Funderar över hur människor innan datorns tidsålder tog sig igenom svårigheter, bedrövelser och besvikelser. Internet är fantastiskt, men bör nyttjas med försiktighet. Att lämna ut sig själv genom att blogga om upplevelser man varit med om är inte alltid av godo. Hur gjorde man förr, när man ville delge omvärlden ens upplevelser?

En bok. Man kanske skulle skriva en bok. Om hur det är att leva med människor man inte kan lita på, ständiga lögner och svek. Hur gärna man vill tro på det dom säger. Hur det förtär och äter upp en. Hur lätt det är att hamna där, trots att man gjort vad man kunnat för att inte falla i fällan. Det skulle kräva research. Att ta reda på: vad var det verkligen som hände? Vad var sant och vad var falskt av allt? Kanske är det ett sätt att bearbeta för att kunna begrava. För något behöver jag göra. Jag skall leva resten av mitt liv med erfarenheterna. Då måste jag göra vad jag kan av dem.

Vårt yttre är ett skal, en fasad. Vad som pågår innanför är det väldigt få som vet något om.

//Annika