För då hade de fått komma ut i trädgården! Det är obeskrivligt varmt idag. Markiserna är nerdragna och det är öppet överallt. Inte en vindpust och vi har 27,5 grader i skuggan. Vilket gör att det är samma temperatur inne. Valparna sover i valplådan och de vuxna hundarna ligger utslagna på det svala klinkergolvet i vardagsrummet. Hade de små varit en vecka äldre hade de fått komma ut och känna på gräset under tassarna.

Däremot har de fått sig en ny smakupplevelse idag. Efter två dagar med smakportioner av ren köttfärs har de idag istället fått smaka på fäskfoder. En trejdedels Bravo-burgare delad på 6. Kan ju inte bli mer än en tesked per mage. Försöker introducera dem försiktigt samtidigt som de gärna får börja få kompletteringsfoder nu så att Yzma kan få lite andrum. Men populärt var det. Vilket smaskande och morrande i matskålen!

//Annika 

Dagen har ägnats åt pälsvård. Inte av valparna, utan av valparnas mamma. För jädrar vad hon hade tovat igen. Rätt givet i och för sig - hon är inte badad sedan valpningen. Har inte velat göra det förrän de små börjat se åtminstone. Valparnas luktsinne är ju det som fungerar först och jag har inte velat störa deras tillvaro genom att ta bort den doft av mamma de vant sig vid, så därför har jag väntat tills att de fått fler aktiva sinnen.

Drygt tre veckor utan bad eller ens karda sätter sina spår i en fullpälsad pudelfröken... Men nu är hon ren. Hyffsat i alla fall. För det var såpass ingrott att jag såg att jag inte kommit hela vägen in till huden på öronen. Trots tre schamponeringar. Men från och med nu skall fröken inte gå mer än en vecka mellan baden. Målet är ju att hon skall ställas ut i höst igen, när hon hämtat sig från valparna. Certet ifrån Strömsnäsbruk skall förhoppningsvis få sällskap av fler under året.   

Totalt gjorde vi av med 5 timmar på tovutredning, bad och fön. Med pauser för att mata och tvätta de små. Vädret har varit helt fantastiskt så vi har suttit på altanen med dörren till uterummet och hundrummet öppen. När Yzma var badad - och blöt - ville hon ge de små mat. Med resultatet att de blev sjöblöta och fick bli handukstorkade de med innan jag ställde Yzma under fönen. Det roliga är att Yzma verkar riktigt nöjd över pälsvården idag. Det är precis som om hon verkligen uppskattar att vara ren och fin. Blir liksom gladare hela hon. 

//Annika 

Idag har jag gjort ett röj i hundrummet och monterat valphagen. Skurade golven säkert tio gånger innan jag la på ett lager plastmatta. Lite ironiskt att valplådemattan är i bättre skick än golvmattan i hundrummet... Nåväl, det rummet skall ju oxå renoveras vad tiden lider. Ännu mer ironi är det väl att golvmattan till valplådan är såpass snyggt så jag tror det skulle kunna passa som golv i hela hundrummet.

Uterummet är hjälpligt städat och trimbord och fön har fått flytta ut dit så länge. Sommaren är ju tacksam då man kan pälsvårda utomhus. Till hösten har vi ju trimmet i ordning fullt ut. *Yey!* DET är lyx på hög nivå. Hade kanske varit ännu lyxigare om det hade funnits i ett annex till hemmet. Men vad f-n, man kan inte få allt!

Så när städningen var klar så började vi flytta upp valparna Yzma och jag. Två och två bars de upp till hundrummet under Yzmas överinseende. Redan tidigare har de andra hundarna fått komma ner till valparna en och en och kikat att det är valpar som finns där nere. Idag fick de nosa på dem tillsammans innan de lyftes in i valphagen. Så här några timmar efter flytten märks det väldigt väl på de andra att något hänt. Hela flocken är lite på tårna och reagerar på minsta lilla ljud. Grannbarnen har varit och knackat på för att få leka med hundarna, men vi får ligga lågt ett par dagar med sådana aktiviteter. Alla hundarna behöver komma till ro och känna sig trygga med att puppisarna bor på övervåningen nu. Yzma har intagit hundrummet på egen hand, men hon har inga problem med att de andra kommer in och kikar. Den enda som inte får gå för nära är... Vilda. Då fräser Yz. Medan Lilo utan problem har fått bosätta sig under bäddfåtöljen intill valphagen och sitter ibland i den och kikar ner i valplådan. Tarzan är väldigt beskyddande över valparna. När Pumba började låta lite ivrig så motade Tarzan ut honom ur hundrummet. Det är verkligen fantastiskt att få följa hur en flock agerar. 

