Jag har sedan mars i år mer eller mindre gått över på LCHF. Jag har inte skrivit så mycket om det, då det finns massor av bra bloggar om just LCHF. Men eftersom det numera är del av mitt liv - och kommer förmodligen att bestå utan att gå till absurdum - så vill jag ändå dela med mig av sådant jag hittat som jag tycker är värt att lyftas fram.

I mars i år vägde jag 84.5 kg. Då hade jag sedan julen kämpat mig ner två kilo. Jag hade ett gigantiskt sockersug. Jag kunde inte låta bli glass, godis, bakelser, kakor... Förrän nu. Jag har en stor rädsla i livet och det är att drabbas av diabetes.

Idag väger jag 75.5 kg. Jag har inte längre svårt att avstå sötsaker. Jag äter inte bröd. Inte pasta. Inte potatis och gör vad jag kan för att utesluta socker. Inget socker i matlagning, ingen juice och så vidare. Men jag är inte hysterisk. Jag jagar det inte. Även ris har jag till större delen valt bort. Lite då och då händer - jag kan tex inte avstå sushi. Men äter jag thaimat så skoppar jag riset. Varför fylla kroppen med billig energi när jag betalar för den dyra?

Jag har valt att avstå öl. Vilket var lite av en uppoffring då jag är vansinnigt förtjust i det. Vin dricker jag dock fortfarande. Ingen cider, men en liten likör unnar jag mig när det är fest. Någon gång syndar jag med chokladglass. Livet är ändå till för att levas.

Jag har mer energi. Jag kan avstå fikat. Jag har en dyr utgift framför mig - nämligen att ersätta kläderna i garderoben. Efter tio kg kan man dra av sig byxorna utan att knäppa upp dem. Den storleken sitter inte snyggt... Mitt humör är jämnare och jag är gladare. Självförtroendet - som var jämnat med marken efter min förra relation - är tillbaka med full kraft. Men den största vinsten är att min mage har slutat bråka. Jag ahr sedan tonåren dragits med magkatarrer och diaréer i tid och otid. De är ett minne blott. Vid ett enda tillfälle har jag haft ont i magen under det senaste halvåret och det var härom veckan. Jag hade mensvärk för omväxling skull.

Slutmålet är 64 kg. Jag har flera delmål på vägen. Första var 79 kg. Det passerade jag i somras. Nästa är 74 kg. Dit är det inte långt kvar. Efter det siktar jag på 69. Dit skall jag nå även om det kommer att ta lite tid. Därifrån till 64 ligger än så länge för långt fram, dit kan jag inte se än. Men jag antar att det kommer.

Så nu vet ni varför det ibland kommer att dyka upp lite recept även här.

//Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Frosten är ut marken och tack vare en mild vinter så har det gått att gräva redan i ett par veckor.   Förra helgen roade jag mig med att ta upp en av de gamla odlingslådorna uppe på terrassen vid växthuset. Den har de börjat murkna. Där har jag n...

Så vad ska man hitta på 2017 då?   Förhoppningen är att jag ska hitta tillräckligt med tid åt att ta vid spårträningen på allvar så att jag kan starta Ginny i spåret. Yzma ska starta sin första "riktiga" lydnadstävling i januari. Har inga förhopp...

Tiden går bevisligen fort. Trots att vi inte haft några valpar den här hösten så har det uppenbarligen rasslar förbi. Sommarsemestern avlöpte väl. Trots en del missöden med husvagnen. Körförbud, elfel, ombesiktning o en kyl som ena stunden funger...

Jag hann förstås jubla lite för fort över kylskåpet igår kväll. När jag fått kylen tillbaka på sin plats o ännu senare gick ner för att kolla så att den fungerade: så gjorde den givetvis inte det. Vad #svordom liksom! Så jag kopplade ur gasol och el ...

I torsdags kom ytterligare en riddare till undsättning. Den här gången i en svart kinesisk jeep. Be mig inte stava till namnet för det kommer inte att bli rätt. Men med Anders hjälp så fick vi igång bromsljusen och händig som han är fixade han även d...