Den här våren blir en aktivitetsfylld period. Så redan nu ber jag om ursäkt för om jag kommer att upplevas som något oengagerad i era personfrågor.

Jag skall under våren läsa en 7,5 poängs högskoleutbildning för att fortbilda mig. Den kommer att kräva stort engagemang från min sida parallellt med att jag skall sköta mitt jobb på heltid. Utöver det så har vi ju en förhoppning om att det skall trilla ner en valpkull i månadsskiftet april/maj och så jobbar vi hårt på att företaget skall komma igång ordentligt. Jag har dessutom två studenter som skall ha var sin klänning uppsydd. Som väl är så är flickorna ute i god tid och vi har redan gjort ett ordentligt förberedelsearbete.

Hade man fått bestämma så hade man gått en fortbildning på hösten istället. Våren är så full av annat - särskilt när man har hus. Hus och trädgård måste göras i alla fall så tyvärr blir det annat som kommer att få stryka på foten. Främst blir det det sociala som kommer att drabbas givetvis. Men tyvärr får man inte alltid bestämma alla detaljer - det var antingen eller. Kursen gick nu och inte till hösten och valet stod mellan att gå eller att avstå. Jag valde det förstnämnda som synes.

Så om jag tycks lite disträ eller har bekymmer med minnet så beror det på att jag har en del att hålla ordning på just nu och det är det privata planet som får ta stryk. Försök ha överseende med mig.

Mitt i allt  har det börjat det snöa. Jag som hade hoppats på att jag kunde få bärja gräva i rabatterna innan allt kör igång på allvar. Jag har hunnit skola om körsbärstomatplantorna och skall försöka rota fram krukor till Tigerella-tomaterna. Hade underlättat om det hade blivit varmt nog så att man kunde ställa ut dem i uterummet i alla fall och inte behöva ha dem ovanpå akvariet. Men så långt har våren inte kommit i år. I natt har det kommit närmare 5 cm snö igen. Dessutom fick jag en vädervarning ifrån MSB i fredags. Risk att vi har en klass två varning inför tisdag/onsdag... O jag som skall ut till Känsö med båt...

//Annika

Tomatplanorna jag satte alldeles nyss har redan börjat gro! I en av torvbriketterna så tittar det upp ngt litet grönt o än så länge ludet.  Det hela belv ju inte sämre efter dagens hundpromenad. Det var halt som skam på sina ställen och moddigt. Men det töar!  När jag kom hem såg jag att stupröret hade lossat från rännan till uterummet. Det droppade smältvatten! Klockan är 10 över 4 o det är ljust. Visst. Grått o mulet, men det är inte mörkt. Det är snart vår!

Det är snart dags att städa gräsmattan efter vintern. Dags att smälla upp staket så att vi håller hundarna på den här platån och inte tillåter smithål i dagens halvdana lösning. Dags att rensa det sista på framsidan så att vi äntligen kan få undan den sista planteringsbänken den här säsongen och få en fin entré. Åh, vad jag längtar efter våren!

//Annika

Nu har det kliat länge nog i fingrarna. Idag var jag tvungen att stoppa ner de första fröerna i jorden.

Jag har sått två olika sorter med tomatplantor. Ja, jag vet. Jag skall egentligen inte fröså tomater - det är bättre och enklare och mer framgångsrikt att köpa färdiga plantor, men vad f-n. Jag kunde inte låta bli när jag gick förbi vårens fröer från Nelson och såg både Tigrella och Chocolate Cherry. Så det har jag satt. Dem kan jag fylla växthuset med. Eller ja, inte helt. Har ju tänkt mig spaghettipumpor där i år oxå. Har dock ännu inte hittat fröer till dem. O så har jag köpt zuccini-frö. Två sorter. En grönrandig och en gul. Det måste bli en bra sommar i år!!

Sedan satte jag vit lavendel igen. Jag hoppas att förra årets plantor har överlevt i krukorna ute. De skall i så fall till att blomma i år om det vill sig väl. Jag provar med torvbriketter i år tänkte jag. Får se om det fungerar bättre. Mina småplantor har nämligen en tendens att vika sig på mitten och ruttna när jag sätter dem i såbrätten.

I övrigt har jag koncentrerat mig på att driva upp plantor för platån i år. Det blir vit-blå salvia, riddarsporre, luktärt i olika färger och i blått, silvermartorn (begriper inte varför jag envisas med att försöka fröså dem, tror det är tredje gången och jag har hittills inte lyckats). Sedan har jag köpt frö till backtimjan, vilket jag tänkte fylla ut slänten med där vi planterat olika rosa och lila timjansorter.

