...med fingrarna i myllan. Kryddorna som var inhandlade har fått se sig samplanterade. Fint blev det.

Rosmarin, gräslök, timjan, marockans mynta och smultronplantor i den främre. I den bakre krukan finns fransk dragon, basilika, oregano och gräslök.

Man skulle kunna tro att jag är ett stort fan av gräslök, men det är jag inte. Men den här har överlevt vintern och jag hade inte hjärt att slänga den, så den blev delad och planterad på nytt.

Det viktigaste som hänt idag är dock att jag kommit fram till att jag saknar verkligen ljudet av vatten. Så även om den gamla dammen har gått i graven så har jag beslutat att det skall bli en ny. Ungefär lika stor och eftersom den då blir grävd så torde fiskarna klara av vintern i den om jag lägger isolertak på den när kylan kommer. Jag har sett ut ett hörn till den redan. Jag tror att den kommer att bli hjärtformad...  

//Annika

Idag är jag äntligen feberfri, tycks det i alla fall. Jag hör fortfarande dåligt - har lock för båda öronen. Är tät och rösten är tjock. Jag börjar liksom ana ett slut på detta även om det känns som man skall gå itu när man hostar. Vilket jag fortfarande gör ganska mycket. Yrseln är något bättre. Det svajar inte till så kraftigt längre, så nu börjar väl greppet om innerörat oxå släppa. Men vad slut man är i kroppen! Helt sjukt. Körde Leia till tandläkaren i morse. Det var allt jag orkade med. Stupade nästan när jag kom hem.

Idag skall jag försöka sätta mig på altanen och gräva ner några kryddor i större krukor. På lördag är det lydnadstävling med Tarzan igen. Det kan ju gå hur som helst. Det har ju inte blivit något tränat när matte legat däckad sedan påsk. Vi får se det som ett träningstillfälle.

//Annika