Här har det varit tyst i två veckor nu. Tiden går så fort nu att jag hinner inte riktigt med. Jobbet kräver sitt. Mer än någonsin. I fredags nådde vi kulmen, då vår chef avtackades. Han skall gå vidare till Idrottsförvaltningen i Göteborg. Han kommer att lämna ett gigantiskt tomrum efter sig. Det märktes på avtackningslunchen igår. 110 personer kom! Fler är någonsin var representerade ifrån de olika sektorerna och konsulter och entreprenörer kom och ville tacka för tiden med gott samarbete. Ale kommun är ju en kommun i ett väldigt expansivt skede och vi bygger mer än någonsin. På de här tre åren har vi färdigställt en stor om och tillbyggnation av förskola i Älvängen. Byggt en ny fullskalig idrottshall. En helt ny förskola för 120 barn med passivhusteknologi. Byggt upp ett nytt föreningshus och testat solpaneler och pellets som uppvärmningssystem för att minska klimatpåverkan. Just nu byggs det ett äldreboende för 40 vårdtagare och ytterligare en förskoal skall byggas om och till. I pipen ligger dessutom diskussioner om en ny ridanläggning, en ny skola, en ny förskola och ombyggnation av en högstadieskola, vi väntar bara på slutligt beslut ifrån politiken. Bossen har inte legat på latsidan.

Hur hanterar man när en sådan drivkraft och inspiratör lämnar en och tar sig an nya uppgifter? Vi har fått en TF - vilken jag är övertygad var det bästa valet för oss just nu - och rekrytering för ny fastighetschef pågår. Han får stora skor att fylla och en tung mantel att axla. Utöver det har vi fått två nya förvaltare som skall slipas in i sina roller. Så samtidigt som det är tungt, så är det utmanande och väldigt spännande. Ingen dag är den andra lik. Förmodligen kommer även jag att få axla andra delar under en tid framöver för att få det att flyta på.

Här hemma har jag nu två löptikar, varav den ena är i höglöp. Om allt går som det skall åker vi med den andra för att träffa en tilltänkt barnafader på omsdag eller torsdag.

Fröna jag satt har kommit upp. Det spirar i varenda låda nu. Solen har idag strålat från en klarblå himmel. Snön är borta. Dammen är fortfarande bottenfrusen, men nu har det varit plusgrader i över en vecka. Ljuset har börjat återvända. Dagarna är märkbart längre. Snart kikar nog krokusarna upp...

På fredag flyger jag till Luleå för att få hem Anna för gott. Leia och Dennis ställer upp och passar huset medan vi kör ner flyttlasset.

Livet är rätt ok just nu.   

//Annika

Leia fyllde 16 för knappt två veckor sedan. Jag hann inte mer än konstatera att "snart flyttar hon väl hemifrån" innan det blev mer påtagligt än jag tänkt. Vintern, mörkret, kylan och de taskiga kommunikationerna hit ut har tagit ut sin rätt. Hon ämnar tillbringa mer tid hos sin far från och med nu. Trix flyttar med henne och så hoppas jag att våren och möjligheten att använda mopeden för henne hitåt igen. Nu är det kompisar och skola som gäller.  

//Annika

...fruset vatten! Jag mitt spån pluggade i frostvakten för sent. Dessutom satt inte sladden i jordfelsbrytaren. *blondie* Så nu har jag släpat ut kupévärmaren i pumplådan igen och låtit den gå en stund, fått ordning på frostvakten så förhoppningsvis fungerar den nu och håller temperaturen i lådan så att isproppen tinar. Jag hoppas bara inget hunnit ta skada. Såg precis var den sitter, för tydligen läcker slangklämman där... det var en jättefin is-stalagmit under.    Har tejpat skarven för säkerhets skull och dragit ur kupévärmaren så man inte får sig en kyss om det skulle läcka vid kontroll. Pumpen har jag oxå stängt av för säkerhets skull. Inte för att den gjorde någon som helst ansats till att starta, men man vet aldrig. Nu väntar vi en timme eller så innan vi provar.

Jag hoppas svärfar kan något om detta när de kommer i sommar och hälsar på. Känns som att jag gör åtgärder på måfå just nu.

Kan erkänna att resor, spa, tatueringar och annat kul är väldigt avlägset just nu. En elektriker och en rörmokare ligger i topp på önskelistan. Någon som är sugen på att köpa mina resecheckar?

