Igår tog vi en fridag och ägnade oss åt hundarna och spårträning ihop med pudelvänner, strax utanför Varberg. Jag som varit förkyld bestämde mig för att inte ta ut mig under helgen så gårdagen var synnerligen lugn

Idag har vi tagit igen det med råge. Det var inte meningen, det bara blev så. När man väl fått upp ångan så finns det liksom ingen hejd. Här finns så sjukt mycket att göra.

Vi klev upp vid 8, dammsög snabbt medan Lelle plockade undan. Jag kastade ihop ett gäng scones och kl 10 kom våra fikagäster - Mona och Dick ifrån Team Modicken's. Med sig hade de Tanja och valparna efter Tarzan. Två synnerligen nyfikna, sociala och orädda små krulltottar! Känns fantastiskt att jag som hanhundsägare får möjligheten att se alla Tarzans avkommor! Men jag har ju förmånen att ha fått fantastiska tikägare som dessutom blivit mycket goda vänner och utan dem hade det ju aldrig varit möjligt!   

När besöket var över gav vi oss i kast med det vi tänkt ägna dagen åt. Jag skulle beskära fler buskar och Lelle skulle börja riva trappan. Man kan säga att vi kommit en bit på väg.

Jag har klippt ner nästan tio buskar, klippt ner pipranka, kaprifol, klättervildvin och två klätterrosor. Jag grävde upp vildvinet och flyttade det upp till platån med fruktträden. Där skall det sedan få täcka staket/plank/spaljé. Tanken var att jag skulle flytta en av klätterrosorna till dess plats intill entréportalen - men se det gick inte! För klätterrosen är planterad i en av bänkarna intill husfasaden och där har dräneringen varit kass så tjälen är kvar! Nåväl, jag släpade upp vildvinet och satte det på plats, vände mig om och fick syn på krusbärsbuskarna. Dem gav jag mig på med en sekatör och grävde därefter upp. Tanken var att de skulle slängas. Nu blir det inte så heller - jag flyttade på dem. Deras nya plats hade dock alltför dålig jordmån, så det var bara att börja gräva upp ytan under fruktträden och köra jord till det nya stället. Skottkärran gick sönder redan första vändan - ena meden gick av -  så jag fick bära jorden för hand. För skoj skull började jag även titta närmare på de slipers som ligger där. De var helt murkna! Föll sönder när jag satte spaden i dem.

Så nu funderar jag - skall jag köpa sten och mura upp kanten en gång för alla? Eller skall jag använda mig av de slipers som sitter runt planteringsbänkarna på framsidan? Planteringsbänkarna skall ändå bort. De sliperserna ser rätt fräscha ut och skulle förmodligen hålla flera år till. Sedan är jag osäker på hurdan sten jag skulle vilja ha. Dessutom börjar renoveringspotten att sina ordentligt, så extra utgifter är inte önskvärt. Så nu överväger jag att använda mig av de slipers som finns och flytta upp dem och nöja mig med dem några år, tills att jag har ekonomiska förutsättningar fö ratt börja mura upp avgränsningen istället. Då får jag dessutom tid på mig att hitta den sten jag verkligen vill ha. Samtidigt som det känns som att när man ändå gör det hade det varit skönt att slippa fundera på det igen.

Lelle har fått rivit trappan och tagit bort all gammal isolering under och bakom.    Imorgon börjar han regla upp och isolera med nytt material. Själv vet jag inte i vilken ände jag skall fortsätta... Men en sak vet jag! Jag kommer att ha grym träningsvärk imorgon.

//Annika