För att jag fotar Vilda när hon ligger på rygg.    "Då syns det ju inte!"  

Så för att blidka den vackra Rebecka - här kommer en blid på den vilda ståendes på vardagsrumsbordet. Hon var inte imponerad. Syns det? Kurar ihop lite extra, vrider armbågarna utåt så det ser ut som att hon inte har något bröst alls... Tittar på mig som om...ja, som om något hade lossnat ur huvudet på mig. 

Stående på vardagsrumsbordet... undrar just vad hon tänker här...

Och ja visst har hon rätt den sköna. Rebecka alltså. Här syns det ju faktiskt...    Hur fet hon än blir så har hon ju i vanliga fall en välvning inåt vid magen. Den finns ju inte längre. Det är ju snarare tvärt om. Det är liksom inte ens rakt utan det buktar ju faktiskt ut...

//Annika

Idag var jag ute en halvtimme på morgonen på ett snabbt ärende. Jag hade lämnat matskålarna på bänken i köket - 4 stycken. När jag kom hem stod det bara en kvar... TinTin var i hundrummet. Vilda, Tarz och Yzma i köket/vardagsrummet. Jag drar slutsatsen - TinTin har inte fått frukost. Medan de övriga har fått. I olika mängd. Hivar ut en näve torrfoder över golvet. Det slukas med stor frenesi. Även av vinthunden. Börjar tvivla. Undra om hon verkligen är dräktig.... Visst, där är en bula på magen, men tjena. Inte så mkt som jag trodde skulle visa sig när hon har gått halva tiden. Vilket hon nästan har gjort. 30e dygnet sedan första parningen idag.

30e dygnet

Eller så är det bara en liten bäbis därinne...

//Annika

Beställ tömning direkt.

I fredags började tanken att larma. Förr har det ju varit så att när man tömt den då så har den innehållit drygt 4 kubik.

Idag när sugbilen kom så har kopplingen frusit. Det innebär alltså att vintertid finns inte mycket mån att vänta. Vet inte om det beror på att larmet inte fungerar som det skall längre, att jag har mer is i magen eller om det är så att kylan bidrar till att densiteten förändras. Is expanderar ju. I vilket fall: den här vintern har vi lärt oss att det skall beställas tömning av tanken så fort den larmar.

Tack och lov att mitt möte på morgonen blev flyttat till senare i eftermiddag och att jag var kvar hemma när Ragn-Sells kom. Med förenade krafter - bunsenbrännare, varmluftspistol och spett - så fick vi bort isproppen och tanken kunde tömmas.    En stor eloge till killarna på Ragn-Sells som är så tålmodiga och förstående!

//Annika

Jag fick ett samtal idag, där kärnan av samtalet nog egentligen handlade om VARFÖR man ögonlyser en IG. Jag har redan tidigare redogjort för varför jag valde att ögonlysa Vilda innan avel:

• Jag vill veta att jag avlar på en frisk individ
• Då importkvoten av avelsdjur de senaste åren varit hög är jag intresserad av att följa upp vad vi fått som resultat.

Jag har med mig ögonlysning som ett naturligt instrument i avel med pudlarna. Idag ögonlyser man utöver pudel även spaniels, chinese crested, flera terriervarianter och för inte alltför länge sedan så läste jag en artikel på internet - från USA - om förekomsten av ögonsjukdomar hos vinthundsraser. Whippet och IG främst.

Pudeln fick ta emot ett hårt slag under 70-talet till följd av PRA. Många hundar utvecklade sjukdomen och avelsbasen fick sig en hård törn. Man införde ett bekämpningsprogram mot PRA till följd av detta. Vi vet idag hur PRA nedärvs och för att undvika att avla på sjuka djur eller få sjuka avkommor så har vi tagit steget ut till att DNA-testa våra avelsdjur. Varför? För att man är intresserad av att utveckla rasen och tillse dess fortlevnad.

Det finns många fler ögonsjukdomar och bakom flera av dessa finns tonvis med forskning och i en del vet vi hur ärftligheten ser ut, i andra inte. Hittills i år har 6 italienska vinhundar blivit ögonlysta enligt hunddata. EN enda av dem har fått: öga UA. 4 av dem har fått diagnosen glaskroppsframfall och/eller vitreus degeneration.

Jag har läst en försvarbar mängd information om detta, men större delen av forskningen som är gjord - eller den studie som just nu genomförs på Animal Eye Consultants of Minnesota på whippet och IG - är på engelska. Så jag hoppas att jag refererar det korrekt:

Glaskroppen - corpus vitreum - är den geléaktiga vätska som fyller ögat och ger stöd åt näthinnan. Glaskroppsavlossning är ett normalt ålderssymtom. Glaskroppen tenderar att krympa med åldern och således inte fylla ut utrymmet lika väl som innan, varpå håligheter bildas. Glaskroppen utgör stöd för näthinnan och när stödet krymper så finns en risk för näthinneavlossning. När det drabbar unga individer däremot så är det inte normalt.

I andra fall så kan degenerationen bestå i att strukturen på vitrea förändras. Den sönderfaller. Vätskans konsistens förändras och tränger igenom in i ögats "förmak". Det kan leda till att linsen luxeras - alltså faller ur sin position.

Båda tillstånden kan vara ett förstadium till linsluxation.

