Idag har jag tänkt mig att jag så smått skall påbörja påskledigheten. Några timmars jobb spritt över dagen blir det, men tanken var att jag skulle börja varva ner. Måste erkänna att den senaste veckans tempo har tagit ut sin rätt. Rent fysiskt. Det snurrar.

Så kom jag på att jag skall ju tävla ikväll! 17.30 skall jag vara på Kungälsvbrukshundsklubb. Inte har jag hunnit träna. O så mitt i allt så åker mamma till Finland och behöver sjuts till tåget. Jag måste hinna till kontoret och hämta upp lite saker och sedan ta vägen om en sjukskriven kollega och ta en kopp the. Så igår kväll tappar Leia två av de fyra gummiband odontologen har satt in för att hon skall få in tandställningsdelarna nästa vecka. Så nu måste hon till tandklägkaren. På vägen skall jag hämta upp Zack, då han skall vara hos oss över påsken. På lördag kommer även lillhjärtat Jalla!

Så det är tur att man inte jobbar heldag. Det blir att städa ur bilen så Leia och Mia får plats att åka till tandläkaren (12.40) och alla hundarna får plats. Måste komma ihåg Tarzans papper. Hämta upp mamma med packning på vägen. Ta med en tygbur, släppa av flickorna och sedan hämta Zack. Åka till stationen och lämna av mor (13.40). Åka till jobbet, hämta grejorna, åka vägen om kollegan och tittat till henne. Förhoppningsvis hinner jag sticka in huvudet på ett av objekten som hpller på att få larm uppsatt.

Sedan bär det av mot Kungälv och lydnadstävlingen. Det håller på till 21 enligt beräkningarna.

Påskledig var det ja.

//Annika

Då sitter jag på tåget tillbaka till Bästkusten. Känns som att helgen har varit lång.

I torsdags morse ringde klockan 04.15 och jag klev upp, tog mina saker och begav mig mot Stockholm med X2000. Med mig hade jag TinTin.Jag kan inte låta bli att fascineras över den menatal stabiliteten på mina hundar. Jag parkerade TinTin på högen med bagage och det tog inte lång stund innan han la sig till ro och somnade. Trots att dörren till Bistron gick i ett och han låg precis intill både den och toalettdörren. Väl framme möttes vi av Leone och jag lämnade över Tin till henne. Tyvärr var hundar inte tillåtna på hotellet jag skulle bo på, så han fick vara hos Leone medan jag var på konferens torsdag och fredag.Torsdagkvällen blev mer än sen... Tror jag fick 4 timmars sömn efter att ha varit vaken i drygt 22 timmar.

Fredag styrde jag kosan mot Leone. Det blev en sen kväll med många människor som passerade. Jag fick nöjet att känna och klämma på den bruna pojken Aston ur Monyas kull med Pompe, som skulle få ett eget hem dagen till ära. Matte och husse var där för att hämta honom när jag kom. Monica och Rebecka kom och mötta mig vid pendeln. Tack för lotsningen. Hade ju nästan glömt att Leone hade bytt lägenhet. Sedan kom Hanna med Jarvis för bad och klipp. Han skulle med oss till Västerås. Vi kom i säng efter midnatt och halv 6 ringde klockan.

Iväg till Västerås. Vi körde fel väg och blev således rejält försenade. Kvart i 9 (bedömningen började 9) sladdade vi in på parkeringen. Ut med grejerna, igenom veterinärbesiktning, bort till ringen, smällde upp alla grejer, Leone kastade sig in med Jarvis för inmätning och ut igen. Karda igenom. Putsa lite o så var det dags. TinTin hade jag kardat igenom i bilen, så honom fick jag putsa snabbt medan Jarvis var i ringen. Sedan var det vår tur. Under tiden kardades och putsades Mimmi. O så var det dags för tikarna. Domaren var enormt effektiv och det gick undan, milt sagt. Resultatet av dagen var ett Excellent för Jarvis, ett Very Good för TinTin och Mimmi.

I TinTins fall tyckte domaren att han var lågställd (??!) och utan färg (grått är väl rätt färglöst?). Fina rörelser och vackert huvud.

Vi träffade Tarzans dotter Messi och TinTins dotter Fanny. Fanny hade stoppat i sig en råtta dagen innan så hon mådde inte så jättebra. Krummade med ryggen o var inte sitt glada vanliga jag. Så domaren tyckte hennes kors sluttade lite för myckt och att hon behövde bli lite mer social... Dessutom var hon lös i armbågaran och ojämn i färgen. Men hallå... vi pratar om en grå junior... Så tyvärr blev det bara Very Good för henne oxå. Men hon har verkligen framtiden för sig den. Mätt till 38 cm blev hon.

