Som jag berättat tidigare så var det alltså en spricka i min vattentunna. Jag har en kollega som då erbjöd mig en vattentank. Fick den till och med hemlevererad (vilka underbara människor det finns!). Men idag när tiden äntligen fanns att ta in den så gick den inte in genom dörren! Det saknades 4 cm i dörrbredd. Så jag fick ila iväg och införskaffa en vattentunna på 200 liter. På den skulle det sitta en tappkran. Den var dock inte monterad. Tror ni man äger en borr med den dimensionen? Nä. Tappkranen är fortfarande inte monterad. Den ligger fint bredvid. Tunnan har fått flytta in i bastun - den som ännu inte är klar.

Fiskarna flyttade in med Leia och Ludvigs hjälp. Eller rättare sagt; 5 av fiskarna flyttade in. I hinkar för att de sakta skulle vänjas vid den nya temperaturen. Den 6 fisken gick inte att hitta. Jag tror kidsen tillbringade en timme i ösregn och kyla med att försöka lokalisera den. De tömde ur det mesta av vattnet, men den fanns ingenstans. Så det var bara att konstatera att den förmodligen blivit kattmat eller så. Jag började med att tappa upp ca 40 liter kallt rent vatten i tunnan. Jag hällde i ca 20 liter av dammvattnet. De fem inflyttade fiskarna installerades i tunnan.

I mitt bakhuvud spökade den 6:e fisken. Jag gick upp till dammen och det tog inte mer än en nogrann blick över dammens bottenvatten för att lokalisera den. Den hade gömt sig med hjälp av bottensedementet och tätt intill näckroskorgen låg den och tryckte. Den var snart infångad och fick göra de andra sällskap.

Till våren skall vi gräva ny damm. Vårt experiment som började förra sommaren har vuxit och nästa år tror jag vi är redo för en ordentlig damm. Vintern skall vi ägna åt att planera den och troligen investerar vi i en bättre pumpanläggning nästa år. Större blir dammen helt klart och den skall få flytta ner och ersätta rabatten intill altanen. Målet är att dammen skall bli såpass djup att fiskarna kan övervintra nästa år. Kanske med hjälp av en doppvärmare men det är oxå allt. Vattenfall? Ja, varför inte. Eller kanske kan man få vattnet att rinna längs berghällen ner...

//Annika

Det märks att november är en rätt död månad. På många fronter. Men jag tycker mig se det i besöksloggen. Funderar på vad det beror på. Bloggar jag mindre? Nä. Men jag bloggar om mindre roliga saker kanske. Stormar, mörker och regn är inte jättekul.

Förra vintern hände det ändå en det redan i november. Snö i mängder och svinkallt. Tror vattnet frös första gången i december redan. Idag har vi 8 plusgrader. Förra året i november gick jag omkring på kryckor sedan en olycksalig spårhelg där jag drog sönder knät. Har fortfarande ont i det i bland och kan inte belasta fullt ut. Men nä. Annars är november en rätt död månad.

Jag får väl ta lite bilder på pyntet här hemma och sätta in så det händer något. Pyntet?? Ja... jag har fått tummen ur att få upp stjärnor och ljusslingor i tid till advent. *klick och vuxenpoäng till mig*

I rejäl blåst har jag idag ägnat mig åt att röja undan på altanen. Utemöblerna har fått flytta in under tak ihop med parasoll och gasolgrill. Där kan de bo över vintern. Gräsklipparen och kompostkvarnen var jag upp till plåtskjulet.

Det var i grevens tid så att säga. Ikväll har stormen från hell dragit igenom här. Vid 4-tiden försvann strömmen. Jag var precis på väg att åka och handla mjölk. Väl i affären tänkte jag att det var lika bra att handla så jag hanterar en del av veckans mat. Hungrig hann jag bli. Tyvärr var elen inte tillbaka när jag kom hem, så det blev ingen matlagning. Istället fick jag ägna tid åt att tända ljus så jag såg vart jag satte fötterna. Hade utemöblerna inte kommit in under tak och vindskydd så hade de nog rullat omkring ute i trädgården. Vi snackar teakmöbler här. Inte några lätta plastfjuttar eller konstrottingtjaffs.

Vid sju var elen tillbaka. Jag kastade mig på spisen och fick ihop en chilli med nachos. Jag vill verkligen ha en gasolhäll. Jag har ett nödkök. Det finns under altanen. Det är jättekul att behöva gå ut och hämta det i kolmörker när det blåser så man tror rutorna skall flyga ut och slpa med sig ett gasolkök och en gigantisk metallflaska in. Not.

Släppte ut hundarna i trädgården. Vilda blåste omkull! Hon reste sig, skakade på sig och gav mig en mycket menande blick: "Där ser du! Hade jag haft en sandlåda inne hade detta aldrig hänt!" Förnärmad försökte hon smita in igen. Men den gubben gick inte. Hon tvingades ut för kissepaus ute. Nu ligger hon på en av de stora kuddarna i soffan och pratar inte med mig.