En påse med röd solros har jag oxå inhandlat  - har dock ingen aning om var jag skall sätta dem . Kanske kan de få stöd av pergolan vi hoppas hinna med att bygga under våren. Eller så sätter man luktärt att klättra mot den... Det skulle dofta ljuvligt på altanen hela sommaren då. Drömmen är ju vinrankor. Eller en bouganvillea. Men så länge vi inte har någon vinterträdgård så får det leva vidare som en dröm.

//Annika

Här kommer den utlovade bilden på Yzma. Nybadad idag men inte klippt. Det gjordes för en dryg vecka sedan, så det oxå orkar vi inte med idag. Vad tror ni, kommer hon att vara i päls med en tillräcklig top-line i början på maj tro? Det är då vi planerat in nästa utställning för fröken. 

//Annika 

Nu kommer ett obekvämt inlägg. Är du den lättstötta typen i min omgivning så bör du sluta läsa nu. Det är inte ofta jag får bryt. Särskilt inte som jag ventilerar offentligt. Men det här är ett.

Jag har under det senaste året dragits med diverse smååkommor. Förkyld, feber, bihålor som bråkar, yrsel och magont. Jag var till och med sjukskriven ett par veckor för yrseln och för att jag hade svårt att fokusera blicken. Jag har pratat med läkare och fått samma svar varje gång. Stress. Först nu efter senaste läkarbesöket är jag benägen att hålla med. Jag har fått ta prover för lever och njurar och väntar på svar från dessa. Men diagnosen - även om den inte ännu är hundraprocentig förrän jag genomgått en gastroskopi - är att jag har magsår. Som beror på stress. Jag medicinerar nu mot det och har sedan årsskiftet lagt om mitt jobb, ihop med min chef. Behöver jag ens säga att jag är jävligt nöjd över att jag stod på mig i den rekryteringen?

Stress över att huset inte är klart. Stress över en tung arbetsbelastning på jobbet. Stress över att folk ständigt har åsikter om hur jag gör saker och hur jag prioriterar. Särskilt när jag inte prioriterar rätt enligt dem. Stress över att få ekonomin att räcka till. Sterss över att inte glömma något, att komma ihåg allt. Stress över göra rätt.

Jag är så innerligt less på att folk har åsikter om mig och mitt sätt att göra saker och ting. Särskilt om man har den dåliga smaken att gå genom min sambo. Det gäller inte bara vänner utan även familj. Om inte galoscherna passar, byt ut dem! Om det är så trist att jag inte har tid och lust att prioritera i den ordning som andra anser, gå o gnäll på någon annan. Så nu kommer ett par riktlinjer:

Har du åsikter om hur jag borde renovera eller hur fort eller i vilken ordning. Håll käften.

Har du åsikter om vad jag borde lägga pengar på, eller inte lägga pengar på. Knäpp igen.

Har du åsikter om vem jag umgås med eller varför jag inte umgås med någon i tillräckligt hög grad. Knip.

Har du åsikter om hur jag uppfostrar och umgås med mitt barn. Svälj.

Har du åsikter om hur jag lever mitt liv med hund. Tyst.

Har du åsikter om min hund. Vilken som helst av dem. Titta med opartiska ögon på din egen. O var tyst. MYCKET tyst.

Har du åsikter om min bil, val av modell eller funktion. Tig.

Har du inget positivt att säga eller tillföra. Gå.

Jag tänker inte ursäkta mig. Förklara mig. Omskriva. Frågar du mig kommer du få ärliga svar. Obekväma och ärliga svar. Tyvärr har folk en tendens att uppfatta en del av den information jag kommer med som skitsnack. Uppenbarligen är folk i gemene man inte så brutalt ärliga med vissa svar som jag kan vara. Kan du inte ta dem, fråga inte. Flera års trampande på mig har gett resultat. Jag är less på att ställa upp utan att få tillbaka. Köra, hämta, lämna, koordinera, låna ut pengar, städa upp andras soppa och släta över. Jag väljer nu att göra saker JAG tycker om. Inte vad andra tycker om. Jag väljer att umgås med dem som jag vill umgås med. Inte vad som är korrekt. Jag skiter i om det är familj eller inte. O framför allt. Jag tänker INTE ha dåligt samvete över att en tredje part blir ledsen över det.

Kände du dig träffad? Bra. Då hade du förmodligen all anledning till det. Du är förmodligen en bidragande orsak till hur jag mår. Dessutom varnade jag dig i början. Du kunde gett fan i att läsa.

Känner du dig inte träffad? Då har du förmodligen ingen anledning heller och är en av dem som tycker som jag. Mitt liv är MITT att leva och du är välkommen att vara en del i min tillvaro.

//Annika

Idag var det -17 grader när jag åkte till jobbet... Det knastrar och knäpper i snön. Ventilationshålet i dammen har frusit igen. Nu hjälper ingen frigolitplopp i världen. Hoppas firrarna överlever i djupet. Hoppas med andra ord det är tillräckligt djupt.