//Annika

-15.3 grader ute i natt. Har tappat en knapp grad inne på övervåningen under natten. Idag skall jag låta frostvakten i pumprummet vara på. Den satte jag upp i höstas och jag har varit lite feg. Idag skall jag sätta på den så jag kan ha koll på hur den beter sig ett par dagar. Jag har nog blivit i överkant försiktig när det kommer till elinstallationer.

I Övrebyn några mil utanför Luleå hade Ann-Louise och Diezel -40.4 grader vid 8-tiden i morse.

//Annika

Det har eldats flitigt i kaminen de senaste dagarna. Luftvärmepumpen har inte haft några som helst problem att tillse att huset är uppvärmt - så kallt är det inte än - men jag har gjort vad jag kunnat för att avlasta elräkningen. För närvarande är det oftast ved som eldas - det är trots allt mysigast. Men pelletskorgen är verkligen jättebra. Det sotar något mer dock, men varierar man så bränner man bort sotet när man eldar med ved.

I natt har det varit -13 grader. Jag hoppas att fästingarna fryser ihjäl. Samtidigt som jag hoppas att backtimjanen jag planterade i höstas klarar sig.

Får rapporter ifrån Råneå att där har kvicksilvret i kväll bara orkat upp till -33.8 grader. Börjar förstå varför de inte har bekymmer med fästingar i norr...

//Annika

I natt har vi haft -11 grader enligt termometern ute. Första morgonen på snart ett år som jag känt att det behövts tändas i kaminen direkt på morgonen. Solen har börjat kika fram över trädtopparna och det ser ut att kunna bli en riktigt fin dag idag. Kupévärmaren har gjort att jag sluppit skrapa rutor. Snön knastrar när man går. Det kan inte bli mycket bättre.   Vissa dagar startar helt klart bättre än andra. 

//Annika

Det har snöat idag! *lycka och jubel* Jag föredrar snö och några minusgrader framför det vi varit drabbade av ända sedan i somras: regn och grådis. Dagarna man kunnat se solen mellan molnen den här hösten är lätträknade och det är deprimerande om något att det alltid är ngt skit i vägen på himlen. Äntligen kommer regnet i alla fall ner som snö och man sliper ha hela huset lerigt av hundtassar jämt.

Snö januari 2012.

Jag lyckades till och med grabba mobilkameran och ta en bild så att jag kunnat föreviga att vi faktiskt hade en uns snö den här vintern. Risken är väl att den är borta imorgon igen.

Jag tände pelletskorgen i kaminen ikväll o la mig på soffan för att ha lite kvalitetsgos med Vilda. Stensomnade. Vaknade 2,5 timmar senare och det brinner fint i kaminen fortfarande. Funderade på om jag skulle lägga på en värmelogg på glöden nu (efter snart 4 timmar) men konstaterade att det har hunnit bli 25 grader här uppe! Misstänker att mössen har det varmt o mysigt på vinden...

Möss ja. De finns på taket. Hörde kraffs i anslutning till skorstenen häromkvällen. Måste prata med försäkringsbolaget om hur jag skall gå till väga.

//Annika

På måndag fyller min lilla flicka 16 år!   

Idag skall hon hålla en tillställning för sina goda vänner. Vad säger man idag? Kalas? *låter som barnkalas* Fest? Party? *lite 80-tals varning eller?* Jag är som bekant långt ifrån någon bullmamma, men jag tycker det är vansinnigt roligt att baka tårtor. Så det har jag fått göra idag.

Det blev en mastig chokladbotten (tyvärr jäste den inte riktigt som jag ville) vilken har fått se sig delad en gång med ett lager björnbärsmarmelad emellan. På den välvde jag sedan en enkel hallonmousse (hårt vispad grädde med krossade hallon och gelatinblad) vilken sedan täcktes av ett rosa marsipanlock *löööv Odense som gör färdiga sådana i grönt, rosa och vitt*. Dekorationerna var utmaningen idag. De är gjorda av sockerpasta. Pilligt värre och en utmaning utan dess like att få att fästa på florsockerpudrad marsipan. Tårttemat blev japanska körsbärsblommor till min Manga-älskande dotter! Stammarna beströk jag med kakao och blommorna fick en silverkula i mitten för att de skulle sticka ut lite från den vitpudrade bakgrunden.

Grattis på födelsedagen älskade unge!

//Annika