Tror jag tar med mig hundarna ner i sovrummet i natt. Tänk om någon av rutorna här uppe går sönder i natt. Jag vet att sannolikheten är liten, men ändå...

//Annika

Sitter och funderar på vad jag sett för platser under den gångna veckan och hur jag enklast förmedlar ut det...

På vägen upp stannade vi till på en rätt underlig plats. Utanför Gävle finns Dragon Gate. Ödsligheten förstärktes av att det var fredagkväll och alldeles disigt. Tanken med platsen är god och jag är övertygad om att idén är hållbar. Men genomförandet och driften verkar helt kaotisk. I förrummet till restaurangen fanns en sovenirshop. Oh my god! Vad skräp! Det höjde verkligen inte intrycket.

Träsket vi var och grillade på visade sig vara ett rätt välbesökt ställe i vanliga fall - Hertsöträsk. Alltså inte när den invaderas av lapphundar och pudlar...

Ett annat stop vi gjorde under veckan var på Gammelstad Kyrkstad. Tyvärr var det sent och det var endast lanthandeln som var öppen, men oj vilken mysig miljö. Små små timrade stugor och trånga gator. Kyrkan hade hunnit stänga så vi fick nöja oss med ett varv utanför. Nästa helg är det julmarknad.

Förutom alla människor, så har jag även haft nöjet att träffa ett par pudlar oxå, bland annat Tjeck och Bella. Bella var ingen ny bekantskap, men när jag träffade henne senast så var hon bara 16 veckor.

Det är vad jag kommer på just nu i alla fall. Får väl fylla på om jag kommer ihåg mer.

//Annika

Efter sen kväll på lördagen och med drygt 80 mil i kroppen fick vi oss en välbehövlig sovmorgon. Igen. Trots att jag sovit större delen av resan. Skall jag tolka det som att det fanns lite att ta igen på?

Jag tror inte vi masade oss ur sängen förrän efter 12. Frukost och så plötsligt var vi iväg igen. Nu packades hundarna in i bilen och vi åkte ut på - i min värld - ett träsk. Där stod Ulle o Lelle med alla lapphundarna och cockern Lexie och eldade... Här skulle det grillas korv!! Så det gjorde vi, medan lapphundarna och pudlarna och Lexie rusade runt runt. Vid tre var mina fötter stelfrusna och det var dags att åka hemåt. Det började skymma. Skymma!! Vi hade ju nyss klivit upp!! Vi skulle hinna duscha innan middag hos svärföräldrarna i Råneå.

Middag ja. Det är en saga för sig, för god för att vara sann... Annas mor - Margareta - hade lagat till blodpalt! Det har jag ju aldrig tidigare ätit och när Maggan fick veta det så tyckte hon att det är klart att det skulle åtgärdas. Så nu har jag ätit det med. Annas syskon var med, ihop med sina respektive. Jag blev så mätt så jag trodde jag skulle svimma ett tag. Blodpalt med fläsk, gräddsås, potatis, lingon och smör... LCHF, släng dig i väggen! Jag kan konstatera nu att jag gått upp ett halvt kilo den senaste veckan. Men det var det värt! För fy f-n vad gott det var!!

Tarzan gillade oxå blodpalt... Han fick sitta i Maggans knä och äta ifrån hennes tallrik. Tur att den hunden är så väluppfrostrad att man inte behöver oroa sig över ett sådant tilltag. Jag vågar inte ens tänka på följderna om det hade varit Vilda... Jobbar fortfarande på de olater hon la sig till vid nyår ihop med kalkontanten Anki...  

Under veckan i övrigt har vi frossat i allsköns god mat. Älgkött i flera varianter. Ostar med hjortronvin. Sushi blev det oxå. Börjar inse att jag skall vara tacksam över att det bara är ett halvt kilo +. Alkoholist har jag dessutom blivit. Tror vi druckit vin nästan varenda kväll. Minst ett glas. Jag har även halkat dit på en öl eller två.

Tårta har jag oxå ätit. Dels på söndagen hos Ulf och Margareta- där blev det vaniljglass med hemkokt hjortronsylt *svimmade nästan av lycka* och sedan blev det en bit tårta till kaffet med anledning av Fars Dag - men även på måndagen så vi var hos Bosse och firade honom på hans födelsedag. Fler nya namn och ansikten att komma ihåg.

Enda morgonen vi kommit upp i vettig tid är nog på onsdagen. Jo, torsdagen oxå. Och fredag förstås. Men fatta att kliver man upp innan 10 så är det MÖRKT! Även mitt på dagen - vid 12-13 tiden så känd det som om solen knappt orkar upp. Även om jag nu inte såg det med egna ögon då det var pissväder hela veckan. Plusgrader o mulet. Jag som hade sett fram emot norrsken!! Tror ni jag fick se det? NÄ!! Det kom på fredagkvällen fick jag rapporter om. När jag var tillbaka i ett regnigt Göteborg med 10 plusgrader.

