Insåg häromdagen att om det blir som beräknat så skall Vilda paras i februari/mars 2011. Det är inte så långt kvar. Har plöjt igenom avelsdata ganska flitigt de senste åren och nu när jag börjat sammanställa så har jag egentligen 3 hanar kvar inför det här löpet. Det finns ytterligare en hane i sinnet, men han får vänta till framtiden av olika orsaker.

Jag skall nu försöka få möjligheten att träffa dessa tre under sommaren/hösten innan jag väljer slutligt. Om fröken Vildas stam faller hanhundsägarna i smaken vill säga.

Sammanfattningsvis har jag kommit till ett par punkter i mina egna tankar kring uppfödning:

• Jag vill använda friska djur. Gärna med dokumenterad häslostatus och det är positivt om det finns dokumenterat även bakåt. Ögon och patella främst. Är höfterna röntgade är det ett stort plus. Valparna skall förhoppningsvis glädja sina familjer i många år och om jag kan bidra till ett veterinärbesök mindre så är det min skyldighet som uppfödare.
• Jag vill ha låg inavelskoffecient. Vi har ingen jättebrist på avelsmaterial längre i vårt land.
• Jag ser positivt på arbetsmeriter utöver att hunden skall vara utställd. Tycker att man skall ta tillvara på hundens ursprung - det är ju faktiskt det som gjort att jag valt just den rasen. Beklagar djupt att jag själv inte hunnit/orkat meritera mina egna även om man lagt ner en del träning.
• Hundens mentalitet är viktig. Även om italienaren skall vara reserverad till en början, så vill jag inte se nervositet och direkta rädslor. Pudlarna tycker jag gott kan genomgå ett MH. Är inte hunden nervstark nog att klara det, så är den inte stadig nog. Tycker jag.
• Jag tycker tänder är viktigt. Inte avgörande. Men viktigt. Står jag i valet mellan två likvärdiga hundar så är sannolikheten stor att tandfrågan fäller avgörandet.

Det är mina tankar kring avel, vilka kommer att styra mig i mitt fortsatta arbete. Jag är ny på det här och kommer kanske att omvärdera saker med tiden och med den erfarenhet jag får. Men idag ser min värld ut som ovanstående.

//Annika