Vaknade kvart över nio. Låg och funderade på vad det var jag skulle göra idag. Leia skulle komma hem och jag hade lovat hämta henne. Vi skulle till Hornbach och titta på dammduk, så var det ja. Men det var något annat... BILEN! Bilen skulle in på service! Det är väl måndag idag?? Kl 08! Damn! Kastade mig på telefonen, killen på verkstaden flinade o sa att kom du vid tio, vi äter frukost just nu. Klädde på mig och lyfte in Yzma i bilen. Hon skulle få lite miljöträning på vägen hem. Letade efter plånboken i säkert 20 minuter. Iväg.

Lämnade av bilen. Pojkarna flinade åt min frisyr. Jag hade kudden kvar i håret och blinkade förmodligen något yrvaket. Yzma var lika glad för det. Vi gick vägen om HUveröds och köpte bajspåsar och en klicker... dessa hade jag givetvis glömt. Vi gick vägen om apoteket och köpte mer Frontline. Plockade två fästingar på Tarzan igår. Sedan åkte vi buss och tog en promenad genom Hultaskogen. Den lilla häxan skötte sig exemplariskt! Hon är så lyhörd och går så fint och söker kontakt och har verkligen snappat det här med att klick ger godis!   Det kommer att bli så roligt att få träna med henne!

Kommer hem och släpper ut resten av flocken. Efter en stund börjar jag undra var TinTin är. Går ut i trädgården. Har glömt grinden öppen. *suck* Hör plötsligt hur en hund drar igång som f-n längre ner på vägen. Ropar och visslar och där kommer en katt i 200 knyck!! Med en silverpil efter sig... "TINTIN! BRYYYYT!!!!" O jävlar i mig... hunden bryter!!!! "TinTin. KOM!"  Och kommer!!! Jag tror jag blev så stum så jag glömde nog att berömma honom med mer än ett bra... Inkallningen sitter ju i alla fall.   

Nu är jag så slut så jag tror jag går o lägger mig en stund.

//Annika

Det jag känner av mest nu efter omständigheterna som ändå gör att jag är sjukskriven är att huvudet inte tycks fungera... Allt tar så vansinnigt mycket längre tid. Inte utförandet i sig, utan att jag inte klarar av att koncentrera mig.

Ett exempel: Jag skall gå och fylla på dricka. Jag går från köksbordet till kylsskåpet och noterar att valpen kissat på köksgolvet. Ställer ifrån mig glaset på bänken. Går och hämtar moppen och torkar upp, sätter tillbaka moppen. Ser klickern på hyllan, tar den och går och hämtar hundgodis. Går ut i trädgården med Yzma för att köra lite klicker. Medan jag tränar ser jag en bajs på gräsmattan. Går in och hämtar en bajspåse, plockar upp. På väg till soptunnan får jag syn på spaden som står i rabatten. Släpper bajspåsen vid stentrappan och skall ställa undan spaden. Ser att jag inte flyttat daggkåpan jag skulle flyttat igår. Flyttar daggkåpan. Kommer på att rabarbern oxå skall flyttas på. Gräver upp en ny grop och flyttar en rabarber. Kommer på att jag är törstig. Sätter ner spaden och går in och skall hämta dricka. Glaset står på köksbänken.

Jag får ingenting färdig. Jag klarar inte av att hålla kvar en tanke, en händelsekedja i huvudet. Minsta distraktion gör att den bryts. Det gör att när jag väl fått hämtat min dricka så är jag så slut att jag inte har någon energi kvar till något.

Nåväl. Daggkåpan är flyttad. Rabarbern likaså. Även om det tagit flera dagar. Sommarskorna är svarta av jorden. För jag skulle bara... inte tänkte jag på att ta på mig gummistövlarna.

//Annika

Susa - dotter till Tarzan och Monya - söker nytt hem. Leone har sparat på Susa för att hon eventuellt skulle gå i vidare avel, men tyvärr visar det sig att en av Susas incisiver inte dyker upp och att ena canintanden är sned, så bettet blir inte fullt så bra som det skulle behöva. Avsaknaden av incesiv ligger bakom Susas mammas linjer, så det är ingen jätteöverraskning. Susas båda bröder har jättefina bett, men Susa tycks då bära vidare anlaget för saknad incisiv.

