Det är inte bara jag här som verkligen njuter av årstiden och den balsam trädgården ger själen.

Ifrån sin utsiktsplats har hon koll på ägorna.

Njuter i fulla drag.

Ingen rörelse undgår henne.

//Annika

Idag är första gången någonsin jag brutit en tävling. Det gjordes direkt efter platsliggandet.

Vi kom fram till Ale BK i god tid. Jag hann till och med få i mig en kaffe och youghurt (nä, jag hade inte hunnit få i mig det hemma - så, frågar vi inte mer om det). Värmde upp innan platsliggandet. Han var inte med. O värre blev det. Dock låg han när jag lämnade så med hopp om det så la vi platsen. Startnummer 6 av 10 och platsen lades i två omgångar. Tarz är inte med mig. Strular. Dummar sig. Koppla loss. Lägg hundarna. Förare lämnar hund. Dubbelkommando. När jag kommer fram och vänder mig om så sitter han. BLÄ. Men han sitter still. Platsen avbryts. En flatte har rest sig och är på väg fram till Jonnas rottis. Omläggande. Han ligger i säkert två minuter. Nosar. Lyfter på rumpan. O så reser han sig och går iväg. Ut från plan. Tack och adjö. När tiden var ute samlade jag ihop min hund, gick fram till domaren och tävlingsledaren - förbannat trevlig domare förresten, tror han hette Eliasson i efternamn - tackade och sa att vi får komma tillbaka en annan dag.

Märks att Vilda börjat löpa. Min hund lämnade kvar hjärnan i bilen.

Nu har vi tävling inbokad och betald den 6e. I Mölndal. Den 12e i Angered. Den sistnämnda verkar vi dock få avstå - misstänker att vi är på annan ort då. Sedan ger jag upp. Jag har tappat sugen. Ju fler råd jag fått, desto sämre har det gått. Nu är det dags att koncentrera sig på Yzma.

//Annika

Idag har jag varit på IKEA. Hem kom jag - på moped, då bilen har varit på service - med en ny behållare för... foder! Jag har den senaste tiden tröttnat på att få ha fodersäckarna inne på toaletten. "På toaletten??!!" Ja, jag har nämnligen en italienare som ÄTER sig IGENOM fodersäckarna, så de kan inte stå framme. (Så den som har bekymmer med matvägrande italienare skall definitivt satsa på de här linjerna!). När hon inte är på dem så har jag en pudelherre som ligger och vaktar dem... Det är inte mycket roligare. Utrymme för förvaring i skåpen är redan som det är bristfällig, således får man inte in en fodersäck i något av skåpen i och runt köket. Resultatet blev att dessa flyttades in på toaletten... Där finns en dörr man kan stänga.

Så på IKEA idag så hittade vi FILUR. En rektangulär plastbehållare med lock. Den är 55 cm hög och 29 cm bred/djup på ena hållet och 38 på andra hållet. Notera att den finns i tre storlekar och jag införskaffade den största på 42 liter, för 99 kr. Den har ett lock - vilket visserligen inte är konstruerat så att det skall hålla tätt - men den har ett ORDENTLIGT lock. På gångjärn. Inte ett sådant man måste lyfta av och på och hålla på att lägga undan någonstans medan man måttar upp foder. Utan det är bara att fälla upp och fälla ner. Ungefär som toasitsen. I samma ögonblick som jag får till liknelsen så är jag glad att vi bor två tjejer i det här huset.

Behållaren är inte jättesexig, men den är i alla fall vit. Inte en massa foderreklam och annat bjäffs på. Dessutom konstaterade Leia att den ju faktiskt går att dekorera efter behag. Samma flicka tyckte att jag gott kunde ta den fina turkosblommiga tapeten och använda i hundrummet. "Du kommer ändå att tillbringa så mycket tid där och man skall igenom där när man skall ut i trädgården och då är det fint om det är fint". Tänk att den har jag uppfostrat... Ibland blir jag så stolt så jag spricker. För hon har ju helt rätt! Jag är lyckligt lottad som har en så klarsynt 15-åring.   

//Annika

Jag är genomförkyld. Orken finns inte att sätta spaden i jorden. Men lusten att göra NÅGOT finns i alla fall. Så vad gör man när man inte orkar ge sig på något fysiskt ansträngande... Jo! Man klipper en hund! Inte vilken hund som helst, utan den man skall spara ut päls på! *dah*

Fick förmodligen en idiot-idé och som alla idiot-idéer jag får så skall de genomföras. För om inte annat så lär man sig något på dem.