Ärfligheten är omtvistad. Ja. Men överrens verkar man vara om att om en individ drabbas av ovanstående på båda ögonen i relativt ung ålder så stöder det en arvbarhet. Däremot behöver inte båda ögonen drabbas samtidigt. Därför är det viktigt att följa upp med ögonlysning årligen.Hur det nedärvs har vi idag för lite material för att uttala oss om. Men att avla på en hund som har en sjukdom - oavsett vilken - går emot SKK's regler.

Det kostar ungefär 550 kr att ögonlysa ett avelsdjur en gång. Med det har jag som uppfödare visat att jag är genuint intresserad av att bibelhålla min ras frisk och välmående även in i nästa generation.

Så på frågan "VARFÖR skall jag ögonlysa en IG?" Svarar jag: "Har du råd att avstå?"

//Annika

Det här börjar bli tjatigt, jag vet. Men här kommer en bild på Vilda. Idag har vi klivit in i dygn 28.

//Annika

Fröken har ju inte varit översvallande förtjust i sin mat den senaste veckan. Men än så länge har hon inte ägnat sig åt någon längre stunds matvägran. Frukosten gick ju inte ner, men middagen gjorde det i stället. OM det skulle vara så att hon börjar kinka så har jag nyss ätit något som gjorde att jag trodde hon skulle krypa ur skinnet. Tonfisk. Hon har apporterat allt löst i vardagsrummet och letat rätt på samtliga matskålar. Till hennes stora förtret har ju matte städat idag, så det fanns liksom inget att komma med som skulle ge något i utbyte.

Måste komma ihåg detta ifall maten blir ett större bekymmer än det är idag.

//Annika

Äntligen har jag fått tömt och rensat hundrummet! Det har tagit tid, det är det många som vet. Kartonger med innehåll som skulle gås igenom, sorteras, massor skulle slängas. Arbetet med att renovera rummet återstår, men nu kan man i alla fall använda det på ett vettigt sätt, både för hundarna och för de gäster som övernattar.

Här är de senaste bilderna.

Väggen längs sängen skall få en fondtapet. Den Ida ursprungligen valde ut. Cremevit botten med stora turkos blommor. Sängen skall sedan gå att fälla upp mot väggen är det tänkt. Jag har planerat att bygga en ram av mdf-skivor. Den kommer att fungera som avlastninghylla för sådant man behöver när man fixar pälsen.  Rosetterna kommer att få lämna plats för en större spegel - som jag kan stå och klippa framför - och ett gäng ramar. I dem sitter det championdiplom, kennelnamnsbevis och annat smått och gott. Sådant som jag blir glad av att att se på. Vad jag skall göra av alla vackra rosetter har jag ingen aning om än. En tanke har varit att utnyttja garderobsdörrarna till dem. Bakom mig finns nämligen en garderobsvägg som är  ca 2 meter, med tre dörrar.

Bokhyllan skall få vara kvar. Jag funderar på att komplettera den med ytterligare en sektion. Det finns plats. I vanliga fall så innehåller den även en skrivbordsskiva. Den har har dock fått stuvas undan för den kommande valpkullen. Tanken var egentligen att den skulle blivit ett bra "tak" för valplådan. Men den stack ut såpass att Vilda slår huvudet i den när hon hoppar ur lådan. Hon tyckte nog att det där med valplåda var en osedvanligt korkad idé idag. Men jag är glad att jag testade. Nu vet jag. Därför sitter det ett vanligt hyllplan nu på den plats där skrivbordsskivan brukar vara.

Till den här bokhyllan finns även två vitrinskåp med belysning. De skall få flytta hem ifrån förrådet hos Leias pappa. Äntligen har jag ett vettigt användningsområde för dem. Som prisskåp! Nog för att det är roligt att få pokaler när man vinner, men jäklar vad de samlar damm!

Valplådan är den vita lådan på golvet längst in. Vad jag gjort den av? IKEAs väggskåpstomme 60X70 cm á 200:-. I den ligger en plan BIA-dyna med galonöverdrag jag haft i säkert tio år vid det här laget, i måtten 60x70 cm. Som gjuten alltså. När jag ändå var på IKEA så köpte jag även två fleeceplädar att bädda med, för 10:- st.

Ja, ni ser rätt. Två små kartonger kvar. Men de åker snart oxå ut. Den ena har väntat på att flytta i ett drygt halvår.

En vacker dag. När jag gift mig med en miljonär som tycker att det är ok att jag använder dennes pengar för att renovera mitt hus som jag gärna bor kvar i. Själv. Då skall jag lägga in klinkergolv - med golvvärme - i det här rummet. Likadant som i vardagsrummet. Ljust, tåligt, lättstädat. O så skall taket målas vitt. Fast det behöver jag ingen miljonär till. Räcker med en ärlig och kärleksfull person som tycker att det är roligt att dela min tillvaro.     

//Annika

Nä, nu är jag inte tveksam längre. Hon vill inte ha sin frukost. Det lilla som går ner tar lika lång tid som det tar för resten av flocken  att äta upp allt. Hon är ju annars den som står och lurpassar på de andras mat. Hon låter Tarzan ta hennes mat. Det har inte hänt förut. Vi pratar alltså om den som är benämnd som matvraket här hemma. Det är samma hund som för några veckor sedan försökte klippa bacon ur näven på mig. Eller som äter sig igenom torrfodersäckar...

Efter att dessutom varit inne på Annas blogg och kikat på bilder på Abbas mage från samma dräktighetstid gör att jag är rätt övertygad. Även om det givetvis kan hända saker än. För det kan det ju. Men NU är hon dräktig.