Har börjat skissa på sommarprojektet - pergola. Ser ut att kunna vara genomförbart på en helg. Bonus på den konstruktionen blir att det blir enklare att komma åt och byta vind och vattskivor. Dem jag inte fick bytt förra sommaren...

//Annika

När jag fyllde 40 fick jag resecheckar i födelsedagspresent. Så här ett år senare har vi äntligen fått möjlighet att nyttja dem. Jag fick samtidigt möjlighet att besanna en resdröm jag länge haft - nämligen att besöka Egypten.

Resan bokades och den 7/1 lyfte vi från Landvetter med siktet inställt på en vecka i El Gouna. El Gouna är en stad som är belägen drygt två mil norr om Hurghada. Trots det korta avståndet så skiljer sig livet i El Gouna en hel del ifrån livet i Hurghada. Orsaken ligger en hel del i El Gounas historia. Historian om El Gouna startade för 22 år sedan... Då fanns det bara sand där. Men en rik knös hade behov av att lägga till med sin stora yacht i närheten av Hurghada. Hans båt var tyvärr för stor för att kunna segla in i Hurghada... Så han bestämde sig för att bygga en egen hamn. Så börjar historien om El Gouna. Därefter byggde han hus. Flera stycken. Han bjöd in vänner och bekanta och alla blev förtjusta i platsen. Så han sålde husen till sina vänner och skänkte sitt eget till sin far. Vännerna behövde oxå båtplatser och därmed växte staden. När all var klart så var plötsligt marinan för liten för knösens egna båt. Så han byggde en ny marina. Abu Tig Marina. Där bodde vi. På ett hotell som blev klart 2010 och som heter Fanadir. Yachterna stod på rad utanför Fanadir och systerhotellet Mosaique.

Så här såg det ut precis när man klev ut ur hotellet.

Utsikten från vårt rum.

I El Gouna finns idag drygt 20 hotell. Massor av butiker och restauranter. Vi valde att inte ta All Inclusive på vårt hotell, vilket vi förstått är väldigt vanligt att man tar med när man reser till Egypten. Efter att ha pratat med olika människor om just Hurghada så har jag en viss förståelse till varför man väljer det. Dock är inte det ett sätt jag trivs med att resa. Jag vill kliva ur bekvämlighetszonen. Jag tror att det utvecklar mig som människa. Istället åt vi frukost på hotellet varje morgon och middag ute. Hotellets frukostbuffé var fantastisk. Allt från youghurt och färsk frukt, via croissanter med choklad och nybakat bröd till varma frukosträtter som pannkakor och omeletter med sour cream.

Staden är väldigt populär att vinterförvara sin båt i. Hit kommer välbergade engelsmän, tyskar, fransoser och italienare på helgerna för att cruisa med sin båt som ligger i marinan. Handeln är inte lika hysterisk här som i övriga Egypten. Du blir inte sliten i trasor och butiksinnehavarna har lärt sig att ta ett nej. Men man behöver lära sig lite om de egyptiska sederna. Att kliva in i en butik, att berömma utbudet, att ta det lugnt och dricka en kopp hibiskusté ihop med innehvararen och givetvis ha viss insyn i prutningens konst. Om man efteråt inser att man betalat för mycket för en vara så får man se det som en läropeng. Allt handlar inte om att göra det bästa klippet. Det handlar om att uppskatta det du köper.

Croissant med choklad, mangoyoughurt, färsk melon och citron,hibiskussaft och kaffe med varm mjölk.

På dagarna var vi ute på olika äventyr och på kvällarna åt vi i El Gouna. Från fantastisk fondue och pasta/pizza, till traditionellt egyptiskt. Vi har även varit på vinprovning! Tro det eller ej, men det finns en hängiven kvinna ifrån Libanon som heter Raina och som odlar vindruvor i öknen, vilka sedan förädlas till vin i hennes fabrik i El Gouna. Det var en fantastisk historia - en framgångssaga - som förtäljer att med tro och övertygelse kan man komma långt. De har även tagit fram ett mousserande vitt som verkligen tilltalade vår skandinaviska gom. Hennes mål var att ta fram ett drickbart egyptiskt vin för hotellen. Det målet uppnådde hon med Sheherazade. Därefter höjdes ribban och idag ingår ytterligare två viner i utbudet. Med Jardin de Nil har de även erhållit diverse priser av erkända vinföreningar. Ett lite kraftigare vin som passar fint till det arabiska kökets smakrika rätter. Samtliga viner finns i vitt, rosé och rött. Jag som inte är någon vän av vitt i vanliga fall fastnade faktiskt för den vita Beausoleilen. I smaken återfanns mandel och marsipan, som för mig var en överraskning i ett vitt vin. Annars var den röda Jardin de Nil en höjdare! Den fick följa med hem till Sverige, för att avnjytas någon kväll till tex älgfärsbiffar eller något annat lite kraftigare.