Jag resonerade som så här:

Hon saknar MINST 5 cm päls i nacken.

Just nu tovar knäna som f-n.

Det blir mindre päls att bada, föna, karda.

Jag suger på att få till formen på bakbenen och rumpan.

Så då plockar man fram rakmaskinen och kollar om ungen kanske kan stå i en continental som vuxen...

Före:

I vad man skulle kunna kalla för en T-60 variant efter mötet med saxen i mitten på mars. Behöll huvudhåret för att kunna spara ut till en second puppy på nytt.

Efter:

Efter ett första försök till en continental-grund. Men geee vad svårt det är att få kort på en hund när man skall göra det på egen hand!

Efter en timme i solen så var jag tvungen att ge upp. Världen började snurra igen och jag var helt slut. Så det finns massor kvar att göra och rätta till. Men på det hela taget så kan jag ju tycka att det inte ser SÅ pjåkigt ut. Vi pratar om en 14 månader gammal tik"valp" som inte löpt första gången än. Det finns hopp för den här lilla. Ett löp och en sommar i sjön så kommer de där bakbenen att bli riktigt bra tror jag.

Benbollarna bak måste få en bättre fom och jag har varit feg i rakandet. Likaså när det kommer till höftbollarna. Men hellre lämnar jag kvar för mycket i det här skedet. Bröstet går att lyfta massor. Hon ser ut som att hon skall tippa framlänges... Men det finns ju tid till det. Det är som sagt en del kvar innan nacken är i kapp...

Så vad säger ni? Siktet inställt på MyDog 2012? För inte sjutton går det nu att ställa henne i Ljungskile i augusti.

Nu skall jag hälla i mig en balja té, ta med mig en arsenal med pappersnäsdukar och krypa ner i min säng. Men det tar emot när vädret är så fantastiskt. Det är inte rättvist att man skall behöva ligga sjuk när det är så fint ute!

//Annika

Ibland får jag frågan om hur länge italienare lever. Jag hävdar att man bör räkna 12-15 år. Givetvis beroende på hälsa. Idag hittade jag en nytagen bild på Vildas farfar Romeo, på Skogsvilles blogg. Han är 14 och still going strong:

Sand And Sea's Alfa Romeo

//Annika

Då har vi gjort årets första utomhustävling. Kallt och blåsigt men åh så soligt. Över lag en rätt bra dag.

Vi började med att dra startnummer ett. Jag gillar att vara tidigt i startfältet. Så det var ju bra.

Platsliggandet hade kunnat sluta riktigt illa. Vi hade en softie bredvid oss och redan när vi stod ooch väntade på att få gå in och lägga så började jag ana oråd. Tarz blåste upp sig mot den. Trots att det var en tik (tror jag - har för mig husse kallade den för ett kvinnligt namn). Studerade ekipaget en stund och konstaterade att de förmodligen borde vänta med sin tävlingsdebut. När vi la hundarna så hade de NADA kontakt. Svansen stod som en flaggstång när hunden väl la sig ner. När vi kommit halvvägs (alltså på sträckan fram till den punkt där tiden skulle börja räknas!) så kom softien rusande ihop med en briard. Min hund låg kvar! När jag kom tillbaka till honom gosade vi massor, när jag satte honom upp gjorde han en rusning mot de två andra lekande - vilka förarna fortfarande inte hade lyckats få in - men med ett hårt nej så hann han inte mer än en halvmeter innan han satt vid min sida igen.

Vi la om. Nu utan softien och briarden. Min hund låg. Visserligen nosade han i backen ett par gånger så betyget blev 9,5 men vad fan!! Han låg! Särskilt efter den vändan!! Blev så lycklig så jag trodde jag skulle börja lipa. Vilken vinst!! Tandvisning fick vi en tia på.

Appropå tandvisning. Vad olika det är. Dagens domare - som även dömde oss förra gången - Mette, är noga med att man som förare får välja hur man skall gå tillväga. Hon frågade om vi ville komma och hälsa om hunden skulle sitta ner eller så... Jag hann flika in att han är ju van vid att stå. "Ah, en utställningshund!" "Ja..." sa ja. Så Tarz fick stå.

Linförigheten kändes bra. Trots att han släpade en aning. Dock visar det sig att jag ger dubbelkommandon *åh, vilken överrasking*, Tarz växlar position och sätter sig snett. Däremot var han MED den här gången, på ett helt annat sätt än han brukar. Så nu börjar det faktiskt bli just puts på detta. Tyvärr fick vi bara 6,5 idag.