Har inte vägt valparna på några dagar förrän idag. De ökar ju i vikt som de skall. Några mer *host* o några lite långsammare. Största tiken väger idag 660 gram och den minsta tiken väger 440. Alla äter, sover och gör ifrån sig som de skall. Den lilla skvätten är en aktiv sak. Hon ångar på bra. Klättrar och paddlar utan dess like. Idag var hon uppe på tassarna och gick ordentligt. Blivande liten agilitystjärna kanske? Tur att det finns blivande mattar och hussar som vill ha en sådan.  

En sak som blir väldigt tydlig när man har valpar och valpspekulanter är den allmänna uppfattningen om att man skall ha tik. Jag blir fortfarande inte riktigt klok på detta. Det jag säger nu är en högst personlig uppfattning och var och en har givetvis olika erfarenheter, men så här ser min värld ut:

Hade det inte varit för att jag vill hålla på med avel så hade jag förmodligen bara haft hanhundar.

Jag är uppvuxen med tikar. Så jag har erfarenhet av både och. Min första hanhund kom in i tillvaron i vuxen ålder och då i rollen som blivande tjänstehund - jag arbetade då som hundförare. Den följdes av ytterligare en. Uppfattningen när den tredje kom in i livet var att jag kommer aldrig ha en tik igen. Som mest har jag haft 4 hanhundar i hushållet samtidigt. Permanent boende.

JAG tycker att hanhundar är lättare. De är tydligare i sitt språk, de har inga hormonella ströningar i samband/före/efter löp. De är jämnare i humöret. Jag upplever att hanhundar behöver en något tydligare uppfostran. Men det är oxå det enda som många gånger brister när man har en "jobbig" hanhund. Uppfostran. Allt som oftast. Det finns givetvis hanhundar som får överslag av andra orsaker, men det är inte alls lika vanligt som att man inte varit konsekvent och satt upp tydliga regler. Men det förekommer även bland tikar.

Ett annat argument jag ofta hör är det här med löptikar. Att hanhundar blir så jobbiga. Ärligt. Om det är något som är jobbigt så är det väl löptikar... De går omkring och muttrar och tjurar ett par veckor innan. Tjurar när de löper, för att sedan plötsligt vända och bli världens femme fatale gentemot ALLT som passerar. Jag vet tikar som nästan våldför sig på potentiella blivande fäder och som bryter sig ut ur skyddsrum för att komma till. Inte tvärt om... Dessutom blodar de. O dessa tikskydd. *urk* Hur talar du om för din tik att "just de kommande två veckorna får du inte sova i sängen/soffan/fåtöljen för du är skunkig och lämnar fläckar"?

Tävlingar. Försök tävla med en skendräktig tik. Hon vill bara hem. Eller - ve och fasa - en höglöpande tik. Ställ ut en höglöpande tik en gång. Jag gör aldrig om det misstaget igen. Det är inte jättemysigt när tiken börjar kråma sig och vika svansen så fort du tar i den och blottar en svullen vulva. För att inte tala om vad domaren tycker om en sådan hund. *rys* Det tar du inte ur en tik hur mycket du än har uppfostrat den. Den funktionen att bjuda till är en reflex lika fundamental som att blinka. Det går inte att hejda. Då hör jag ofta att hanarna blir ju oxå som skogstokiga om det finns en löptik på plats. Jo, visst blir de påverkade. Men jag hävdar att det faktiskt går att bromsa. På flera olika sätt. Det handlar till största delen om att lära sig att uppföra sig. Jag har i dagsläget bara en jag inte lyckats med - alls - på den fronten. Jag har haft en annan hane som inte heller lärde sig det - han kom till mig i vuxen ålder - han kastrerades vid 4,5 års ålder och det fungerade med framgång. För de finns givetvis de där uppfostring och regler inte biter och då får man ta till annat. Kastrering fungerar i väldigt många fall. Så det är ytterligare en metod.

