Idag är fröken Vilda på dag 18 frå första parningen och så här ligger hon och brer ut sig i soffan. När hon inte piskar upp Yzma...

"Killa mig på maaaagen"

//Annika

Ett trasigt knä, en bruten svanskota, den stränga kylan, tokhalt på vägar, gångbanor och stigar har gjort att vi inte fått någon ordentlig promenad hela gänget sedan i slutet på oktober! TUR man har trädgård så de i alla fall har fått få ur sig springet i benen varje dag. Men idag lyckades vi äntligen ta oss ut. Det blev en dryg timmes promenad med alla fyra - till och med Vilda hängde på utan protester! Tidigare i vinter har nämligen fröken satt alla tassarna i backen när jag försökt få med mig henne ut på en koppelvända. -15 grader är inget hon ger sig ut och promenerar i. Basta. Och jag vägrar bära henne.

Vi hittade en ny väg som förmodligen kommer att nyttjas mer flitigt när isen gett med sig. Det var bitvis rätt halt. Ett rådjur korsade vår väg. Vi mötte två ridhästar och en älg. Och Jodå. Den sistnämnda stod så vackert i motljus och betraktade oss på behörigt avstånd när vi kom promenerande. Dräktig var hon. Så snart får man hålla koll så man inte kommer i vägen för henne när den lilla har trillat ut.

Det märks att det varit lite plusgrader. Bäckarna porlar ordentligt i skogen. Nu är det inte långt kvar innan livet börjar spricka fram ur marken och ur grenarna igen.  

//Annika

Igår kväll när Vilda i vanlig ordning låg i knät, på rygg och skulle bli klappad på magen så tyckte ajg och Leia att juvrena inte är sådär små och obefintliga längre. Inbillning förmodligen, men i vanliga fall är de som små prickar. Nu är de i alla fall i storlek av ett knappnålshuvud (ni begriper att detta inte är någon stor hund va??). De brukar vara lite gråaktiga - nu är de rosa.

Jag var ju tvungen att ta ett kort idag, för om det nu är något som skall fastna där inne så vore det ju roligt att följa det från start, inte sant?

Idag är hon på dag 12 om hon är dräktig.

Jag mässar med meditationsstämma över hennes mage varje dag nu: "massa puppisar där inne, massa puppisar där inne".   

//Annika

Den 19e februari gäller det igen då. LK 1 med Tarzan i Kungsbacka igen. Gick ju bra sist (eller ja, två och en halv poäng ifrån är väl inte så roligt, men det gick ändå bra) så hoppas det smittar av lite karma. Träna har vi inte hunnit göra... Halt, kallt och... halt. Får ta itu med ridhusträning nästa vecka igen. Sedan har vi även anmält och betalat till Bollebygd 5/3.

Yzma är anmäld till SPK västras utställning i Volviahallen den 12e mars dessutom. Jag hoppas på att det planerade besöket ifrån Stockholm kommer ner då oxå!

//Annika

Då fick vi idag tummen ur att ta nya bilder på Vilda. Vet att det har efterlysts. Det är ju många som inte sett henne på länge.

Vilda

Fröken väcktes ur sin skönhetssömn i soffan och det var en del jobb att få henne att stå. Hon var så trött så trött. Därav den lidande blicken. Kan dock säga att när godiset kom fram blev det lite annan hastighet... Hon mer eller mindre kastade sig upp i Leias famn...

Leia gör tappra försök att hindra den Vilda från att stjäla godiset...

Det går att få en IG till NÄSTAN vad som helst. Med rätt godis.   

//Annika

Bildläget ifrån MyDog är inte det bästa tyvärr. Många av bilderna tagna med min kamera har dålig skärpa eller har alldeles för dåligt ljus, så de blir gryniga. MEN, det finns goda själar som har skickat några bilder på oss - så här kommer jag att löpande lägga in bilder som kommer in från MyDog 2011.

Yzma och Lilo i juniorklass foto: Camilla Carlsson

Binks och Gunilla i junorklass foto: Ella Hermansson Caponi

Snygge Binks foto: Ella Hermansson Caponi

Avelsklass foto: Marianne Backman

Avelsgrupp i finalringen foto: Camilla Carlsson

//Annika

Vilda har haft besök i kväll. Valle kom förbi med husse Tommy. Vilda blev väldigt glad! Sprattlade sig nästan loss ifrån famnen när jag hade öppnat och släppt in dem. Hon har helt klart fattat tycke för Valle.    Det känns ju skönt att hanen man valt även blev med beröm godkänd av fröken. Så fick vi till en kanonparning idag. Precis som jag trodde. Hängning på 10-12 minuter och en synnerligen nöjd Vilda. Hon såg verkligen NÖJD ut. Valle var mest slut efteråt. Gick och ställde sig under köksbordet. Först när jag och Tommy hade fikat färdigt hakade han på Vildas lek i vardagsrummet.

Nu kan vi bara hålla tummarna och vänta.

Jag har förresten fått ett erbjudande idag som jag överväger att haka på. Att videoblogga om Vildas kull för en kommersiell sajt om djur, för barn. Att för barn mellan 7-12 år filma och ge möjlighet att följa valparnas uppväxt. Det vore väl ett spännande projekt!?

//Annika

Igår eftermiddag gjorde vi då det vi väntat på: packade in mig och Vilda i bilen och körde de 15 milen ner till Halmstad och det lilla samhället utanför - precis vid randen till havet - Steninge. Steninge är dessutom ett av dessa små paradis på jorden. Minns så väl får ett antal år sedan hur vi körde igenom där och håren reste sig på armarna av välbehag. "Här vill jag bo", sa jag då. Strax efter började vi kika på hus där. Tyvärr blev det inget Steninge då, men det lever definitivt kvar i bakhuvudet och välbehagskänslan kom åter när vi svängde upp för Öhrnvägen och vidare hem till Tommy och Ann.

Vilda tyckte definitivt om Valle. Bjöd upp till lek och bjöd ut sig efter konstens alla regler. Efter lite trevande försök och för att försäkra sig om att det verkligen var grönt fick vi till en parning med hängning. Ingen jättelång, men fullt tillräcklig. I alla fall för en annan som sist var med om ett pudelpar där vi genomförde parning efter parning utan en tillstymmelse till hängning. Eller så varade den i 30 sekunder så man hann knappt uppfatta det. Vilda fick i alla fall lyckofnatt precis som alla Tarzans tikar fått.

Resultatet får vi nu vänta 63 dagar på.    De kommer förbi här på fredag också, för att kolla om de tu vill prova igen. Fmiljen skall ändå till Göteborg över helgen.

//Annika