Trots att jag glömde hallonen kvar hemma.   Även Alexandra gillade dem. Tyckte att de var i mäktigaste laget sa hon. Jag tyckte att hon inte skulle äta upp den då kanske... 

Tack Katja för hjälpen med mitt hår.  

//Annika 

Har lovat att ta med mig fika till Katja imorgon. Hon skall klippa mig. Tur man har vänner när man är fattig.

3 ägg

1 dl vispgrädde

150 gram 70%ig choklad

vaniljstång

150 gram smör

Man vispar äggen fluffiga, vispar ner grädden o vaniljstången.

Smälter smöret i en kastrul och smälter ner chokladen i smöret.

Blandar ner chokladsmöret i äggsmeten. Fyller 6 muffinsformar (stora) med smeten och gräddar i 250 grader i 10 minuter.

Servera med vispad grädde och bär.

Eller är man riktigt syndig så tar man en matsked av körsbärslikören jag gjorde och ringlar över... To DIE for! (Likören innehåller dock socker).

Nu hoppas jag att Katja gillar dem oxå.

//Annika

Jag har sedan mars i år mer eller mindre gått över på LCHF. Jag har inte skrivit så mycket om det, då det finns massor av bra bloggar om just LCHF. Men eftersom det numera är del av mitt liv - och kommer förmodligen att bestå utan att gå till absurdum - så vill jag ändå dela med mig av sådant jag hittat som jag tycker är värt att lyftas fram.

I mars i år vägde jag 84.5 kg. Då hade jag sedan julen kämpat mig ner två kilo. Jag hade ett gigantiskt sockersug. Jag kunde inte låta bli glass, godis, bakelser, kakor... Förrän nu. Jag har en stor rädsla i livet och det är att drabbas av diabetes.

Idag väger jag 75.5 kg. Jag har inte längre svårt att avstå sötsaker. Jag äter inte bröd. Inte pasta. Inte potatis och gör vad jag kan för att utesluta socker. Inget socker i matlagning, ingen juice och så vidare. Men jag är inte hysterisk. Jag jagar det inte. Även ris har jag till större delen valt bort. Lite då och då händer - jag kan tex inte avstå sushi. Men äter jag thaimat så skoppar jag riset. Varför fylla kroppen med billig energi när jag betalar för den dyra?

Jag har valt att avstå öl. Vilket var lite av en uppoffring då jag är vansinnigt förtjust i det. Vin dricker jag dock fortfarande. Ingen cider, men en liten likör unnar jag mig när det är fest. Någon gång syndar jag med chokladglass. Livet är ändå till för att levas.

Jag har mer energi. Jag kan avstå fikat. Jag har en dyr utgift framför mig - nämligen att ersätta kläderna i garderoben. Efter tio kg kan man dra av sig byxorna utan att knäppa upp dem. Den storleken sitter inte snyggt... Mitt humör är jämnare och jag är gladare. Självförtroendet - som var jämnat med marken efter min förra relation - är tillbaka med full kraft. Men den största vinsten är att min mage har slutat bråka. Jag ahr sedan tonåren dragits med magkatarrer och diaréer i tid och otid. De är ett minne blott. Vid ett enda tillfälle har jag haft ont i magen under det senaste halvåret och det var härom veckan. Jag hade mensvärk för omväxling skull.

Slutmålet är 64 kg. Jag har flera delmål på vägen. Första var 79 kg. Det passerade jag i somras. Nästa är 74 kg. Dit är det inte långt kvar. Efter det siktar jag på 69. Dit skall jag nå även om det kommer att ta lite tid. Därifrån till 64 ligger än så länge för långt fram, dit kan jag inte se än. Men jag antar att det kommer.

Så nu vet ni varför det ibland kommer att dyka upp lite recept även här.

//Annika

Med min pump och mina taskiga kunskaper så är det lite pyssel med vattnet från brunnen lite då och då. Trycket går ner, det läcker lite ibland, på vintern fryser det, på sommaren sinar det om någon glömt en kran öppen. Därför står ofta utrymmet till vattenpumpen öppen. Så här dags på året är det inte så bra längre. Frosten och snön kan ju komma över oss när som helst. Oftast som en total överraskning.

Idag har jag därför ägnat dagen åt att röja under altanen - två sopsäckar med skräp blev det och högen till tippen växte ytterligare. Därefter tog jag bort den gamla isoleringen i pumputrymmet - gamla mineralullskivor av något slag. De är jättebra enligt alla rön, men hjälper inte ett smack om det inte är helt tätt. Jag tror att jag i demonteringen hittade en av orsakerna till att vattnet frös så hastigt i vintras. Isoleringen hade en glipa på 6 cm till golvet utmed ytterväggen precis vid pumpen... Det är nu åtgärdat. 10 cm cellplastisolering omger nu utrymmet på ytterväggens insidor (de gamla skivorna var 3,5 cm tjocka) och till det så har jag stärkt upp med eko-mineralull där det tenderat att glipa. Frostvakten är uppskruvad på innerväggen och kopplad till en jordfelsbrytare. Dock tänker jag inte sätta i kontakten förrän det verkligen blir minusgrader. Litar inte riktigt på elen där ute... Fick lysrörsarmaturen i huvudet i det isolerade förrådet. Visade sig att den var upphängd med hjälp av sladden... *brr*

Hade tänkt hinna flytta in fiskarna idag oxå. Så blev det inte. Tunnan de är tänkta att förvaras i har en lite spricka och håller således inte 100%-igt tätt. Nu, vad göra?

Nu har det börjat skymma...  Det finns en fördel med de mörka kvällarna. Det är att det finns få bortförklaringar till pälsvård. Ikväll skall minst en hund bada, inför fotografering imorgon. 

Motorsågen har jag glömt att lämna tillbaka, så jag hoppas att jag skall hinna nyttja den en sväng imorgon. MÅSTE komma ihåg att lämna tillbaka den på måndag. Börjar ha grymt dåligt samvete för den. 

Skall klämma in ett besök hos frissan imorgon oxå. Och så hade jag tänkt hinna till klubben och träna en sväng...

Kloning någon?

//Annika

Pelletskorgen tjänar sitt syfte väl. Åtminstone än så länge.

Igår kväll tände jag i kaminen med björkved för omväxlings skull. Tänkte ära Samhein genom att tända en ordentlig huseld. Tyvärr fanns ju inget bål att hämta elden ifrån så jag fick förlita mig till tändstickor. Det är säkert någon druid som uppfunnit dem.  

Det finns en sak pelletskorg inte kan ge, som ved är överlägsen på. Det är doften av nytänd torr björkved. Den är klart underskattad. Men efter igår kan jag återigen konstatera att jag tycker det är lättare att få en jämn förbränning med pellets. Trots att jag ströp förbränningen till ett minimum på veden igår blev det snabbt FÖR varmt på övervåningen.  Visserligen var det 11 plusgrader ute och innetemperaturen krävde ingen eldning egentligen så det var inte så konstigt att det blev varmt i överkant. Men det blev FÖR varmt FÖR fort för min smak. Så jag skall helt klart fortsätta elda pellets i kaminen och så varva med veden när det krävs lite extra kräm.

//Annika