Det tycks bara bli kallare. Vi har träningstävling ikväll på klubben. Vet i sjutton om jag skall gå på det. Platsliggning i snö i 16 minusgrader. Inte jätteschysst mot hunden kan jag tycka. Klart man kan ju stå över den. Men väntan i bilen när det inte är vår tur är en annan aspekt. Det blir snabbt sjukt kallt i en bil. Precis som det på sommaren blir snabbt för varmt i den samma. Jag har -18 grader i min ena frys... Inte skulle jag stoppa in hunden där.

//Annika

Skall väl tillägga också att pappa svart a.k.a Tarzan ögonlystes igår igen. Även den här gången lämnade vi veterinären med U.A i protokollet. Anna Carin - som just nu studerar till ögonlysare för Inger Carlsson - fnissade gott åt Tarzans "prat". Han morrpratar ju när folk kliar och gosar med honom. Vi sa i kör att "det är ju som en rottis". Anna Carin föder upp just sådana så hon kände väl sig lite som hemma.   

//Annika

Vädret har satt stopp för vår träningshelg i Mariestad.   Så istället för att harva lydnadsmoment så får jag väl ägna mig åt att tapetsera trapphuset.

På onsdag är det träningstävling med appellydnadsgruppen för mig ocgh Tarzan. Fick det på sms igår. Det kan gå hur som helst eftersom vi inte tränat ett smack sedan jag gick ner mig i diket under spårhelgen för snart 4 veckor sedan. Hade ju varit bra att få kört igenom momenten... Mest för att bekräfta att vi inte har befäst framförgående, att han sticker med apporten... o förmodligen kommer att se ut som ett fån under budföringen. Har jag tur hoppar han. Kommer när jag kallar in. Lägger sig tveksamt under läggandet. Äh. Vad håller jag på med?

//Annika

De har kommit!! Efterlängtade som få! Nämligen Alvas bäbisar!

Det körde igång medan jag var på väg hem från jobbet vid halv fem. Rebecka ringde och behövde moraliskt stöd. Vid nio hörde jag av dem sist. Då hade det tittat fram 3 tikar och en hane! Allt har gått bra och Rebecka har fått sin efterlängtade tillökning i familjen. Så om det är någon som är sugen på en IG valp med hälsoundersökt mamma, utställd med cert och tävlad i LC med certpoäng och så kontakta Rebecka Åhman. Jag tror att åtminstone hanen är otingad i dagsläget...

//Annika

Den här helgen har jag inte renoverat ett smack. *måste tänka efter* Nej, det har jag inte. Har inte ens skruvat ihop en lampa. Det gjorde Leia åt mig. Hon monterade den nya vardagsrumslampan - Maskros ifrån IKEA.   

Lördag klev jag då upp halv sju och fixade det sista inför klippkursen. Bilen lastades, men jag lämnade Tarzan hemma. För när jag rakat hans nos o tassar såg jag att han var röd kring ögonkanterna coh innan jag vet om det bara beror på att pälsen hunnit bli lång eller på något annat så skall han inte umgås med massa andra hundar. Dagen gick i en rasande fart och väl hemma och äten och uppackad så stupade jag i säng. Klockan hann nog inte ens bli halv nio...

Idag har jag städat hjälpligt och röjt lite. Hade ambitionen att verkligen storstäda, men det kom ett pyssel i vägen. Hittade nämligen en beskrivning på Kumihimo - en japansk teknik för att väva runda band. Fick nys om det i somras när vi var på Gotland. Anna hade nämligen gjort två jättefina utställningskoppel till sina med den tekniken och i hopp om att hon skulle hinna lära mig så inhandlade jag ett grått bomullsgarn för att göra ett koppel till TinTin. Det är ju så svårt att hitta tunna fina koppel i ljusgrått. Så idag har jag gjort mig ett. Jag har sedan tidigare uppmärksammat en koppelmodell utan hake som jag bestämde mig för att göra. Istället för haken gör man en ögla som man slår runt kedjan/halsbandets ringar. På så vis slipper man den pälsslitande haken. Istället för handtag har jag satt en stor pärla i änden som man kan ha i handen. Vi får väl se när jag får möjligheten att prova den. Om inte annat så skall jag nog ta och göra ett till Yzma innan My Dog. Det går förresten att göra tunna fina halsband med samma teknik. Jag har dock tänkt mig att jag skall få tag i silkegarn till det.

I övrigt åkte TinTin i bade ikväll. Det behövdes verkligen. Sedan har jag även hunnit med att bleka håret på Leia igen. Vips sa det så var söndagen också slut.

//Annika

När man kliver upp halv sju en lördag morgon för att åka på klippkurs. Samtidigt är jag på väg att boka upp ytterligare en helg med hundträning några veckor längre fram, och sitter och svär över att man är nog knäpp som ger upp möjligheten att få sova länge på en lördag.

Nåväl. Jag kan sova imorgon. Nu skall jag gå ner och raka tassar och nos på Tarz och ev tvätta hans ben. Både han och Yzma skall med på klippkursen. Ser att klockan är såpass mycket att jag inte hinner bada om hela honom.

