Passade på att ta en bild när fröken står på bakbenen i soffan. 

Misstänkt kula på magen

Den ormlika svansen stör ju bilden en smula... men nog är det en utbuktning på magen. Hon brukar vara ganska rak där när hon står så här. Här är det dessutom 3 timmar sedan hon fick frukost, så det kan inte påverka.

//Annika

Har tagit en ny bild på Vilda. Minusgraderna ute gör att hon flyttat närmare kaminen igen, då det får eldas mer flitigt.  Efteråt jämförde jag biderna för den senaste veckan:

25e dygnet

21e dygnet

18e dygnet

Även om man inte ser en jätteskillnad på dem, så anar man en liten krökning på magen, men framför allt på tuttarna. Som ni förstår så letar jag fortfarande tecken och bekräftelser på att hon verkligen är dräktig... det KAN ju vara inbillning fortfarande...

//Annika

Jag har precis fått ett samtal ifrån Öland... Där jäser en Soya-mage.    Hon har matvägrat och varit allmänt låg den senaste tiden. Nu har matte Lotta även börjat ana att det växer på under revbenen, så om 5 veckor drar förhoppningsvis ett gäng aktiva pudelvalpar sina första andetag på den avlånga ön!

Nog för att det är spännande nu att få vänta på Vildas valpar, men ärligt talat - det är nästan lika spännande att få ta del av utvecklingen hos dem som väntar på valpar efter Tarzan!

//Annika

Mer gick det inte i lilla fröken idag. Trots den råa äggulan. Nope. Vill inte ha mer. Och då fick jag ändå truga lite.

//Annika

Jag har tre ytor som behöver göras i ordning. Var och en för sig. Vilken som blir gjord när, det återstår att se. Ytan vid entrén, den har jag nästan planerat klart. Det gjorde jag redan i höstas. Ytan under fruktträden har inte ens fått struktur än, även om det finns en del tankar. Jag hann nästan få upp spaljéerna för klätterväxterna innan kylan kom. Det jag sitter och funderar på nu är ytan som jag kallat för "rosplatån". Omvandlingen av den kommer dock bidra till att jag får in en massa idéer för altanen.

Uppe på platån, där skall skapas en sittplats. Tanken har landat på en grusad rundel. Naturgrus är billigt och eftersom jag inte har en massa träd just där så blir det inte så omständigt att underhålla. Jag har en honungsros och ett par andra småblommiga buskrosor som skall få nytt liv där. En Ferdinand Picard och en Rosa Mundi - om de överlevt den hårda kylan. Vilket jag i och för sig betvivlar.    Pioner vill jag ha bland rosorna. Lavendel. Tänkte plantera rosor och pioner i grupper. Mellan grupperna få in grönt. Daggkåpor har jag ju till förbannelse. Längs murkanten skall jag behålla silverarven som växer där. Den stora utmaningen blir att få bort penningbladen...

Rundeln skall delvis få en "vägg". Det blir en spaljé av armeringsmatta, uppför den vill jag ha en klätterros. Wrams Gunnarstorp. Och vita luktärter kanske... Så rosa i olika nyanser, vitt och stänk av lavendel. Där ställer jag sedan det 6-kantiga bordet och stolarna. Parasollet får bidra med skugga om det behövs. Några trappsteg behöver byggas för att kunna kliva upp på platån utan att vara rädd för att snubbla.

Det blir perfekt för sommarens middagar. Fikastunder. Ett glas vin i solnedgången.

//Annika

Det finns ingen annan förklaring. Matvraket har förvandlats till något kräset försiktigt petande. Hon plockar ur enstaka köttbitar och går till soffan för att peta in dem under kuddarna!! Hon LÄMNAR sin matskål! Jag fick hejda Tarz från att förvånat sluka hennes mat oxå. Fick spärra av vardagsrummet och ställa in matskålen där för att få i henne de rester som blev kvar efter att Tarz hade kastat sig över skålen.

TinTin putsar på henne. Det har inte heller hänt tidigare. Hon fräser ifrån på valpen när hon blir för hårdhänt. Hittade ett ordentligt märke i Yzma igår kväll när jag badade henne.

Tre veckor har gått ifrån parning.

//Annika

Så långsamt som frukosten har gått idag för fröken vinthund, har inte hänt sedan Jesus gick i kortbyxor. Eller så är hon sjuk.   

//Annika

Knappt tre veckor efter parning så piper Viilda som om hon vore skendräktig... Ligger i soffan under fluffpläden och ibland hör man bara små ynkliga piiiiiiiiiiiiip. Ibland sticker hon fram huvudet och... piiiiiiiiiip.  De två senaste nätterna har hon sovit hos mig. Jag har inte ens fått med henne upp på morgonen, utan man får nästan gå ner och bära upp henne. Alternativt vänta tills maten är klar att ställas fram. Då kommer hon ju.

Jag har ökat proteinintaget med mer köttkross, en äggula några gånger i veckan. Ökat kalkmängden och så får hon nu lite mjölksyrebakterier för att hålla magen i trim. Från och med den här veckan får hon även laxolja som tillskott.

Vad som slagit mig mest är hennes försämrade tandstatus!! Blir de verkligen så kassa i munnen av en dräktighet?? Hon luktar verkligen död! Så nu borstas tänderna nästan varje dag och så fick jag tipset att ge c-vitamin. Så det skall vi försöka med.

Spontant skulle jag nog vilja fastslå att hon är dräktig. Upplever såpass många förändringar. Eller så beror allt på att hon får för mycket mat. Hon kanske piper på grund av magknip...? O tänderna/munnen yäk! Kanske därför jag tycker att hon blivit lite rundare om majen oxå...?

Fy... när var det man kunde göra ultraljud sa ni...?

//Annika