Så här ser det ut idag. Fortfarande ingen favorit att bli ställd på vardagsrumsbordet. Kallt är det ju oxå. När vi gick upp hade vi 17. 6 grader på övervåningen. Natten har fömodligen inneburit tvåsiffriga minusgrader. Det eldas i kaminen, så temperaturen börjar närma sig vettig nivå igen. Men enligt italienaren i huset är det fortfarande för kallt. Så att bli uppsläpad ur den varma mysiga pläden låg ju inte högt på önskelistan.

Lite trött i ögat är man nog oxå...

Hon börjar ju bli tjock!

//Annika

Det är inte så att jag tävlar för att få ett förstapris. Jag har siktet inställt på något annat. Den magiska gränsen är inte 160 poäng. Det är bara en morot. Den magiska gränsen är inte ens ett LP1. I vårt harvande misstänker jag dock att vi kommer att hinna få till det oxå. Men det är inte målet. Målet är helt individuellt. Jag har nämligen satt mål för hurdana poäng vi måste klara innan jag anser att vi är klara att starta 2:an.

Oavsett om momenten för tvåan vid det laget är klara eller inte...

//Annika

Det är ju surt, att vara SÅ nära men ändå inte.

Dagens tävling i Kungsbacka hölls i Fjärås ridhus. Det här med ridhus är ju egentligen en rätt tuff miljö för en hund som är så färsk i tävlandet som min... Hästbajs ÖVERALLT. Inga stora lämningar... utan små rester här och där. Resultatet påverkas givetvis.

Platsen: 9a. Jag har fått en kommentar om flera liggkommandon, vilket jag inte är riktigt bekväm med. Jag säger "ligg" och istället för "stanna kvar" när jag lämnar så säger jag "plats". Målet är att jag skall säga endast plats. Att det skall innebära: "lägg dig ner och reser du på dig så är du..." Vi är inte där än. Så jag antar att det är det som har gett avdraget.

Tandvisning: 10. Det börjar ju se bra ut. Fast det var lite snällt. Han reste på rumpan lite. Han blir ju så glad när någon klappar på honom.

Linförighet: 7. INGA dubbelkommandon idag!!  Dock sneda sättanden, växlande av position, långsamt i vändningar och så vidare och så vidare... det var mycket som lockade på pappa svarts intresse idag.

Läggande: 8.5 Dubbelkommando och jag fick påpekande på röstläget. Långsamt läggande.

Inkallande: 8.5 Det hade kunnat gå riktigt bra! Han satt som ett ljus när jag lämnade, startade snabbt, hastigheten in var fantastiskt och när han skulle till att svänga in så springer han förbi o "skall bara kolla en sak"...! Jag röt till...

Ställande: 5. Dubbelkommando. Rejält sådant. Men han stannar.

Apportering: 7. Han släpper föremålet sekunden innan jag skall ta det ifrån honom.

Hopp: 9. Det här har potential att bli ett riktigt bra moment. Felet tidigare har nog varit att jag haft för kort avstånd. Nu tog jag ut avståndet ordentligt och det gjorde att han fick upp farten ordentligt och det såg riktigt bra ut! Här var han dock på väg förbi mig precis som på inkallningen och jag hann säga "fot" i skarp ton innan det blir helt försört. Därav avdraget.

Helhetsintryck: 8. Domaren kommenterade att hon tyckte jag hade ett mjukt och trevligt sätt mot min hund och att jag inte byggde upp någon irritation till följd av missarna. Dessutom sa hon att hon allt skulle ha en sådan där hund nästa gång hon skall ha hund... Jag sa att det kunde vi allt ordna!   Hon har idag schäfer - Barvatorp's Pajaz.

Totalpoäng: 155.5 4.5 poäng ifrån ett första pris. Surt.

MEN. Jag tycker att det går framåt. Tycker mig se en annan stabilitet. Jag har noterat bristerna på andra sätt och förhoppningsvis hittat ett nytt sätt att jobba bort dem på. Framför allt har jag ju börjat få ordning på MITT velande under linförigheten. Det gör att det kan inte bli annat än bättre.

Nästa tävling är om 2 veckor. Utomhus misstänker jag, då det inte fanns någon notering om inomhus vid anmälan. Kanske ger det ett annat resultat. Det är ju ett tag sedan vi tränade på en appellplan på allvar...

//Annika

För att jag fotar Vilda när hon ligger på rygg.    "Då syns det ju inte!"  

Så för att blidka den vackra Rebecka - här kommer en blid på den vilda ståendes på vardagsrumsbordet. Hon var inte imponerad. Syns det? Kurar ihop lite extra, vrider armbågarna utåt så det ser ut som att hon inte har något bröst alls... Tittar på mig som om...ja, som om något hade lossnat ur huvudet på mig. 

Stående på vardagsrumsbordet... undrar just vad hon tänker här...

Och ja visst har hon rätt den sköna. Rebecka alltså. Här syns det ju faktiskt...    Hur fet hon än blir så har hon ju i vanliga fall en välvning inåt vid magen. Den finns ju inte längre. Det är ju snarare tvärt om. Det är liksom inte ens rakt utan det buktar ju faktiskt ut...