En skendräktig tik vill bara dra täcket över huvudet och fortsätta sova. Spelar ingen roll om det är mat på gång eller skogspromenad. Man får dra ner på maten och öka motionen. Det brukar hjälpa att släpa runt den ovilliga på dubbelt så långa rundor. Det finns EN fördel med det. Man blir lite tunnare själv på kuppen.    

"Ja, men man kan ju kastrera en tik oxå". Ja, det är klart att man kan. Men det är mer riskfullt, dyrare och ett mer komplicerat ingrepp. Det är lättare att kastrera en hane.

Hanhundar skvätter är ytterligare ett argument man ofta hör. Ja, om du tillåter det. Jag är av åsikten att hanhundar inte alls behöver gå omkring och skvätta i tid och otid. Mina hundar - både tikar och hanar - får lära sig "gå och kissa". När vi är i skogen är det helt ok att leka o skvätta. Går vi på koppelpromenad och hundarna har rastat sig och en av hanarna vill lyfta på benet för tionde gången säger jag att "nu räcker det". Mina hanar skall inte skvätta på grannens staket, på hushörn, bilar och allt annat de går förbi, lika lite som inomhus. Hanar som inte klarar av att hålla sig inomhus när vi har löptikar hemma får kisskydd och en jävla åthutning när det lyfts på benet. Punkt. Det är ett okynnesbeteende. Tycker jag.Även här har jag idag bara en hund som jag inte lyckats med. Av någon outgrundlig anledning är det samma som tidigare...

Hanar slåss hör jag ibland. Ja om du låter dem säger jag då. Dessutom säger jag att man skall byta ut hanar mot hundar. Hundar slåss. Om man låter dem. Det handlar om gränser och ledarskap. Men här har jag oxå upplevt en skillnad. Utan några som helst vetenskapliga fakta till grund utan enbart baserat på egna erfarenheter. Hanar gruffar och ryker ihop och sedan är det bra. Det går hål ibland. Ibland illa. Men tikar. När de ryker ihop slåss de till döden.

"Tikar är gosigare". Nä. Bestämt nej. I alla fall inte i min flock. Det är INTE tikarna som kryper upp i knät och vill ha kärlek och kel och kli bakom örat och på magen. Det är våra pojkar som kommer och buffar och kör in nosen i armhålan eller under ens hand och kikar på en med mörkbruna sammetsögon och som av lycka vänder upp och ner på soffan medan de sprattlar bland kuddarna och stökar runt i filtarna. Som ligger på rygg i fåtöljen med benen åt alla håll och njuter av tillvaron.

"Hanar är stojigare" Ja. Bestämt ja. De är mer energiska. Mer på och kastar sig med liv och lust in i allt man får för sig att göra med dem. Utan att ens ifrågasätta. Hänger på i ur och skur och blänger aldrig på dig när de är blöta och kalla. Tungan hänger ut och de frågar, skall vi göra något mer, vad vill du hitta på? Men oavsett kön så skall hunden ha en av-knapp. Det skall finnas hos både tikar och hanhundar. En mental stabilitet och balans där hunden skall acceptera att "nu räcker det". Dels handlar det om uppfostran, men det handlar även om avel.

Sedan är det onekligen så att mellanpudel är en väldigt tackasm ras att ha just hanhund. Det förekommer sällan aggressioner eller svårigheter med uppfostran. Jag har varit med om att släppa ihop drygt 20-talet för varandra okända pudlar i olika storlekar - både hanar och tikar - och åldrar på en äng och inte ett enda tjaffs har uppståt. Det ligger dem liksom inte för. Det hade jag aldrig fått för mig att ens prova med 20 dobermanns...

Skall väl tillägga att våra tikar idag inte alls är några muttrande asociala bråkstakar, vilket min kära sambo tyckte att jag fick det att låta som.   Jag tycker givetvis massor om våra tjejer, annars hade jag ju aldrig låtit dem gå i avel om de inte de var öppna, tillgängliga, arbetsvilliga och trevliga. Men hanarna ÄR enklare. Tydligare. Språket är rakare. Mest dumma o glada... som män i allmänhet kanske...  

//Annika

I förrgår öppnade som sagt den första valpen sina ögon. Igår morse hade alla flickorna små ögonspringor och när jag kom hem från jobbet hade även pojkarnas små blå öppnat sig. Blå?? Ja, blå. Valparnas ögon är blå i början, för att sedan bli vackert mörkbruna. Precis som på barn.