Från vänster: Jardin Du Nil, Beausoleil och Sheherazade.

En dag var vi på laguntur. En annan var vi ute på ett rev och snorklade. Tittade på papegojfiskar och fick även se delfiner! Det blåste kallt, men havet höll 23 grader.

Turkosblått vatten som var så salt så man kanppt förmådde dyka. Rumpan blev kvar vid vattenytan... :-D

På fredagen åkte vi med en tripp till Luxor för att se gravarna i Konungarnas dal och Karnaktemplet. Det var en upplevelse. Tyvärr fick man inte fotografera i Konungarnas dal, men vi köpte en cd med bilder så jag hoppas jag skall kunna delge en del därifrån ändå. Bilderna från Karnak-teplet är dock fortfarande i kameran så de kommer lite senare.

Lördagen låg vi vid polen och njöt av livet och tillvaron. Anna fick feber på kvällen så det var nog enda kvällen vi höll oss på hotellrummet. Som väl var sändes det en del film på tvn. Dock med arabisk text. :-D Tur man kan engelska. Söndagen ägnade vi åt lite shopping och fika i Downtown. Vi köpte kamelhårsschalar till oss själva och vin och parfymer i present till våra hundvakter. Vi köpte även med oss lite kryddor hem - en fantastisk mynta och en stor påse med hibiskusblommor till té.

En caffe latte på en uteservering där våra kamelharsschalar kom väl till pass på grund av den något svala dagen.

Vädret bjuder inte på någon överdriven värme så här i januari. I öknen är nätterna svinkalla och det är inte ovanligt med minusgrader. Men solen är framme och det räcker långt för att tina en frusen nordbo. Så vill man ha rejält med värme så skall man åka i april - som för övrigt är en väldigt populär semestermånad i Egypten. Vi kommer definitivt att återvända. Hos Anna har fötts en dröm om dyk-certifikat. En dröm jag närt i flera år nu. Är du kite-surfare skall du definitivt åka hit och särskilt till El Gouna. Vindarna är fantastiska för surfning och det fanns inte en dag där man inte kunde se kite-segel på himlen.

//Annika

Flera av mina vänner har noterat att jag tagit en timeout ifrån facebook. Orsaken är flera, men framför allt är det till följd av en fundering jag haft över syftet.

Mitt facebookanvändande är till för att följa det dagliga livet hos vänner och bekanta och för att delge dem det som händer kring oss. Bloggandet är ett djupare sätt att göra det på och vilket faktiskt kräver att man sätter sig ner och formulerar något konkret. På Facebook kan man rapa ur sig funderingarna som uppstår i det absoluta nuet. Det jag däremot har svårt för med Facebook är mobb-kulturen. Människor delar andras tankar och inlägg utan att reflektera över vad de gör. Att tonårimgar gör det har jag full förståelse för. Det är en process att lära sig hantera livet och tillvaron och dem har jag heller inget problem med att ruska om och säga åt att de skall reflektera över vad de gör. Men vuxna människor?

Läste idag en notis i GP om en förskolepedagog som blivit uthängd på FB av en annan vuxen för att pedagogen inte ingripit när ett barn var ledsen. Det gör man alltså utan att ha en aning om vad som skett innan och vad som föranlett agerandet. Sedan delar man det på FB med en uppmaning att dela vidare och delta i någon slags protest. Utan att man gjort skolledning uppmärksam på att man anser att ett fel begåtts. Den mobb-kulturen har jag väldigt svårt för. Vi är så jävla fega rent ut sagt. Så istället för att konfrontera och ta en konflikt så går man till att uppvigla för att få stöd i sitt tyckande och tänkande. Utan att reflektera över konsekvenerna. Konsekvenserna för den enskilda pedagogen. Konsekvenserna över att vi samtidigt lär våra barn och ungdomar ett beteende som jag absolut inte tycker är önskvärt. I nästa stund förfasas vi över att ungdomar från ett par gymnasieskolor går till angrepp mot en flicka som gjort nästan samma sak med sitt Imstagram-konto. Var f-n tror ni undomarna lärt sig det??

Så just nu funderar jag över hur jag skall tackla detta. Skall jag avsluta mitt konto helt och tappa den dagliga kontakten med människor jag tycker berikar? Skall jag rensa min vänlista så hårt att jag slipper se eländet? Skall jag behöva påpeka för vuxna människor (nästan dagligen) att de måste tänka på vad de kläcker ur sig, att de skall vara källkritiska och inte delta i någon hetsjakt? För det är ju samtidigt tillåtet att göra misstag. Inte sant? Det är ju mänskligt i sig.

Kanske har jag bidragit att någon tänker efter innan ni delar något nästa gång.

//Annika