkta rädslor. Pudlarna tycker jag gott kan genomgå ett MH. Är inte hunden nervstark nog att klara det, så är den inte stadig nog. Tycker jag.
• Jag tycker tänder är viktigt. Inte avgörande. Men viktigt. Står jag i valet mellan två likvärdiga hundar så är sannolikheten stor att tandfrågan fäller avgörandet.

Det är mina tankar kring avel, vilka kommer att styra mig i mitt fortsatta arbete. Jag är ny på det här och kommer kanske att omvärdera saker med tiden och med den erfarenhet jag får. Men idag ser min värld ut som ovanstående.

//Annika

... genomfördes med bravur.

Särskilt med tanke på omständigheterna!! Yngst var hon av alla: passerat fyra-månadersdagen med en vecka. Varmt var det: 33 grader i skuggan och strålande stekande sol. Lång dag: vi var på plats vid nio, bedömningen av henne skedde kl 12 och vi fick vara kvar bland de sista - vi åkte inte hemåt förrän vid halv fem.

Men fröken var lika glad för det! Positiv, öppen, glad, hoppig, studsig, och när hon lämnades i sin bur med burfläkten på full speed la hon sig och drog timmerstockar. Hon är verkligen ALLT man kan önska sig, allt man hoppats på!

Att hon desstuom är lovande rent utseendemässigt är ju en bonus! Fröken blev BIR-valp 4-6 månader och slutade som BIS-valp 3 för 4-6 månader. Fast hur det än hade gått så hade vi dragit en vinstlott... Alla mellisvalpar i 4-6 månader var Tarzan avkommor! Så det var jätteroligt att få se de små!

Kritiken löd:

Härlig tikvalp. Välskuret huvud. Kraftigt nosparti. Tillräcklig underkäke. Fin topline. Välutvecklat förbröst och bröstkorg. Välburen svans. Rastypiska rörelser. Bra temprament.

Halvsyskonen hade tunnare käkar och något tunnare bröstkorgar. Det föll de på. Men vi pratar om valpar i 4-månaders åldern. Det kan hända mycket på många fronter än.

Nästa utställning är först i augusti. Då deltar vi i Västkustvalpen och helgen efter visar vi hela pudelgänget i Visby.

Rosetterna måste ju vara med på bild!

//Annika

Idag har jag varit fastighetsägare i ett år. Året har varit väldigt händelserikt.

Sutterrängplanet är rivet invändigt. Det ventillerade golvet, isolering, reglar, golvskivor och väggskivor är på plats. Mellanvägg till Leias rum är uppe och laminatgolvet i hennes rum likaså.

Badrummet har fått gjutet golv, golvvärme, tätskikt, nya brunnar, klinker, kakel, golvet har fått fix liksom 3 av fyra väggar. De nya rören är på plats, bastuväggen murad, pudelbadet inrett, tvättmaskin, toa och kommod med handfat. Byrå för förvaring finns, badrumshyllan står på golvet och skall bara sättas upp, liksom duschdörrarna.

Trappan är på plats, slipad. Det är lack och målning kvar.

Trädgården har fått buskar flyttade, träd och buskar är beskurna. Hårt. Det är ordentligt gallrat så ljuset hittar in. Trots det finns det fortfarande massor att göra. Men arbetet har börjat visa ordentliga resultat. Plommonträdet bär i år så mkt frukt att jag kommer att få stötta åtminstone en av de stora grenarna. Det fullständigt vimlar av smultron. Vinbärsbuskarna ser ut att lova ordentlig skörd, trots att jag gick så hårt åt dem i höstas. Rabarber har jag frusit in i mängder. Pionen som knappt visade sina blad förra året har börjat blomma i överdåd. Rosorna har skjutit fart och jag ser massor av små knoppar.

Åh vad jag ÄLSKAR att ha en trädgård!!

//Annika