Jag är genomförkyld. Orken finns inte att sätta spaden i jorden. Men lusten att göra NÅGOT finns i alla fall. Så vad gör man när man inte orkar ge sig på något fysiskt ansträngande... Jo! Man klipper en hund! Inte vilken hund som helst, utan den man skall spara ut päls på! *dah*

Fick förmodligen en idiot-idé och som alla idiot-idéer jag får så skall de genomföras. För om inte annat så lär man sig något på dem.

Jag resonerade som så här:

Hon saknar MINST 5 cm päls i nacken.

Just nu tovar knäna som f-n.

Det blir mindre päls att bada, föna, karda.

Jag suger på att få till formen på bakbenen och rumpan.

Så då plockar man fram rakmaskinen och kollar om ungen kanske kan stå i en continental som vuxen...

Före:

I vad man skulle kunna kalla för en T-60 variant efter mötet med saxen i mitten på mars. Behöll huvudhåret för att kunna spara ut till en second puppy på nytt.

Efter:

Efter ett första försök till en continental-grund. Men geee vad svårt det är att få kort på en hund när man skall göra det på egen hand!

Efter en timme i solen så var jag tvungen att ge upp. Världen började snurra igen och jag var helt slut. Så det finns massor kvar att göra och rätta till. Men på det hela taget så kan jag ju tycka att det inte ser SÅ pjåkigt ut. Vi pratar om en 14 månader gammal tik"valp" som inte löpt första gången än. Det finns hopp för den här lilla. Ett löp och en sommar i sjön så kommer de där bakbenen att bli riktigt bra tror jag.

Benbollarna bak måste få en bättre fom och jag har varit feg i rakandet. Likaså när det kommer till höftbollarna. Men hellre lämnar jag kvar för mycket i det här skedet. Bröstet går att lyfta massor. Hon ser ut som att hon skall tippa framlänges... Men det finns ju tid till det. Det är som sagt en del kvar innan nacken är i kapp...

Så vad säger ni? Siktet inställt på MyDog 2012? För inte sjutton går det nu att ställa henne i Ljungskile i augusti.

Nu skall jag hälla i mig en balja té, ta med mig en arsenal med pappersnäsdukar och krypa ner i min säng. Men det tar emot när vädret är så fantastiskt. Det är inte rättvist att man skall behöva ligga sjuk när det är så fint ute!

//Annika

Skärtorsdagkvällen var vi och tävlade. Tänker inte lämna någon längre redogörelse för den, då det måste vara i särklass den sämsta prestation vi gjort. Inte så mkt hundens fel, utan mitt. Jag var nämligen ruskigt yr. Hade jag haft lite vett i huvudet så hade vi avstått, men nu har jag ju inte det.

Platsliggandet var nervöst - Tarz började krypa mot mig. Linförigheten var han någon helt annanstans. Ställandet nollade vi. Läggandet - dubbelkommando. Inkallningen sprang han förbi. Apporten släppte han. Hoppet var väl det enda som var ok.

Men när det kommer till träning: begriper inte hur jag skall få honom intresserad under linförigheten under tävling? På träning kan jag ju korrigera honom och då rätar han upp sig. Men när jag inte kan göra det på träning så är det som om han tar tillfället i akt och verkligen tar ut svängarna.

Ställandet nöter vi vidare på. Det går SAKTA framåt. Läggandet blir märkbart bättre.

Nu har jag även börjat träna in framåtsändande.

Men linförigheten ger mig gråa hår.

//Annika