//Annika

Idag var jag ute en halvtimme på morgonen på ett snabbt ärende. Jag hade lämnat matskålarna på bänken i köket - 4 stycken. När jag kom hem stod det bara en kvar... TinTin var i hundrummet. Vilda, Tarz och Yzma i köket/vardagsrummet. Jag drar slutsatsen - TinTin har inte fått frukost. Medan de övriga har fått. I olika mängd. Hivar ut en näve torrfoder över golvet. Det slukas med stor frenesi. Även av vinthunden. Börjar tvivla. Undra om hon verkligen är dräktig.... Visst, där är en bula på magen, men tjena. Inte så mkt som jag trodde skulle visa sig när hon har gått halva tiden. Vilket hon nästan har gjort. 30e dygnet sedan första parningen idag.

30e dygnet

Eller så är det bara en liten bäbis därinne...

//Annika

Jag fick ett samtal idag, där kärnan av samtalet nog egentligen handlade om VARFÖR man ögonlyser en IG. Jag har redan tidigare redogjort för varför jag valde att ögonlysa Vilda innan avel:

• Jag vill veta att jag avlar på en frisk individ
• Då importkvoten av avelsdjur de senaste åren varit hög är jag intresserad av att följa upp vad vi fått som resultat.

Jag har med mig ögonlysning som ett naturligt instrument i avel med pudlarna. Idag ögonlyser man utöver pudel även spaniels, chinese crested, flera terriervarianter och för inte alltför länge sedan så läste jag en artikel på internet - från USA - om förekomsten av ögonsjukdomar hos vinthundsraser. Whippet och IG främst.

Pudeln fick ta emot ett hårt slag under 70-talet till följd av PRA. Många hundar utvecklade sjukdomen och avelsbasen fick sig en hård törn. Man införde ett bekämpningsprogram mot PRA till följd av detta. Vi vet idag hur PRA nedärvs och för att undvika att avla på sjuka djur eller få sjuka avkommor så har vi tagit steget ut till att DNA-testa våra avelsdjur. Varför? För att man är intresserad av att utveckla rasen och tillse dess fortlevnad.

Det finns många fler ögonsjukdomar och bakom flera av dessa finns tonvis med forskning och i en del vet vi hur ärftligheten ser ut, i andra inte. Hittills i år har 6 italienska vinhundar blivit ögonlysta enligt hunddata. EN enda av dem har fått: öga UA. 4 av dem har fått diagnosen glaskroppsframfall och/eller vitreus degeneration.

Jag har läst en försvarbar mängd information om detta, men större delen av forskningen som är gjord - eller den studie som just nu genomförs på Animal Eye Consultants of Minnesota på whippet och IG - är på engelska. Så jag hoppas att jag refererar det korrekt:

Glaskroppen - corpus vitreum - är den geléaktiga vätska som fyller ögat och ger stöd åt näthinnan. Glaskroppsavlossning är ett normalt ålderssymtom. Glaskroppen tenderar att krympa med åldern och således inte fylla ut utrymmet lika väl som innan, varpå håligheter bildas. Glaskroppen utgör stöd för näthinnan och när stödet krymper så finns en risk för näthinneavlossning. När det drabbar unga individer däremot så är det inte normalt.

I andra fall så kan degenerationen bestå i att strukturen på vitrea förändras. Den sönderfaller. Vätskans konsistens förändras och tränger igenom in i ögats "förmak". Det kan leda till att linsen luxeras - alltså faller ur sin position.

Båda tillstånden kan vara ett förstadium till linsluxation.

Ärfligheten är omtvistad. Ja. Men överrens verkar man vara om att om en individ drabbas av ovanstående på båda ögonen i relativt ung ålder så stöder det en arvbarhet. Däremot behöver inte båda ögonen drabbas samtidigt. Därför är det viktigt att följa upp med ögonlysning årligen.Hur det nedärvs har vi idag för lite material för att uttala oss om. Men att avla på en hund som har en sjukdom - oavsett vilken - går emot SKK's regler.

Det kostar ungefär 550 kr att ögonlysa ett avelsdjur en gång. Med det har jag som uppfödare visat att jag är genuint intresserad av att bibelhålla min ras frisk och välmående även in i nästa generation.

Så på frågan "VARFÖR skall jag ögonlysa en IG?" Svarar jag: "Har du råd att avstå?"

//Annika

Det här börjar bli tjatigt, jag vet. Men här kommer en bild på Vilda. Idag har vi klivit in i dygn 28.

//Annika

Fröken har ju inte varit översvallande förtjust i sin mat den senaste veckan. Men än så länge har hon inte ägnat sig åt någon längre stunds matvägran. Frukosten gick ju inte ner, men middagen gjorde det i stället. OM det skulle vara så att hon börjar kinka så har jag nyss ätit något som gjorde att jag trodde hon skulle krypa ur skinnet. Tonfisk. Hon har apporterat allt löst i vardagsrummet och letat rätt på samtliga matskålar. Till hennes stora förtret har ju matte städat idag, så det fanns liksom inget att komma med som skulle ge något i utbyte.

Måste komma ihåg detta ifall maten blir ett större bekymmer än det är idag.

//Annika