Messi vet jag inte vad det var för "fel" på. Dock vet jag att hon blev mätt till 36 cm.

Väl hemma hos Leone igen så däckade jag i ett par timmar. Tydligen har Monica varit o hämtat Mimmi, men det missade jag. Förlåt vännen. En fika orkade vi med hos Sussi på kvällen.

Idag har jag försökt sova ut. Tin likaså. Vid halv tio masade vi oss upp och gick ut en promenad. Frukost o så en promenad med hela gänget. Därefter åkte jag och Leone in till stan, tog en promenad i gamla stan och så hittade jag den där butiken som jag bett Dennis leta efter flera gånger. Amandas heter den. De har så vackra vietnamesiska lyktor! Jag älskar dem och jar önskat mig en sådan i flera år. Jag har bara beslutsångest över var jag skulle hänga den... Kanske skulle man sälja solrosen och köpa en stor cremevit vietnamesisk lykta och hänga över vardagsrumsbordet istället.

//Annika

Jag har tapetserat och fått upp gardinstången.

Nytapetserat runt fönstren i vardagsrummet och gardiner och gardinstång uppe.

Lackhyllan framför fönstret - med årets pågående förkultivering och Leias terrarium på - skall bytas ut. Men jag har ingen aning om med vad. Så den får tjäna sitt syfte så länge.

Kompostgallret är till för att skydda plantorna ifrån den lilla svarta trädgårdsmästaren som redan förra våren roade sig med att plantera om lökarna i trädgården. Hon verkar övertygad om att hon skall lyfta sig till nästa nivå. Matte är inte överrens med henne i frågan.

//Annika

Vart man än tittar så finns det saker att göra, att slutföra, att påbörja, att planera och att fixa det sista på.

I vintras tapetserade jag tre av fyra väggar i vardagsrummet. Jag hann inte mer. Dessutom är den sista väggen lite knepig  - den sträcker sig över trappan.

Idag kände jag att det hade varit roligt att få upp gardinger i vardagsrummet. Jag kan ju sätta upp gardinstängerna jag fått av mamma en gång. Jag skulle kunna få upp skira vita linnegardinger. Lagom ljusa och våriga. Men då måste väggen tapetseras först... Så det håller jag på med idag. Tapetserar resten av sträckan i vardagsrummet. Har ännu inte en susning om hur jag skall lösa det vid trappan...

//Annika

Då har vi gjort årets första utomhustävling. Kallt och blåsigt men åh så soligt. Över lag en rätt bra dag.

Vi började med att dra startnummer ett. Jag gillar att vara tidigt i startfältet. Så det var ju bra.

Platsliggandet hade kunnat sluta riktigt illa. Vi hade en softie bredvid oss och redan när vi stod ooch väntade på att få gå in och lägga så började jag ana oråd. Tarz blåste upp sig mot den. Trots att det var en tik (tror jag - har för mig husse kallade den för ett kvinnligt namn). Studerade ekipaget en stund och konstaterade att de förmodligen borde vänta med sin tävlingsdebut. När vi la hundarna så hade de NADA kontakt. Svansen stod som en flaggstång när hunden väl la sig ner. När vi kommit halvvägs (alltså på sträckan fram till den punkt där tiden skulle börja räknas!) så kom softien rusande ihop med en briard. Min hund låg kvar! När jag kom tillbaka till honom gosade vi massor, när jag satte honom upp gjorde han en rusning mot de två andra lekande - vilka förarna fortfarande inte hade lyckats få in - men med ett hårt nej så hann han inte mer än en halvmeter innan han satt vid min sida igen.

Vi la om. Nu utan softien och briarden. Min hund låg. Visserligen nosade han i backen ett par gånger så betyget blev 9,5 men vad fan!! Han låg! Särskilt efter den vändan!! Blev så lycklig så jag trodde jag skulle börja lipa. Vilken vinst!! Tandvisning fick vi en tia på.

Appropå tandvisning. Vad olika det är. Dagens domare - som även dömde oss förra gången - Mette, är noga med att man som förare får välja hur man skall gå tillväga. Hon frågade om vi ville komma och hälsa om hunden skulle sitta ner eller så... Jag hann flika in att han är ju van vid att stå. "Ah, en utställningshund!" "Ja..." sa ja. Så Tarz fick stå.

Linförigheten kändes bra. Trots att han släpade en aning. Dock visar det sig att jag ger dubbelkommandon *åh, vilken överrasking*, Tarz växlar position och sätter sig snett. Däremot var han MED den här gången, på ett helt annat sätt än han brukar. Så nu börjar det faktiskt bli just puts på detta. Tyvärr fick vi bara 6,5 idag.

