Avelsdata är ett fenomen flera av oss överentusiastiska hundägare med lätt uppfödningsstörning (att det ännu inte kommit en diagnos för det är besynnerligt  )  fastnar i. Letar man inte avelshundar och linjer så kikar man på MH-protokoll och hälsostatistik. 

På bruksraserna kikar man ibland även på statistik bland avkommor på en specifik hund. På pudlarna finns sällan något underlag att tala om så det är oftast rätt ointressant läsning. Jag menar - det säger inte så mycket om en hanhund har 50 avkommor och endast två av dem är MH beskrivna eller röntgade. Men lite mer intressant blev det idag när jag kikade på Tarzans statistik på MH-beskrivna avkommor.

Tarz har 18 avkommor och 8 av dem är MH-beskrivna. Redan det är snittmässigt en rätt hög siffra eftersom antalet MH-beskrivna pudlar av de mindre varianterna totalt uppgick till 33 förra året. Det hade gicetvis varit ännu roligare om fler blev beskrivna, men jag är glad och tacksam över de 8. När man sedan tittar på spindeln och snittet för avkommorna så ser man att de är tydligt mindre benägna att plocka fram aggressioner och något mer lekfulla, nyfikna/orädda än mot snittet.

Nu hade det roliga kunnat starta. Om fler hundar hade varit beskrivna. Nu hade man kunnat börja jämföra mot andra kullar/hanar och man hade kunnat börja titta på om man kan skönja en arvbarhet i mentalitet. Men tyvärr slutar ens nörderier här (heter det så?) eftersom det saknas underlag. Kanske lika bra. Annars hade man väl suttit på aveldata jämt istället för att ta itu med det man egentligen behöver göra. 

Nu skall jag börja röja i hundrummet.

//Annika