Funderar över hur människor innan datorns tidsålder tog sig igenom svårigheter, bedrövelser och besvikelser. Internet är fantastiskt, men bör nyttjas med försiktighet. Att lämna ut sig själv genom att blogga om upplevelser man varit med om är inte alltid av godo. Hur gjorde man förr, när man ville delge omvärlden ens upplevelser?

En bok. Man kanske skulle skriva en bok. Om hur det är att leva med människor man inte kan lita på, ständiga lögner och svek. Hur gärna man vill tro på det dom säger. Hur det förtär och äter upp en. Hur lätt det är att hamna där, trots att man gjort vad man kunnat för att inte falla i fällan. Det skulle kräva research. Att ta reda på: vad var det verkligen som hände? Vad var sant och vad var falskt av allt? Kanske är det ett sätt att bearbeta för att kunna begrava. För något behöver jag göra. Jag skall leva resten av mitt liv med erfarenheterna. Då måste jag göra vad jag kan av dem.

Vårt yttre är ett skal, en fasad. Vad som pågår innanför är det väldigt få som vet något om.

//Annika

 

Anita

16 september 2010 13:29

Helt rätt Annica. Erfarenheterna du fått, hit tills i ditt liv är hjälpmedel för resten av livsresan. Varje dag tankar du in nya erfarenheter och så håller det på. Har du dina sinnen öppna för omvärlden och med hjälp av erfarenheterna du har tar in det du känner att du vill ha ... Då kommer du att vara riktigt stark och harmonisk så småningom.
Kram

http://kronblad44.bloggplatsen.se

 

Ella

16 september 2010 14:31

Du sammanfattar det som jag skulle vilja uttrycka. Att älska någon är också att riskera sitt hjärta och sin själ. Förlust kväver livsandarna och lämnar hål av sorg i hjärtat. Att kunna känna tillit igen; att åter kunna ta in någon och helhjärtat tillåta att de trampar omkring därinne är en levnadskonst. En annan är att inte isolera sig med sina känslor. Är det något vi har gemensamt så är det löftet om att hjärtat läker även om ärrvävnaden för evigt blir synlig för en själv samt osynlig för andra

 

Anne-Sofie

16 september 2010 15:23

I data världen har det kanske blivit för lätt och ett konstlat behov har skapats att dela med sig av allt personligt....på gott och ont. Förhoppningsvis har du någon god vän att dela bekymmer med....vissa saker kan man inte dela med någon det får man grubbla och meditera över själv och komma fram till något slags slut/gå vidare. Många kramar från mig!

 

Anna&räserpudlarna

16 september 2010 17:31

Ta det lugnt, försök inte att stressa igenom det hela fast det kan vara frestande för man vill ju komma vidare. Det får ta sin tid, så småningom kommer du att se tydligare vad som hände och vad du själv kunde gjort bättre eller på ett annat sätt. För det är ju så sant som det är sagt, du kan bara ändra på en enda människa och det är dig själv. Kram

http://annalavinia.wordpress.com

 

Marika/SIlver Victori

16 september 2010 19:09

Så sant Annika, så sant! Man lär sålänge man lever säger dom ju! Kramar till dig i massor!!!

 

Eva Hellberg

16 september 2010 19:22

En kram till dig och ta hand om dig och var rädd om dig, för det finns bara en av dig.

 

Trädgårdstomten

17 september 2010 07:06

Ja du hur tar man sig igenom och förbi ett svek?? Eller svek på svek på svek...Det är otroligt lätt att bli väldigt stark, väldigt hård och väldigt ensam... så som jag sa till dig prata med kloka människor...så du inte stänger av..som somliga andra gjort...det är ingen bra lösning i längden.. Kram på dig..från din TT

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Frosten är ut marken och tack vare en mild vinter så har det gått att gräva redan i ett par veckor.   Förra helgen roade jag mig med att ta upp en av de gamla odlingslådorna uppe på terrassen vid växthuset. Den har de börjat murkna. Där har jag n...

Så vad ska man hitta på 2017 då?   Förhoppningen är att jag ska hitta tillräckligt med tid åt att ta vid spårträningen på allvar så att jag kan starta Ginny i spåret. Yzma ska starta sin första "riktiga" lydnadstävling i januari. Har inga förhopp...

Tiden går bevisligen fort. Trots att vi inte haft några valpar den här hösten så har det uppenbarligen rasslar förbi. Sommarsemestern avlöpte väl. Trots en del missöden med husvagnen. Körförbud, elfel, ombesiktning o en kyl som ena stunden funger...

Jag hann förstås jubla lite för fort över kylskåpet igår kväll. När jag fått kylen tillbaka på sin plats o ännu senare gick ner för att kolla så att den fungerade: så gjorde den givetvis inte det. Vad #svordom liksom! Så jag kopplade ur gasol och el ...

I torsdags kom ytterligare en riddare till undsättning. Den här gången i en svart kinesisk jeep. Be mig inte stava till namnet för det kommer inte att bli rätt. Men med Anders hjälp så fick vi igång bromsljusen och händig som han är fixade han även d...