Läggandet. Vad säger man. Han la sig inte. Jag hann inte klämma ur mig dubbelkommandor förrän han hade gått för långt. 0.

Inkallande. 9. Jag har fått nerdrag för avslutet. Jag säger fortfarande "fot". Men mycket tystare nu. Så snart har jag fått bort det med.

Ställande. Dubbelkommando. Tog det säkra före det osäkra. Visade även med handen. Momentet sitter inte ordentligt ännu, det vet jag.

Apportering 10. !!!!!!!!!!! Jag var inställd på att jag skulle få plocka apporten från marken igen, men NÄ! Jag håller fram apporten, kommenderar. Han tar JÄTTEFÖRSIKTIGT. Rätar på mig, tittar fram. Lyssnar efter ljudet av att apporten tar i backen. Tittar på domaren och tävlingsledaren hela tiden för att se en reaktion. "Ta apporten" Jag sträcker mig ner och ser att min hund håller fortfarande i apporten!! Jag blev så paff så jag sa TACK till honom när jag tog den.  

Hopp över hinder. 9. Även har har jag fått avdrag för avslutet. Men det är snart borta det där förargliga fotet.

Helhetsintryck 8. Högre aktivitet har hon skrivit.

Totalt 148.5

Nog hade det varit roligt att få till det där läggandet och haft med sig ett första pris hem. Jag trodde faktiskt att det skulle bli så efter att jag klev av plan - då visste jag inte att vi hade nollat läggandet. För trots allt så la han sig på dubbelkommandot. Lyckan idag var platsliggandet. Och apporteringen. Även om det är låg kofficient så blev jag så himla glad över den 10:an!

Jag har tre moment jag måste putsa på: ställande, läggande och linförighet. O så träna på att få bort det där fotet...

Alla deltagare fick pris ifrån prisbordet. Det fanns en hel del att välja på. En gratis vaccination... vilket givetvis ettan tog. Det hade jag med gjort. Jag valde en lite dummy. Den är perfekt i storlek att gömma i armhålan och använda som belöning i linförigheten!

Ser fram emot nästa tävling nu. Igår hade jag nämligen börjat tappa lusten. Den har så smått börjat återvända i och med att vi fick ett tecken på att vi faktiskt gör framsteg. Även om de är små just nu. Men ärligt - vad förväntar jag mig när jag börjar träna med en 5 år gammal hund..? Det tar ju lite längre tid.

//Annika

Solen skiner ifrån klarblå himmel, det blåser hårt.

Idag har jag lytt Beas råd och beskurit spireorna riktigt hårt. Det blev nog något mer än 15 cm långa kvistar kvar, men i de stora buskarna gick det verkligen inte att komma längre ner. Jag skar ner ölandstoken i samma veva. Har två stycken som står i sluttningen upp till hallonen. Dem gillar jag INTE. Det är gula... Jag är ingen vän av gult. I alla fall inte knallgult.

Sedan har jag burit upp 40 liter kompost till en av odlingslådorna och vänt ner i jorden som Anki bar upp i höstas. Undrar om man kan få loss henne för att bära upp ur den andra rabatten till den andra odlingsbänken...?    Jag har dessutom hittat gamla fönster som kommer att tjäna som tak nu när jag i helgen skall så sallad i den första av de två...

//Annika

Det verkar som att mitt lilla test med att ta sticklingar ifrån spirean faktiskt lyckas... Jag har placerat de två olika trågen med lite olika ljusförhållanden. Det hade mer med utrymme att göra än att det var ett medvetet beslut. I det tråg som står ljusast ser det just nu ut så här:

Spireasticklingar

I den andra har jag precis börjat ana att något är på väg att bryta igenom. Frågan nu är: undra hur utvecklade rötterna är...? Skall man plantera dem i krukor redan? När ställa dem i växthuset? Vore ju väldigt roligt om jag lyckades föröka spireorna på det här viset. Det lär spara mig ett antal kronor. Eller ja, det är det enda alternativet - kronor till nya spireor har jag inte. Tid är det enda jag har att ge av.

Hittade en annan kul sak igår. Takvindskivorna i söder är murkna och måste bytas den här sommaren. Punkt.

//Annika

Jag önskar så att fler kunde ögonlysa sina avelsdjur. Första kvartalets statistik ser rätt dyster ut. 7 hundar är ögonlysta. 1 är ua. Vitreus degeneration är inte normalt på två år gamla djur. Isolerat glaskroppsframfall KAN vara ett ålderstecken på en sex år gammal hund.

Kan vi vara överens om en sak? Om tre valpar ur en och samma kull har samma ögonfel så är arvbarheten hög.

//Annika