Så ja, jag skall upp snart igen. Om inte annat så för det förbannade norrskenet! Tänker inte nöja mig med att se det endast på Jörgens fantastiska bilder. Så det så.

//Annika

Veckan i norr fullständigt susade förbi. Vet inte riktigt hur jag sakll summera den och under vilka rubriker. Börjar med att berätta om resan upp.

Jag är nog VÄRLDENS tråkigaste ressällskap. Anna kom och hämtade mig i Stockholm. Fatta det eller... Vem har en flickvän som sätter sig och kör 170 mil tur och retur för att hämta en??! JAG. Hon kom på torsdagkvällen och medan jag sedan under fredagen ägnade mig åt konferens så pussade hon på Tarzan.

Vid lunch satte vi oss i bilen och styrde fronten norrut. Jag somnade. Efter knappt 30 minuter. Max. Vi stannade till i Almunge och levererade en påse till Malin med Täppas, Studsa och Smilla. I påsen låg en HÖG med tofflor. Malin har enligt Annette förbannat kallt på golven och hon hade därför skickat med gästtofflor. Så nu vet ni det alla som skall göra visit där, det finns tofflor!!  

Så snart bilen rullade igen så somnade jag.

Nästa stopp var i Sundsvall. Hos Sofia som har Elite - Novas son ur förra kullen. Jag har ju varit väldigt nyfiken på honom så det var verkligen kul att Sofia tog emot oss så att jag fick möjlighet att se honom på riktigt. Som bonus fick vi dessutom middag innan vi satte oss i bilen och åkte igen. Jag somnade. Direkt.

Jag hade så sett fram emot att få se Höga Kustenbron. Så när vi närmade oss petade Anna på mig och sa att nu fick jag allt hålla mig vaken en stund så jag inte skulle missa den. Tror ni jag fick se den? Nä. Det var så förbannat dimmigt att det gick knappt att se brofundamenten!! Besvikelsen var gigantisk.

Någon gång vid 23-snåret nådde vi till slut Umeå - där vi skulle få en natts sömn. Fruarna Backeström öppnade upp sitt hem och lät oss invadera det. I det Backeströmska hushållet huserar en svart katt. Till Tarzans stora... förvirring. Den gjorde ju inte som katter brukar. Men efter några timmar så kom de riktigt bra överrens. Mio la sig på rygg för att få gos och Tarzan duttade på honom.

Vi fick en välbehövlig sovmorgon på lördagen och en lång skön frukost. Massa fniss blev det. När vi väl åkte igen så somnade jag. Jag kommer knappt ihåg om vi stannade. Men det gjorde vi nog. Väl i Luleå så hann vi inte mer än hämta hem Nova och slänga in väskorna innan vi åkte vidare. Vidare ut till Malin för att basta. Hos Malin hade fruarna Westring fixat mat. På vägen plockade vi upp Ulle. Jag tror inte vi var hem innan midnatt.

Drygt 80 mil avverkade och ett X antal nya ansikten att hålla reda på. Veckan hade inte ens börjat... Men om man får så trevligt på varje resa man gör till norr så var det verkligen inte sista gången!

//Annika

Imorgon åker jag till Stockholm för två dagars konferens. Leia och Ludvig skall vara hus och hundvakter - till halva flocken. Flickorna blir kvar hemma medan TinTin skall till Annette för en ny têt-a-têt. Tarzan skall följa med mig. Vi skall njuta av lite egentid på hotellet och sedan en vecka i Luleå.

Men HUR kan det vara så att allt hopar sig så innan man skall åka?! Tvätt, disk, städ, bad, samtal som skall ringas, handla, packa, hämta, lämna... Det är som om någon sitter och bevakar ens tillvaro och så trycker de liksom på en fördämningsknapp som bara släpper loss allt på en gång. Spelar ingen roll om man börjat förbereda en vecka innan.

Eller kan det vara så att man går omkring och mentalt förbereder sig på allt man skall göra, men inte gör det. Bara för att dagen innan inse att - h-vete!! - man har inte gjort någonting av det man hade tänkt sig coh att det därför samlas i kluster.

Jag fick i och för sig det mesta gjort igår. Idag är det hundbad kvar, handla för Leia och Ludvigs vecka hemma och så packa det sista.

//Annika

Trots att jag glömde hallonen kvar hemma.   Även Alexandra gillade dem. Tyckte att de var i mäktigaste laget sa hon. Jag tyckte att hon inte skulle äta upp den då kanske... 

Tack Katja för hjälpen med mitt hår.  

//Annika