Läggandet. Vad säger man. Han la sig inte. Jag hann inte klämma ur mig dubbelkommandor förrän han hade gått för långt. 0.

Inkallande. 9. Jag har fått nerdrag för avslutet. Jag säger fortfarande "fot". Men mycket tystare nu. Så snart har jag fått bort det med.

Ställande. Dubbelkommando. Tog det säkra före det osäkra. Visade även med handen. Momentet sitter inte ordentligt ännu, det vet jag.

Apportering 10. !!!!!!!!!!! Jag var inställd på att jag skulle få plocka apporten från marken igen, men NÄ! Jag håller fram apporten, kommenderar. Han tar JÄTTEFÖRSIKTIGT. Rätar på mig, tittar fram. Lyssnar efter ljudet av att apporten tar i backen. Tittar på domaren och tävlingsledaren hela tiden för att se en reaktion. "Ta apporten" Jag sträcker mig ner och ser att min hund håller fortfarande i apporten!! Jag blev så paff så jag sa TACK till honom när jag tog den.  

Hopp över hinder. 9. Även har har jag fått avdrag för avslutet. Men det är snart borta det där förargliga fotet.

Helhetsintryck 8. Högre aktivitet har hon skrivit.

Totalt 148.5

Nog hade det varit roligt att få till det där läggandet och haft med sig ett första pris hem. Jag trodde faktiskt att det skulle bli så efter att jag klev av plan - då visste jag inte att vi hade nollat läggandet. För trots allt så la han sig på dubbelkommandot. Lyckan idag var platsliggandet. Och apporteringen. Även om det är låg kofficient så blev jag så himla glad över den 10:an!

Jag har tre moment jag måste putsa på: ställande, läggande och linförighet. O så träna på att få bort det där fotet...

Alla deltagare fick pris ifrån prisbordet. Det fanns en hel del att välja på. En gratis vaccination... vilket givetvis ettan tog. Det hade jag med gjort. Jag valde en lite dummy. Den är perfekt i storlek att gömma i armhålan och använda som belöning i linförigheten!

Ser fram emot nästa tävling nu. Igår hade jag nämligen börjat tappa lusten. Den har så smått börjat återvända i och med att vi fick ett tecken på att vi faktiskt gör framsteg. Även om de är små just nu. Men ärligt - vad förväntar jag mig när jag börjar träna med en 5 år gammal hund..? Det tar ju lite längre tid.

//Annika

Jag önskar så att fler kunde ögonlysa sina avelsdjur. Första kvartalets statistik ser rätt dyster ut. 7 hundar är ögonlysta. 1 är ua. Vitreus degeneration är inte normalt på två år gamla djur. Isolerat glaskroppsframfall KAN vara ett ålderstecken på en sex år gammal hund.

Kan vi vara överens om en sak? Om tre valpar ur en och samma kull har samma ögonfel så är arvbarheten hög.

//Annika

Gästrummet - eller hundrummet som det benämns i dagligt tal - har blivit av med sängen. Eller ja, i alla fall madrassen som stod där inne och tog sådan förbannad plats och vars bäddmadrass blivit slaktad av den lilla häxan. Jag får delvis skylla mig själv då jag inte varit snabb nog att få på överdraget efter att jag tvättat det. Häxan  upptäckte alltför snabbt att det faktiskt GÅR att gräva hål i en skumgummimadrass... 

Nåväl, det har idag fått flytta ut på altanen. Madrassbotten är gammal som gatan, men fräsch och funktionsduglig, så är det någon som vill ha en 90 bred madrass så är ni välkomna att hämta den. Den är dessutom skön att sova i.  Jag bjuder på kaffe oxå om ni tar den.

Istället har idag flyttat in ett litet fynd som jag hittade på Blocket igår. En bäddfåtölj.

Bäddfåtölj Lycksele ifrån IKEA. Fyndad för 300 kr!

Familjen som ville bli av med dem bodde passande nog i Älvängen, så på en av mina turer i kommunen så passade jag på att plocka upp den. Jag har länge tittat på modellen och tänkt att den kommer att passa utmärkt. Men de tidigare exemplaren jag hittat haft vit klädsel (helt galet ihop med hund) eller varit på tok för dyra. Det lönar sig att vara enträgen och vänta. Så nu äntligen kommer jag att få plats med trimbord och fönen i hundrummet. Men jag har fortfarande sängplatser åt alla när det kommer besök.   

Nu återstår egentligen bara att hitta en fåtölj till vardagsrummet.

//Annika