I rejäl blåst har jag idag ägnat mig åt att röja undan på altanen. Utemöblerna har fått flytta in under tak ihop med parasoll och gasolgrill. Där kan de bo över vintern. Gräsklipparen och kompostkvarnen var jag upp till plåtskjulet.

Det var i grevens tid så att säga. Ikväll har stormen från hell dragit igenom här. Vid 4-tiden försvann strömmen. Jag var precis på väg att åka och handla mjölk. Väl i affären tänkte jag att det var lika bra att handla så jag hanterar en del av veckans mat. Hungrig hann jag bli. Tyvärr var elen inte tillbaka när jag kom hem, så det blev ingen matlagning. Istället fick jag ägna tid åt att tända ljus så jag såg vart jag satte fötterna. Hade utemöblerna inte kommit in under tak och vindskydd så hade de nog rullat omkring ute i trädgården. Vi snackar teakmöbler här. Inte några lätta plastfjuttar eller konstrottingtjaffs.

Vid sju var elen tillbaka. Jag kastade mig på spisen och fick ihop en chilli med nachos. Jag vill verkligen ha en gasolhäll. Jag har ett nödkök. Det finns under altanen. Det är jättekul att behöva gå ut och hämta det i kolmörker när det blåser så man tror rutorna skall flyga ut och slpa med sig ett gasolkök och en gigantisk metallflaska in. Not.

Släppte ut hundarna i trädgården. Vilda blåste omkull! Hon reste sig, skakade på sig och gav mig en mycket menande blick: "Där ser du! Hade jag haft en sandlåda inne hade detta aldrig hänt!" Förnärmad försökte hon smita in igen. Men den gubben gick inte. Hon tvingades ut för kissepaus ute. Nu ligger hon på en av de stora kuddarna i soffan och pratar inte med mig.

Tror jag tar med mig hundarna ner i sovrummet i natt. Tänk om någon av rutorna här uppe går sönder i natt. Jag vet att sannolikheten är liten, men ändå...

//Annika