Susa är 7 månader nu och utställd på valputställning med jättefin kritik, det är en rejäl tös med ordentlig kropp och massor med fart och fläkt. Hon skulle kunna lämpa sig fint som agilityhund, likväl som hon har fått en jättefin spårnäsa. Det märktes av i Värmland på valpträffen för några veckor sedan. Hon är mer samlad än sin mamma och har lättare att koncentrera sig så även den som är intresserad av lydnad skulle kunna gå långt med den här fröken. Det är en tjej med ordentlig arbetsvilja, det bör man vara medveten om. Samtidigt som hon har en fin avknapp.

I helgen kommer Leone ner och hälsar på med Susa och Monya, så om det finns någon hugad spekulant i närheten finns möjlighet att få träffa henne ihop med mor och far.

//Annika

Idag har jag ägnat några timmar i växthuset och strosande i trädgården.

Aklejorna har jag petat ner i jorden vid entrén. Där rensade jag även så att jag fick ner några stockrosplantor. Skall bli intressant att se om de tar sig alls. Har sått dem ifrån frö allihop och majoriteten tog ju vinden i våras, men några stackare klarade sig. Vita aklejor med svart mitt och svarta stockrosor. Skulle ju bli himla fint om det lyckades.

Förra helgen - mors dag - så sådde jag spaghettipumpa. Dessa har nu kommit upp så att det har fått se sig omskolande till egna krukor. Inga jättekrukor så jag får förmodligen skola om dem igen om en vecka eller så, men det är en start i alla fall. De skall få husera i växthuset och förhoppningsvis får vi njuta av köttfärsfylld gratinerad spaghettipumpa till hösten sedan.   I växthuset hade jag sällskap av en orm. Eller en kopparorm - vilket då egentligen är en ödla. En hane var det. O ett gäng grodor. Tänk att ett glashus kan skänka så mycket frid åt en.

//Annika

Hade förhoppningen att orka ta mig till jobbet idag. Men inte. Doktorn har sjukskrivit mig till den 23e. Jag skall ägna mig åt reflektion, rekreation och samtal.

Gårdagens utställningsvända fick mig nog att inse att jag verkligen inte mår bra. Fick lägga mig i skuggan av utställningstältet och vila flera gånger. Hjärnan kopplade inte och tröttheten var total redan vid lunchtid.

TinTin ställdes ut med en etta och en tvåa i konkurrensen utan CK - efter hanen som sedemera fick certet. Nästa inplanerade utställning är Gotland för hans del. Sedan undrar jag om det inte är dags att börja inse att det inte blir mer av den hunden, utan att man faktiskt kan klippa ner honom så att en annan får en päls mindre att handha.Han är 4 nu och utvecklas inte åt något mer håll.

//Annika

Idag har livsandarna börjat återvända en smula. Värken i kroppen har avtagit och yrslen lagt sig. Frossan jag haft de senaste nätterna uteblev i natt. Har pratat med läkaren idag. Han tror, vilket jag börjar hålla med honom om, att det är ett stressymtom och ingen influensavända. Får känna efter under helgen hur pigg jag känner mig eller om jag skall ringa honom igen på måndag. Men utställning blir det till helgen. Lelle åker med så i värsta fall får han köra, men det skall nog gå bra. Jag har ju en egen trimmare och om det kniper även en handler misstänker jag.

Har till och med orkat ägna mig åt mig själv lite, så jag har fått mina ben sommarfina och lena. Skall strax försöka ta mig för att börja rota fram lite sommarkläder. Om något passar fortfarande...

//Annika

De här hör till mina absoluta favoriter! De slagit ut i blom just nu, precis intill altanen. Svävande lila bollar ovanför den blekgröna daggkåpan. Nästa sommar kommer de att bli ännu mer slående när daggkåpan till större delen kommer att dölja alliumens svärdsliknande blad dessutom.

//Annika

Vi har bestämt oss för att gå skilda vägar av många olika anledningar. Det är inget som kommer som en överraskning, många har vetat att det varit på gång, andra har inte haft en aning. För man blir duktigt på att upprätthålla en fasad. Kanske kan man hitta vägar tillbaka, men just i dagsläget är läget sådant att vi valt att gå åt var sitt håll.

Så nu bor jag själv i huset, med hundar, en unge o alla djur runtomkring. Nu skall jag leva mitt liv på mitt sätt.

//Annika