Klippkursen arrangeras av Pudelklubbens västra avdelning. Inriktningen är inför utställning och instruktör idag är Lena Bäck på Ten-Sharp kennel.

Måste bära upp veden ur bilen och få in bur och trimbord och trimväska och... Nä! Dags att röra på sig!

//Annika

Dagens spårövning gick inte riktigt som det var tänkt...

Jag la ut ett spår till Yzma. Ca 40 meter med en slutapport i form av en tvättsvamp hon själv valt ut att bära omkring på hela morgonen. Hunden har ju helt klart föremålsintresse - där brister det inte. Gruppen samlade ihop sig och vi gick tillbaka till bilarna för att hämta upp hundarna för att köra små uppletanderutor medan vi väntade. Skogen var ny, det var ruskigt lerigt och strax innan bilarna skulle vi korsa en bäck. Det gick en hal träbro över. Framför bron var det en ordentlig leråker så jag skulle kliva på bron på kanten. Två steg ifrån känner jag hur bäckkanten ger efter under mig och jag kanar ner mot bäcken. Hinner tänka att det är ingen fara - det är inte djupt, gäller bara att landa på fötterna i vattnet så jag kör ner den ena foten i bäcken för att kliva ut och vada över istället. Döm av min förvåning när foten inte stannar på botten utan bara fortsätter ner....!! Vrider kroppen och får med mig det andra benet och försöker att grabba tag i bron när foten bottnar... då står jag upp till midjan i leran! Katarina, som gått 10 meter framför mig, kastar sig mot mig för att hjälpa till samtidigt som jag med ett par raska kliv drar loss mina fötter ur bottengyttjan och kliver upp på andra sidan. Förmodligen har adrenalinet pumpat till ordentligt när jag insåg att botten kunde vara längre ner och i ren instinkt har jag, innan jag "landat", börjat dra mig uppåt. Fiskade tydligen upp mobiltelefonerna ur fickan samtidigt för de klarade sig.

Efter en stunds vila och lite letande bland resurserna i bilen så hittade jag ett par torra långisar och nya strumpor. Vattnet hade som väl var inte trängt ner i stövlarna eftersom jag hade stuckit ner byxorna i och trycket ifrån leran hade slutit skaften mot benen. Men långisarna och byxorna var blötta och vätan förflyttade sig snabbt ner i strumporna. Kerstin hade ett par extra överdragsbyxor som jag fick låna. Fleecetröjan fick jag klara mig utan, tog bara skaljackan utanpå underställströjan. Däremot kände jag att jag dragit till knät ordentligt - förmodligen i vridningen när jag klev ner snett och insåg att jag inte bottnade och därmed skulle ha tag i bryggan.

Spåret med Yzma gick helt ok. Fick goda råd ifrån Kerstin som gick med mig. Men efteråt började jag känna av knät ordentligt. Så där slutade min spårdag. Tarzan fick inte det spår jag hade hoppats på att kunna lägga, istället körde vi apporteringsövningar. Då kunde jag ju sitta kvar på bänken och slänga träpinnar för honom att hämta.

Dagen var inte bortkastad för det, fick mycket råd och tips att ta med hem. Men framför allt, helgen har väckt en nytändning och det var ju precis det som var meningen!

Nu skall jag vänta på att maskinen med mina leriga kläder är klar. Därefter skall jag ta mig en varm dusch och linda mitt onda knä. Kan inte hitta vulkanskyddet.   

//Annika

Den här helgen skall jag börjar bygga på Yzma. Inte fysiskt - men jag skall börja ta itu med hennes kapacitet och se om vi kan påbörja arbetet med att utveckla henne åt det håll jag hoppas. Fröken är nu åtta månader och har egentligen bara fått lära sig språk, klicker, gränser och inkallning sedan hon kom till mig. Hon har fått växa och utvecklas i sin takt och med renoveringen parallellt så har jag inte stressat på med några färdigheter. Klickern befästes på nolltid, inkallning är inget problem och hon har - precis som far och mor - väldigt lätt för att lära. Nu skall vi så smått börja förvalta det arv hon förhoppningsvis fått.

Förhoppningen har varit att hon skall ha samma spårhuvud som hennes far och det har hon bevisat idag. Är mer än nöjd efter en hel dag i skogan med henne. Hon är noggrann och taktfast och spårslanten trillade ner ordentligt. Enda smolket just nu är att hon är på väg in i en spökålder. Att springa in i en parkerad bil med huvudet före så ett ljudligt klonk hördes gjorde inget, men en stubbe ute i skogen var ju plötsligt jätteläskig!

Jag var rädd att hon skulle vara rätt däckad när vi kom hem, men det var inte värre än att det gick att dra igång hela gänget i ett rejs här hemma.    Nu sover hon dock. Själv överväger jag också att krypa i säng ganska så snart. En dag ute i skogen tar på krafterna. Att jag just nu dessutom är i en mentalt tung period bidrar givetvis. Vintern och mörkret har alltid satt sina spår i mig.

Glöm inte ställa om klockan inatt.

//Annika