Undrar hur jag hade reagerat om någon hade bett mig lämna barnen hemma när man är bjuden på middag. Eller ojat sig över att de skall med på semestern. Eller bett mig lämna barnen i bilen medan vi åker och fikar... Men det har aldrig hänt. Jag har ALDRIG fått höra att det skulle vara jobbigt att Leia är med. Eller oro över att hon skulle ha sönder något när man är någonstans. Ingen har någonsin frågat mig om mitt barn är rumsrent, om hon skriker mycket eller tar väldigt mycket plats. Jo, förresten. En person har gjort det. Men han visste inte bättre och har väl tack och lov fått ett annat perspektiv på tillvaron nu.

Så jag kan bara konstatera att det är inte så konstigt att umgängeskretsen  förändrats. Min umgängeskrets idag består av hundägare. Dem jag umgicks med tidigare ser jag mer och mer sällan. Har nog inte insett att det verkligen beror på att jag valt att leva ett liv med hund. Att ägna mig åt det intresse som är störst i min tillvaro och som sjänker MIG störst glädje. Men idag gick den hissen slutligen upp till översta våningen och jag kunde plötsligt med gott samvete stryka en hel del människor ifrån inbjudningslistan.

//Annika

Då har den lilla marodören varit i vår ägo i två veckor och någon pep häromdagen över att det minsann fanns ALLDELES för lite bilder på henne på bloggen. Så här kommer en påfyllning.

Sekunden efter finns inte den gula påskliljan längre...

Här hjälper fröken till med komposteringen...

Här har hon precis avbrutit försöken med att beskära busken och funderar istället på vad humlorna gör i hennes favoritblommor...

//Annika

Nu börjar det blomma på allvar hos oss och den gröna dimman har börjat tätna ordentligt mellan grenarna. Igår var vi på Liseberg på grund av deras trädgårdsdagar. Fantastiskt vad mycket det fanns att titta på! Möbler och dekorationer och grillar och plantor och träd och buskar och... Vi kom hem med två små plantor: en kronärtskocka och en chilli.

Idag har jag på förmiddagen gått ett varv i trädgården för att få lite bilder på ljuset som spricker fram... Håll till godo.

Vingbenvedens knoppar. Själv fascineras jag så av grenarna! Det gröna löper som en livsgivande åder igenom för att försörja det nya.

En Tulipa Persian Pearl som fått bladen stympade av rådjuren. Jag hoppas att jag hinner se den utslagen innan blomman oxå försvinner.

Dessa blå stjärnor möter en i entrén. Klätterhortensian i bakgrunden överlevde helt klart min hårda behandling sent i höstas.

Dessa små blålila blommor växer längs gräsplätten vid altanen. Är inte säker på vad de heter, men söta är de och lockar till sig humlor gör de. Yzma gillar dem. Någon som vet vad de är för sort?

De stora gröna bladen tycks blomma! Dessa möter en nu i entrén, de skall senare kompletteras med stockrosor hade jag tänkt. Bladen har varit gröna hela året.

Kryddorna börjar anta skördestorlek. Gräslöken och den röda basilikan är egenodlad. Dragonen och oreganon är inhandlad.

Det här lilla huset är faktiskt uthyrt! Trots sin egendomliga placering i entrén. Men en lite svart/vit fågel tyckte tydligen att läget passade. Sitter på span och får se om jag får med den på bild.

Våren är här på allvar. Livet återvänder med full kraft och jag sitter hänfört i trädgården och studerar myllret. Det är verkligen ett mirakel hur naturen är skapad. HUr lång tid skall det ta innan mänskligheten förstår sig på att vara rädd om det vi har?

//Annika