Små springor med blått.

//Annika

Yzma har kommit fram till en strategi. Man sitter och diar valparna. Då riskerar man inte att få ovett över att man råkar lägga sig på någon av dem. För de är ju överallt! Där sover de i godan ro i valplådan och i samma ögonblick doften av mamma sprider sig i lådan så blir det ett vaggande myller av valpar som ålar, krälar, paddlar och tar sig både över och under sina syskon för att komma åt bästa spenen! Yzma hinner aldrig lägga sig ner. Häromdagen somnade hon sittande, såg ut som att hon hade brutit nacken där hon hängde med huvudet bakåt över valplådekanten. Inte lätt att vara morsa till 6.

Man kan bara konstatera att Yzma är väldigt cool för att vara förstagångsmamma. I morse kl 06 började de tjuta i lådan. Jag tittade ner över sängkanten på Yzma som fortsatte att dra timmerstockar. Hon tyckte tydligen inte att det var så bråttom... Men matten ville fortsätta sova så lilla fröken mamma fick allt pallra sig in i lådan och morgontvätta och ge knoddarna frukost. När hon var klar gick hon demonstrativt tillbaka till sin rosa bädd och fortsatte att snarka. Hade kunnat svära på att hon muttrade något om att hon minsann oxå behövde sovmornar ibland som ensamstående 6-barnsmor... Därefter var matten vaken.

Syskonskaran mätta och nöjda.

Här är största och minsta flickan bredvid varandra. Idag skiljer det ca 150 gram mellan dem. Båda är helt ljuvliga!

Idag har vi även anat en lite springa blått i ett ögonpar! Nu är det inte långt bort att de börjar kika ut ur sitt mörker. Om en vecka kommer de upp på fötterna och därefter lär det bli fullt ös! Hundrummet skall säkras under den kommande veckan så att de kan flytta upp dit när de är redo. HU, vad det kommer att gå fort - om 6 veckor kommer de att åka till sina nya hem...!   

//Annika

Idag har äntligen solen tittat fram efter några dagar med ihärdig blåst och regn. Vi har ägnat ett antal timmar i trädgården. Gräsmattan fick årets första klippning och vi fick två spireaplantor i jorden. Vi saknar några meter innan häcken runt gräsmattan blir komplett. Under dagen har vi bestämt att rosenripsen och doftshersminen skall få flytta ner till gräsplatån för att bidra till inramningen.

I växthuset satte vi ner några tomatplantor. En tigrella, en gul tomat och en röd plommontomat. Det finns plats för fler. Anna köpte sig ett litet olivträd igår och det har blivit planterad i en större kruka ihop med lavendel. Hennes lilla egenodlade citronträd har blivit omplanterad i större kruka och oxå fått flytta ut i växthuset.

I smultronkrukan har jag planterat tre sorters mynta  - bladmynta, prickig thémynta och lila kolibrimynta - ihop med några smultronplantor. Den ställde jag på trappavsatsen ihop med gummikrukan med basilika, bladmynta och oregano. I den stora ljuskrukan på altanen har jag planterat rosmarin, timjan och basilika, i den lilla har jag stoppat ner gojibärsplantor.

Det är hål i dammduken. Dammen håller inte vattnet som den skall. Funderingarna nu är - leta hål och laga eller gräva nytt?

Uterummet är snart färdigröjt. Vi tar nog det sista imorgon. Sedan skall det fixas så att det blir mysigt att vara där oxå.

Imorgon skall vi även städa entrén. Ogräs skall rensas. Skräp slängas. Behöver gräva upp och vrida på en den ena av klätterrosorna.

Dags att ta sig i säng med andra ord.

//Annika

När man ligger hemma nerbäddad har man gott om tid att klura på valpnamn.

Hattar är temat:

Fabulous Fez, Fierce Fez, Fashionable Fez...

Stetson Shiner eller Stetson Skyline kanske?

Cortley Coiffe, Cheery Coiffe, Convival Coiffe, Catching Coiffe, Cheeky Coiffe... fler förslag?

Vanity Veil

Pretty Pillbox

Brisky Bonnet eller Bonny Bonnet?

//Annika